Prs med Majaluna

Jag står tyst en lång stund efter att Ewan gått sin väg, och bara stirrar ut i luften. När skolklockan plingar högt och mina ben börjar röra sig inser jag att jag är sen till biologilektionen. Jag svär inom mig och joggar genom korridorerna, svänger åt vänster, höger, och så vänster igen, väjer undan för alla elever som är på väg mot sina lektioner. Jag kastar mig över mitt skåp och låser upp det, famlar med nyckeln. När jag lyckats dra fram min biologibok, som såklart ligger underst i högen, har korridoren tömts på elever. Jag spurtar iväg och är jag står utanför klassrumsdörren bågar jag inte knacka. Jag kommer få kvarsittning, tänker jag, och missa lunchen, missa att få äta lunch med någon annan! Jag tar ett djupt andetag och öppnar dörren utan att knacka. Biologiläraren Olga, som är mitt uppe i en genomgång, avbryter sig tvärt när jag stövlar in.
"F..förlåt att jag..är sen." mummel-flämtar jag och ser efter en ledig plats där jag kan sitta.

Jag ryckte till då dörren öppnades och Alice kom in. Flera i klassen skrattade lite.
Den enda lediga platsen som Alice skulle kunna sitta på var den brevid mig. Ingen vågade sitta brevid Spencer, den typ coolaste och mest egoistiska i våran klass och bara de mest bortskämda och snygga fick vara vän med honom.
- För all del, en gång för sent är helt okej. Sade Olga åt Alice och log svagt. Hon fortsatte att prata om det hon hade hållit på att prata om. Spencer fnös och blängde surt på Alice. Han hade fått minst tio kvarsittningar för att han hade kommit sent till någon lektion.

Jag andas långsamt in och sedan ut. Olga förlät mig, det trodde jag aldrig om henne. Hon har väl druckit extra koppar kaffe. Jag ser mig omkring, och smyger bort till den enda lediga platsen i klassrummet, förutom den bredvid Spencer. Jag sjunker ner på platsen bredvid Ewan och suckar, lite för högt.

~~

( gash, kort, men jag har 0% inspiration nu )

(Mitt är också kort cx)
- Vad suckar du åt? Undrade jag och såg på Alice med ett leénde på läpparna. Jag gjorde några anteckningar i mitt biologi häfte och lyssnade på Olga med halva örat. Jag tyckte att jag såg något utanför fönstret. Som en stor fladdermus, fast mycket fulare och äckligare. Hade jag blivit galen? Tänkte jag för mig själv. Jag såg ofta i syne, men inte sådant som jag såg just då. Ingen annan i klassen hade märkt något, såg det iallafall ut som.

Jag svarar inte på Ewans fråga, utan stirrar på Olga och lyssnar halvhjärtat. Jag hatar biologi. Istället låter jag tankarna sväva till varma sommardagar och gula blommor, en inre frid där inga prov eller läxor kan störa.
"Så, vad säger du om det, Alice?"
Jag tittar upp när jag hör Olgas fråga. Jag har inte den blekaste aning om vad hon pratar om, men på tavlan har hon ritat någon typ av blad.
"Eh...", börjar jag, "Jo... Jovisst.."
Olga ler medlidsamt och en hel del i klassen fnissar. Jag känner hur jag blir röd i ansiktet. Vad sa jag nu?

~~

(Ska de märka att de är halvblod nu? Hur märker man att man är Athenas barn? Ehehe...)

(Jag vet inte xD)

Man kanske inte märker det... Bara typ helt plötsligt kommer en satyr och säger "kom! Du är halvblod!" xD

(Ja xD)

Någon knackade på dörren och en kille med kryckor öppnade dörren.
- Jag vill prata med Alice och Ewan. Sade han och tittade på oss.
Jag reste mig och såg undrande på killen. Han såg inte så mycket äldre ut. Kanske i 15-17 års ålder. Jag gick ut i korridoren och väntade på att Alice också skulle komma.

Killen med kryckor som står i dörröppningen har jag aldrig sett förr. Men han ville prata med mig. Och Ewan. Var det en slump?
Jag reser mig klumpigt och rafsar ihop mina saker. Sedan kommer jag på att jag ska in till lektionen igen, så jag låter allt ligga på bänken och går ut i korridoren. Pojken med de långa kryckorna är medellång och ganska smal, med mörkt, lockigt hår till axlarna. Han ser ut att vara ungefär i min ålder, lite äldre. Jag ställer mig bredvid Ewan och lägger armarna i kors, hoppas att jag ser tuff ut.

- Eeeh... Hur ska man riktigt säga det här... Ja, eh. Ni är halvblod och ska bo på halvblodslägret, det är för farligt för er att bo såhär bland alla 'normala'. Sade han som hade velat prata med oss. Jag höjde på ena ögonbrynet.
- Haha, väldigr roligt. Sade jag ironiskt och såg lite halvsurt på honom.
- Nej, nej. Jag menar det. Sade han och lyfte på den lilla hatten som han hade på huvudet. Jag kunde tydligt se ett par små horn som sack ut ur hans huvud.
- Jag är en satyr och heter Rolme. Sade han med en suck.
- Ni måste följa med mig. Fortsatte han. Jag trodde inte alls på honom, han var skit skum.