Ron hos Dursleys

Det tror jag inte,..

Jag trodde bara det kan du skriva mer nu?

bra

"Beredd?" sa Ron.
"Beredd" sa Harry.
Ron lirkade upp låset och de smög tyst ner för trappan i skydd av osynlighetsmanteln.
"Akta dig för det nedersta trappsteget Ron!"
För sent. Ron hade trampat på det knarrande steget. Harry hörde morbror Vernon som gäspade och reste sig upp.
"Fort" sa Harry. "Göm dig!"
"Det behövs inte din dumskalle" sa Ron. "Vi är ju osynliga!"
"Just det" sa Harry, full i skratt.
De hittade kuvertet på köksbordet. Harry öppnade det och i kuvertet låg ett brev där morbror Vernon bönade och bad om en affärsuppgörelse. Harry log. Det passade perfekt att byta ut det här brevet.
Det gick ganska bra. Ron hostade bara högt en enda gång. Det värsta var att den enda gången hördes det över hela huset.

Okej, det här var ett kort kapitel men jag kom inte på nåt mer.

Mer nu annars torterar jag dig kanske

tortera inte, då kanske hon vägrar ge oss mer. Vilket vi BEHÖVER!!!!

Du har rätt men jag blir inte glad om jag inte får ett till kapitel

Jättebra!
Tänk på att du kan dela in i stycken när det blir lite längre kapitel

"Ta det lungt Harry" sa Ron. "Vi är osynliga."
"Jag vet" sa Harry. "Jag är inte orolig."
"Du såg ut att vara det" sa Ron.
"Nej" sa Harry. "Håll klaffen nu."
De smög sakta och försiktigt tillbaka till Harrys sovrum. Ron låste dörren igen med pennan och de satte ig på sängen.
Då brast Harry ut i gapskratt.
"Vad håller du på med Harry?" sa Ron. "Nån kan höra dig!"
"Vem bryr sig?" sa Harry, fortfarande vrålande av skratt. "Lugn Ron, ingen hör oss här!"
"Men var försiktig" sa Ron. "Tänk om de kommer på oss! Jag menar...dig...ja."
"Det var värt det" sa Harry. "Nu sover vi."
Och de la sig fnissande och somnade.

Nu hade det gått 2 veckor sen ankomsten. Brevet hade överlämnats och morbror Vernon hade blivit rasande. Inte på Harry, men han misstänkte nog Harry starkt. Han hade nämligen mist chansen om en jättestor affär med det här.
Marge var fortfarande kvar. Hon tröstade morbror Vernon hela tiden och sa om och om igen att det måste ha varit Harry. Det gjorde inget för Harry. Det var ju han, så vad har han och klaga på? Ron höll inte med.
"De kan ju inte beskylla dig innan de vet" sa Ron. "Eller vet de?"
"De kanske kände igen min handstil" sa Harry.

Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer