Percy Jackson roll med Singwithice [prs]

(samtidigt)

(Tillsammans?)

(Ja)

(Du kan fortsätta nu )

Jag lyssnade okoncentrerat på lektionen och gjorde ett dåligt försök på att läsa i boken.
Om några minuter ringde klockan till nästa lektion och jag och André skyndade oss för att hämta våra böcker från våra skåp.
- Linere, sade någon bakom mig. Jag vände mig om och fick syn på Mr Brunner, som var min lärare i latin.
- Ja vadå? Frågade jag buttert och blängde på honom. Han bad mig att komma till hans kontor och jag följde efter honom dit.
- Sätt dig. Sade han och gjorde en gest mot en stol. Jag satte mig i stolen och såg frågande på Mr Brunner.
- Jag ville bara varna dig. Håll den här med dig vart du än går. Sade han och räckte fram en miniatyr modell av en hjälm.

Jag hänger med hyfsat på lektionen, om det inte vore för dyslexin hade det nog gått bättre. När lektionen är slut stannar jag kvar lite för att fråga mr. Brunner om läxan vi har fått.
Jag ser att han ger ett litet föremål till Ewan.
Han vänder sig om när Ewan har gått och han ser på mig med en undrande min.
"Sätt dig" säger han och pekar på stolen som Ewan tidigare satt på.
"Hur är det mellan dig och Linere?" Frågar han.
Jag rycker på axlarna, "vi överlever" säger jag.

Jag såg förvirrat på Mr Brunner och gick sedan ut. På vägen skuffade jag till Williow och tog böckerna till nästa lektion ur mitt skåp.
Vad varnade Mr Brunner mig för? Det kunde ju inte vara så farligt, och hur skulle en fjuttig liten miniatyr hjälm hjälpa mig? Tänkte jag och fnös.
Jag kunde inte heller tänka på så mycket annat än fladdermusen, eller vad det nu var. Det var iallafall definitivt inte en fladdermus, den var ju lika stor som en människa om inte till och med lite större.
Jag gick till lektionen, jag var lite sen, men ingen verkade märka något när jag gick in i klassen och satte mig på min vanliga klass brevid André.
- Vad ville Mr Brunner? Viskade André utan att slita blicken ifrån tavlan.
- Han ville varna mig för något. Muttrade jag tyst och försökte läsa vad det stod på tavlan, men som vanligt svävade bokstäverna. André skrattade tyst till och fortsatte följa med lektionen.

(Jag pratade med mr. Brunner?)

Mr. Brunner ser in i mina ögon.
"Du måste se efter honom, om jag har rätt är han i stor fara och möjligtvis är du i ännu större."
Jag avbryter honom
"Vad för fara skulle vi kunna vara i" säger jag och skrattar
"Jag är inte säker om du är en av oss men om du är och dotter till den jag tror är du i enorm fara just nu" säger han.
"Vad vet du om min pappa?" Frågar jag surt, hur kan han veta något om min pappa när jag inte ens vet hans namn?
"Inget säkert, men ta dessa två sakerna, om du är i stor fara kommer dessa hjälpa" säger han och ger mig en miniatyr staty av en blixt och en liten bronsstaty av en sköld.

(Ja, men jag måste ju gå iväg nån gång också x3)

Jag höll den lilla hjälmen i handen. Jag fingrade på den och undrade vad Mr Brunner egentligen tänkte med, han var ju galen och dum i huvudet. Det var säkert bara ett töntigt skämt, tänkte jag och suckade tungt.
- Linere, kan du läsa högt från sida 145? Frågade läraren och såg på mig. Jag hörde hur några i klassen började skratta och några fnysningar hördes.
Jag blängde surt på läraren och kastade en blick på sidan.
Någon kastade en ihopknycklad bit av papper på mig. Jag kände hur jag blev argare för varje sekund som gick och jag kunde känna hur golvet under mig darrade.
- Jag har dyslexi. Muttrade jag och fingrade på hjälmen.
Där var den igen. Fladdermusen flög utanför fönstret.
- Ursäkta, jag måste gå på toaletten. Sade jag bara för att slippa ut.
- Ja, visst, gör det. Sade läraren och bad André att läsa istället. Jag gick ut ur klassrummet och tittade ut genom fönstret. Höll jag på att bli galen eller något?

(Kan vi skriva lite kortare just nu? Har lite bråttom?)

Jag ser förvånat på ministatyerna, min hjärna arbetar för att hitta en likhet mellan dem.
"Är inte det en kopia av skölden från grekisk mytologi?" Frågar jag förbryllat.
"Kopia vet jag inte men jag vet att den är värdefull för dig" säger mr. Brunner jag börjar bli riktigt sur på honom nu. Varför berättar han inget? Jag rusar ut ur hans rum och på vägen möter jag Ewan av alla människor.