Hunger Games

Joar drog Signe i armen och läspade fram något. Det hördes att han inte var som alla andra, han var mycket klok men förståndet att uttrycka sig och känslor kunde han inte.
"Ja.....de öppnar snart, ja snart ska du få leka med växter." sa Signe och såg på Zoe. Hon hoppades att hon förstod att denna lilla krabat aldrig skulle klara sig, var dödsdömd och att hon ville ge honom den bästa tiden nu.
"Joar, detta är Zoe, hälsa på henne." sa hon och nickade åt flickan och Joar gjorde som han brukade, kramade om henne vilket fick Signe att skratta.
"Signe glad?" frågar Joar.
"Ja, Signe glad." svarar hon leende.

Zoe hade inte tänkt särkilt mycket på killen från tia innan, han verkade som en av de personer som skulle dö först vid ymnighetshornet. Zoe blev väldigt förvånad när Joar kramade henne. Zoe var inte särskilt van vid sådan mänsklig kontakt, det gjorde henne en smula obekväm. Hon försökte att inte visa något utan log hon med. Det värkte lite i bröstet, Joar skulle dö. Det var verkligen starkt av Signe att inte bara strunta i honom för att minska smärtorna när han försvann.
"Så vad tänker du försöka lära dig?" frågade Zoe Signe, hon visste ju redan vad Joar skulle göra.

"Skrämma folk lite, så de låter Joar vara." sa hon och blinkade med ena ögat. Men det var sant, hon skulle ta hand om honom tills han dog och hon skulle se till att det blev smärtfritt för honom. Han tog åter hennes hand och Signe såg på Zoe.
"Tja, knivar och styrka.....sen ska jag väl träna på pilbåge vilket kan vara bra att kunna och kanske lite växter." sa hon och såg ner på flickan.
"Och du?" frågade hon.

Zoe skrattade till lite, hon hoppades att Signe verkligen skulle lyckas skrämma bort folk från Joar. Det fick Zoe att känna sig elak när det kom till hennes distrikt partner. Han hade såklart större chans än Joar, men Zoe övergav honom ändå. Mest för att hon inte ville känna någon som skulle dö allt för väl. Ändå stod hon här och pratade med andra deltagare.
"Pilbåge eller spjut, tror jag. Och mer vildmarks överlevnad, som växter och hur man gör upp eld." Zoe var för det mesta ganska bra på att sikta, vad hon än kastade med, så kast och skjut vapen var hennes största chans. Skjutvapen verkade bättre, då skulle hon inte behöva samma armstyrka, men hon var inte heller lika säker på om hon kunde sikta lika bra med pilbåge.

"Jag göra eld, kan visa." sa Joar och tog sin andra hand i Zoe så de stod som en trio där och något började röra sig i Signes huvud......allians? Hon skulle se hur bra Zoe var och tänka sedan. Hon såg upp då dörrarna öppnades.
"Nu börjar det." flinade hon till och gick in med Joar i släptåg in i träningsalen och ställde sig med de andra runt tränaren.

Zoe var inte van vid att folk höll henne i handen heller, som tur var verkade hennes osäkerhet inte märkas. Hon slickade sig nervöst om läpparna och svlade när dörren öppnades, men log ändå svagt. Om hon lyckades förtrycka vetskapen om att nästan alla i rummet snart skulle dö skulle hon känna sig ganska trygg med Signe och Joar, så hon började försöka med det. Hon följde Signe och Joar och ställde sig runt tränare. Killen från hennes distrikt, Will, ställde sig bredvid henne. Om han inte var en sådan brat skulle Zoe ha funderat på att presentera honom för Signe och Joar.

Signe såg på Zoes distriktpartner, en sådan som hon lätt skulle brotta ner. En sådan som levt sitt liv i ett fint hus med bakelser och god mat, en sådan som Signe föraktade. Hon lyssnade förstrött på tränarens order, om vad de olika stationerna var till för och att man inte fick skada andra deltagare.

Zoe försökte koncentrera sig på vad tränaren sa, men hennes tankar vandrade ständigt iväg. Hon tittade granskande på deltagarna. Zoe visste att hon var en av dem äldre i årets spel, och ändå var hon en av dem kortare. Hon såg inte ut som den man skulle satsa sina pengar på i första hand, men hon kanske inte heller var den med minst chans. Hennes kraftiga byggnad skulle antagligen hjälpa henne, hon önskade att det hade setts tydligare i klänningen hon hade på sig igår.
Zoe lämnade de andra deltagarna och koncentrerade sig på tränaren igen.

Snart började träningen och Signe tog Joar i handen och gick mot yxkastningen. Hon släppte hans hand och höjde en yxa, kastade iväg en med styrka och skicklighet och ett vrål. Hon visste att hon hade blickarna på sig, sedan nickade hon och tog Joars hand. Den som gav sig på honom, gav sig på henne visade hon och lämnade honom bland växterna.

Zoe var osäker på om hon borde följa efter Signe och Joar eller inte. Hon tittade efter Signe när hon gick med Joar och kastade yxan. Zoe var väldigt imponerad, det fanns inte en chans att någon som Signe skulle bli intresserad av en allians med Zoe. Vilket var varför Zoe bestämde sig för att inte följa efter dem andra. Istället gick hon mot pilbågs stationen.
Zoe fick en snabb förklaring om hur pilbågen fungerade av en instruktör. Det verkade inte så komplicerat. Hon ställde sig framför en piltavla och höjde bågen. På något sätt visste Zoe exakt hur hon borde sikta för att träffa rätt, men att dra bak pilen var svårare än hon hade förväntat sig, det kändes inte helt naturligt, och trotts att pilbågen var tydligt stabil och kraftig var Zoe rädd att den skulle gå sönder om hon drog strängen för långt bak. Hon stabiliserade siktet och släppte strängen. Pilen flög rakt framåt, med alldeles för lite kraft. Den landade på golvet alldeles framför måltavlan. Zoe hörde en karriärist skratta bakom sig. Hon vände sig inte om för att se om det var hon som blev utskrattad.
"Det där var inte alls särskilt illa för att vara första gången, om du lyckas få in mer kraft så kommer du antagligen bli en helt okej skytt" berömde instruktören. Det fick Zoe självsäkerhet att öka. Kanske skulle hon inte vara helt värdelös i spelen?