Prs med Genny1

Killen skelar lite med vänster öga, ser jag nu. Han har pratat om sitt Hungerspel i en halvtimme nu, och det är inga råd han ger oss.
"Hur vann du då?" slipper det ur mig.
"Hur ska vi vinna?"
Killen ser på mig och höjer ett ögonbryn.
"Ni?", säger killen.
"Ni kan inte vinna."

Vid det här laget har jag nästan somnat men när tjejen brevid mig frågar hur vi ska vinna vaknar jag till igen. Hon sa vi. Som om vi var ett lag. Känslan av glädje fyller mig och nu lyssnar jag med ett strålande ansikte igen.

Jag suckar.
"Hur ska någon av oss vinna?" säger jag och killen skrattar torrt.
"Om du ska vara så uppnosig kan du lika gärna ta ditt liv här och nu." säger han och biter på en nagel.
Jag ser honom rakt i ögonen och för en sekund skulle jag vilja göra det. Ta mitt liv. Här och nu. För vad finns det kvar att leva för?

Han skrattar och sätter sig ner på en stol. Jag ska hjälpa er hur ni ska överleva, inte vinna.
Jag suckar, förstår han inte att det är i princip samma sak.

"Ni måste vara snabba, kvicka, gömma er", säger vår handledare, "inte ta vapen vid ymnighetshornet eller offra era lov för någon annans" Han fnyser.
"Jag säger bara ett ord: spring."

Ja, vad stor hjälp det gav tänker jag och blundar. Flickan brevid mig blundar också och tillsammans bildar vi nån slags bubbla som hållet allt det onda borta från oss. Ända tills...

...någon ropar våra namn.
"Meia! Rose!"
Jag snor runt och ser hur kvinnan som drog oss, Ewerlinee, reser sig då två fredsväktare kommer in i vagnen.
"Det är dags" säger hon och jag känner hur tåget stannar. Jag reser mig långsamt och går fram till fredsväktarna.

När jag kliver ur tåget hurrar alla. Jag försöker springa in i tåget igen för jag drabbas av panik men fredsväktarna håller kvar mig.

"Släpp mig!" skriker jag och försöker slita mig ur fredsväktarnas grepp.
"Kom med här" säger de och drar med sig mig och Rose in i den stora byggnaden.

De drar in mig och Meia i den stora byggnaden. Dom leder oss genom gångar och trappor, upp och ner tills jag blir alldeles snurrig. Tillslut är vi framme.