Otänkbart - M.I. High

Jag menade inte till dig! Ja kanske ett litet missförstånd!

Du citerade?

ÅÅÅÅÅÅÅH TACK FÖR ALLA FINA KOMMENTARER; JAG ÄLSKAR ER ALLA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Här är kapitel sex! sitter här och skrattar för mig själv - kan inte göra mycket annat när jag läser vad ni skriver! Tack igen och här är nästa kapitel!

Kapitel 6 – Film

Jag låste upp ytterdörren och klev in i hallen. ”Jag är hemma!” ropade jag glatt åt ingen alls, när jag tryckte på lampknappen och började ta av mig mina mintgröna converse. Jag drog ut jackan, som jag inte haft på mig på hela dan, ur väskan, stängde den igen, hängde den tunga, svarta, ryggsäcken över höger axel och gick upp för alla trappor till tredje våningen, där mitt rum låg.

Jag öppnade dörren, slängde iväg väskan på golvet, smällde igen dörren igen och slängde mig på rygg på sängen, med benen utanför kanten, fötterna på golvet och blicken upp i taket. Jag låg så en lång stund och bara slappnade av. Jag kände mig mer avslappnad än jag gjort sen jag hittat den mystiska pennan. Men tillslut gick jag upp, satte mig vid mitt skrivbord, och bestämde mig för att rita lite. Jag tyckte om att rita. Det var så lugnande. Jag satt där tyst och täckte ett papper i en av mina ritböcker.

Jag visste inte riktigt vad det skulle bli. Jag började med att rita en tjej i min ålder. Hon satt med armarna runt benen och knäna mot magen. Hon fick ha en huvtröja och jeans, inte mycket olikt det jag själv hade på mig. Hennes hår blev rakt och kort. Jag kunde tänka mig det i ljusbrunt. Hon fick sitta bland sådär halv-högt gräs. Bakom henne stod ett högt träd, som sträckte sina grenar över henne. Jag satt där och såg världen ta form i blyerts på pappret och inte ett ljud utanför hördes. Jag kunde bara höra mina egna andetag där jag satt och koncentrerade mig på den huv-beklädda flickan.
Plötsligt bröts tystnaden av surranden från min väska. Jag öppnade ryggsäcken och fick fram min mobil. Det var mamma. ”Ja?”
”Hej gumman! Är du hemma nu?” frågade hon.
”Ja, det är jag”, svarade jag. ”Vad ville du?”
”Jo, det blev lite hektiskt på jobbet idag och jag kommer hem sent.”
”Sent? Hur sent?”
”Ja, jag kommer väl hem vid ett eller nåt, tyvärr… Men du klarar dig väl? Det finns mat hemma, du kan göra vad du vill, eller ringa efter pizza, kanske kan du ringa efter en kompis, det är ju fredag.”
”Mmm…” är allt jag säger som respons på det. Mamma säger lite till, men jag lyssnar inte riktigt, bara svarar på måfå.
”Visst. Toppen. Jag klarar mig. Okej. Ja, jättebra. Hej.”

Hon la på innan jag ens närmat mig symbolen att trycka på och samtalet försvinner. Min vita Samsung gled ur min hand och ned på skrivbordet. Klockan var halv fem. Borde jag röra ihop nåt kanske? Nä, jag gör det senare. De flesta andra skulle nog vara besvikna eller rädda över det här, men mig gjorde det ingenting. Jag var van.

Jag satt kvar ett tag vid träskivan, men min lust och inspiration att teckna var som bortblåst. Istället tog jag upp min telefon igen och gick in på YouTube. Jag klickade runt lite och fastnade tillslut vid ett ritarkonto som tillhörde majictablitskittles. Jag tyckte om honom – han var rolig och så oförutsägbar – och så var han ju duktig på att rita också.

När klockan var halv sex smög jag ned i köket och öppnade skafferiet. Köket var rätt stort, det var fullt med skåp och lådor och vi hade en gigantisk kyl och frys. Anledningen till att köket var så stort var förstås att kylen, frysen, ugnen, diskmaskinen och en massor av lådor befann sig i ena änden, med en stor bardisk framför dem och efter det ett stort köksbord. Jag tog fram ett paket makaroner och började koka dem med lite salt. Jag gjorde en köttgryta också. Jag hade alltid fått höra att jag hade talang för matlagning, men det var inte så svårt.

När middagen var klar skopade jag upp en stor lass av makaroner och köttgryta i en fördjupad tallrik och stack ut i det gigantiska vardagsrummet, satte mig i den beigea soffan och åt min mat medan jag tittade på en film.

När jag var klar pausade jag filmen, gick ut i köket med tallriken, besticken och mitt urdruckna glas med apelsinjuice och ställde det på diskbänken. Jag gick ut och såg klart på filmen. Jag tittade på Harry Potter och Fången från Azkaban. Sirius räddades. Buckbeak också. Sirius och Harry hade ett vackert hejdå och slutet var, som vanligt, glatt. Jag gick ut i köket och tog en liten skål, en sked och fyllde den med vaniljglass och kolasås, gick ut i vardagsrummet för tredje gången och satte på en ny film.

Jag bestämde mig för Alice i Underlandet, versionen med skådespelare, den där Johny Depp, Helen Bonham-Carter och Alan Rickman är med. Jag shippade hattmakaren och Alice totalt. När också den var slut gick jag, lämnade skålen på diskbänken, fyllde diskhon med vatten och diskmedel och började ta itu med disken. Jag skulle kunna ställa in allt i diskmaskinen, men jag ville jobba.

Efteråt gick jag och la mig. Jag kunde inte sova, så jag låg och läste, tills jag slutligen föll in i en sömn full av skumma drömmar.

Bääääästa du du skriver så att jag dööör!!! Alicd i Underlandet äger ju!!

Super!

Oh My Gosh!!!! How amazing isn't that???? Love it!!!!♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Awesome!!!!

Äntligen ett nytt kapitel! Tack! Du skriver jätte bra!!!

Du skriver jätte bra ♥

Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer!!!!!!! !!!!