Tredje Världskriget

Nike bara fnyser till svar mot flickan framför henne, hon tänkte inte låta sig skrämmas över en översättare till snorunge. Eller unge och unge de var väl i samma ålder, hon muskulösare men Nike längre.
"Det ska vi väl bli två om." muttrar hon till svar med hatet glödande ur ögonen.

"Jaja tuffing." Säger hon och ler hånfullt mot den svaga flickan.
Akhiti viskar något till doktorn som då nickar. Han tar då en spruta och spruar in i armen på flickan på bordet.
"Natti..." Viskar hon.

Det sista hon hinner yttra är en grov svordom mot flickan innan hon känner åter hur det svartnar och hon faller ner i en drömlös sömn, ett svart mörker.

"Älskar dig också!" Säger Akhiti som svar på Nikes svordom och sätter sig sedan ner igen.
"Väck mig när hon vaknar doktor!" Säger hon och kastar iväg sin cigarett.

Efter några timmar vaknar Nike upp, hon ser bättre ut. Medicinerna här var vad man förr skulle säga ett under, hostan var borta men hon behövde mat.

(Ska gymma, kommer hem om någon timma ♥)

( Okej c; )

Akhiti vaknade upp då doktorn kom in med mat. Det var nu på ett riktigt sjukhus så de var i ett eget rum.
Hon var blek-are och hon hade en extrem huvudvärk.
"Ugh." Får hon ur sig och ställer sig upp. Hon tat några tabletter och stoppar i sig innan hon kollar mot Nike.

Nike hade vaknat men såg sig om, de var inte i vagnen längre det var klart. Hon drog ett djupt andetag och förvånat märkte hon att hostan var borta. Den hostan som hade fått henne att vika sig dubbelvikt och hosta blod.
Sakta satte hon sig upp men då hon fick syn på flickan förändrades hennes min och hennes panna rynkades.

"Trevligt att se dig med." Muttrar Akhiti utryckslöst. Hon drar en hand genom sitt korta hår och gör en oläslig min.
Hon tog sedan fram ett paket cigaretter och började ta ut en.

"Kan inte säga detsamma." muttrar Nike surt tillbaka och ser maten på en bricka längre bort. Hennes ögon glänser hon var utsvulten det var senast i förrgår eller var det tidigare hon hittat ett äpple.
"Kan jag få maten?" ber hon då hon gissar att artighet passade här annars skulle hon gå själv och hämta.

Akhiti ger Nike en blick men ger henne maten.
"Sovit gott?" Frågar hon blankt. "En månad är trots all lång tid!" Viskar hon sedan mystiskt i flickans öra. Hennes ögon glänser av överlägsenhet och på hennes läppar dansar ett slugt leende då hon för den tända cigaretten till munnen.