Obliviate (SV)

Jättebra skrivet! Jag gillar att du har med filosofi om rymden, det är kul att se hur andra tycker och tänker kring det

Förlåt för fördröjningen, men här är kapitel 6.




Kapitel 6
Trollstavsaffären heter Daquins trollstavar för goda bruk. Allt ska tydligen vara döpt efter henne.
”FÖR GODA BRUK” är skrivet med stora bokstäver på den rödbruna skylten som för att påminna att här kommer inga onda trollkarlar och häxor in.

En klocka plingar till när vi kommer in i affären. Det är en sådan där liten mysig affär, precis som jag tycker trollstavsaffärer ska vara. Det luktar rosor och bakom disken står en tjock liten kvinna och ler mot mig och mamma. Hennes blonda hår är näst intill grått och hon har små klarblå ögon.
”Välkomna till Daquins trollstavsbutik!” Säger hon när kunderna framför oss betalat. Jag lade märke till att de betalade med vanliga euro. Det där med trollkarlsmynt var kanske något som J.K Rowling bara hittat på.
”För goda bruk”, lägger jag till och kvinnans leende blir till ett klingande skratt.
”Jaha, förstaårselev antar jag?” Frågar hon och jag nickar försiktigt på huvudet.
”Underbart!” Utropar hon.
Bakom kvinnan finns ett mörklila draperi. Jag förväntar mig inte att det ska finnas så mycket där bakom men när hon vänder sig om och öppnar det så ser jag att det är ett helt gigantiskt lager med trollstavar.
”Namn? Längd? Renblodig, halvblodig eller mugglarfödd?” Hennes frågor haglar ner över mig.
Det tar en stund innan jag svarar med min ljusa röst:
”Michele Collét. 137 cm lång.” Sedan tvekar jag lite innan jag säger: ”Mugglarfödd.”
”Underbart!” Säger kvinnan igen. ”Har jag glömt att presentera mig förresten? Jag heter Miranda.”
Sedan tar hon en liten pall i handen och vänder sig om mot trollstavslagret. Det lilla fakta jag berättat om mig var tydligen tillräckligt för att hon ska veta ungefär vilken trollstav som passar mig.

Jag ser hur hon går mellan de olika hyllorna, tar ner olika trollstavar, skakar på huvudet, går till en ny hylla, tar fram en annan och så vidare… Jag märker att kunderna bakom oss verkar bli otåliga.
Men tillslut verkar hon ha bestämt sig och kommer gående till mig med en liten nätt brun stav.
”8½ tums rosenbuske. Testralhår som kärna. Testa den.” Det är allt hon säger innan hon vänder sig om och börjar leta trollstav igen. Innan jag ens testat den så verkar hon tycka den är fel. Eller så vill hon bara att jag ska ha något att göra medans hon letar efter en trollstav som känns rätt. Kanske letar hon efter en speciell trollstav. Eller så kanske det inte finns någon trollstav som passar mig.
Jag svänger lätt på staven jag har i handen. Jag hade väntat mig att något skulle gå sönder om det var fel trollstav. Men i stället händer ingenting.
”Gjorde jag något fel?” Viskar jag oroligt på mamma.
”Tror inte det”, svarar hon men hon släpper inte Miranda med blicken. Så jag lägger försiktigt ner trollstaven i asken igen.
Miranda kommer tillbaka med trollstav efter trollstav och det händer samma sak varje gång. Alltså ingenting. Miranda ser väldigt förvirrad och stressad ut så vi får låta de andra kunderna gå före. Jag sätter mig ner i en fåtölj i ett hörn av affären och börjar undra vad det är för fel på mig.

Läste igenom allt nu och...bra bra braaa!!! Bevakar såklart!

Braigare än braigast!

Gryyyym!!

Gryyyyyymt!!!!

Håller med de andra här! Gryyyymt med stort G men VA är hon 1.37? Jag är också 11 och är själv 1.71 0.0 (eller så är jag ett freak)

Alla är ju olika c;♡

Jag vet, men det känes som en lite för stor skillnad xD

Nä, jag är 1.50 typ, och en i min klass är typ...2 meter? 1.80 iallafall. Och min kompis är något med 1.40. Det kan vara hur stor skillnad som helst!