Privat rollspel(fashion7)

Helene satt och läste än då det knackade på dörren. Hon drog undan sitt hår och rättade till sin klänning innan hon öppnade och såg förvånat på mannen där, hade han verkligen kommit?
"Kom in" sa hon och gick undan lite från dörren. Hon sa inget mer än.

Eric suckade inombords. Han skulle ha stannat i sitt rum, visste han så fort hon öppnat. Han kände sig otroligt dum som stod där, så han satte på sig sin sura min.
Han gick in i rummet och lade sig i hennes säng. "Okej, så jag ska vakta dig. Gör inget dumt!" muttrade han med en fnysning.
Han slöt ögonen och rätt vad det var så sov han.

Helene såg på honom då han la sig i hennes säng och suckade då han somnat. Hon stängde dörren och lät honom vara, hon skulle vara snäll. Hon satte sig i sin fönsterkarm nu och fortsatte läsa. Det blev varmt och behagligt där då solen lyste in på henne.

Eric sov oroligt. Han drömde om Nathan, att han dog om och om igen. Han rycktes plötsligt upp i sängen. Hela han var svettig och han andades häftigt. Han lade händerna för ansiktet och knep ihop ögonen.
"Det där hände inte!" muttrade han för sig själv.
Med en suck sjönk han ner mot kudden igen. Eric stirrade tomt upp på taket, som var målat i vackra färger och krumelurer. Han såg sig om i rummet. Det var ett enkelt rum, nästan som hans, utom att han inte hade en riktig säng eller något helt skrivbord, eller någon bpkhylla alls.

Helene hade kommit fram då han blev orolig och böjde sig fram över honom och studerade honom lite orolig. Men då han satte sig upp drog hon sig snabbt bakåt och såg tyst på honom en stund.
"Hur är det? Du verkade drömma något hemskt" sa hon mjukt och satte sig vid skrivbordet.

Eric såg misstroget på Helene.
"Hm..." muttrade han surmulet och drog en hand genom sitt hår. Det brukade vara väldigt lockigt, men när det var så kort som det var syntes det inte lika mycket.
Han suckade. "Ge mig ett glas vatten... Tack!" sa han och såg mot Helene. Hon var mycket vacker, slog det Eric.
Han såg länge på henne innan han mödosamt satte sig upp.

Helene tog en kanna vatten hon hade på sitt skrivbord och hällde upp det i ett glas och räckte till Eric. Lite som om hon var tjänaren och han herren. Hon såg tillbaka på honom sen och log svagt. "Vad är ert namn?".

Eric svepte vattnet i en enda klunk. Han suckade och ställde glaset på bordet.
"Eric Night." mumlade han tyst och tänkte på Nathan.
Nathan hette inte Night. Han hette Stark i efternamn (omg Stark ♥).
Alla i slottet visste att Eric var oäkting.
Nathan hade alltid varit den som tog hand om Eric, då modern inte erkände honom som sin son. Att föda en oäkting var ren skam.
Lorden var mycket snäll om man jämförde med andra lorder. Inte många lät oäktingar jobba hos en.
Eric lutade sig mot bordet. "Du heter Helene, du behöver inte säga det!" muttrade han sedan irriterat. "Och bara så att du vet - tjänstefolket avskyr dig hur snäll du än är så det du gör är onödigt.
Du är bara ännu en ägare." sa han sedan i mjukare ton.

"Du försvinner inte så länge jag är här." sa Eric bara med ett axelryck. Han ville inte riskera att bli straffad av Lorden. Och egentligen viöle han inte heller att Helene skulle dö.
"Så vad gör jag nu? Ska jag skrubba din fötter med gyllene tvål eller hämta dig en stjärna, eller kanske pudra dig??" flinade Eric. Han började redan bli mer avslappnad och halvt satte sig på hennes skrivbord.

Helene stelnade till, såklart, han tänkte ju inte låta henne dö...Men hur skulle hon göra då? Hon fick smita från honom någon gång.
Hon såg sedan upp på honom och suckade djupt. "Gör vad du vill...". Hon satt kvar trots att han var där och försökte läsa i sin bok men gav upp rätt så snabbt och såg upp på honom igen, mötte hans blick. Eric var ganska stilig, men hon hade aldrig haft ett öga för män. "Jag vill bara att du ska sluta pika mig" mumlade hon tyst.