Ökendammen (Öppet rollspel!)

Cleopatra tittar på Blade.
"Nä, jag bor i det där huset med min adoptivfamilj!" Säger hon, vänder sig mot vad som liknar roten av staden och pekar. Fingret leder blicken till ett stort hus som är så praktfull att man med en blick kan lista ut vem det tillhör.

Blade spärrar upp ögonen. "Wow, du måste vara rik!" utbrister han och stirrar hänfört på det praktfulla huset. "Du måste sakna att bo där, huh? Du kommer ju aldrig att kunna komma tillbaka menar jag", säger han tyst och sliter blicken från huset för att titta på Cleo.

Cleo tittar hänfört på huset men bryter snabbt blicken. Hon tittar tomt framför sig och börjar gå vidare.
"Jag kommer sakna min syster en aning men resten kan du glömma. Alla klänningar, man blir galen! och sättet man förväntas prata på, det är ett under jag fortfarande lever!" Brister hon ut. stegen har omedvetet ökat, som om hon bara vill lämna det här stället.

Blade får svårt att hänga med i hennes plötsliga fart och får kämpa för att hänga med. "Okej, okej. Men du vet...", flämtar han, "att för någon utan någonting, låter det som ett underbart liv".

Cleo lägger märke till sin fart och saktar ner.
"Det är bara det att de enda kvällar jag faktiskt känner mig fri är dem som igår. Och då var jag ändå jagad av poliser!" Suckar hon men ler.

Blade fnyser roat. "Låter som en väldigt fri kväll", skrattar han kort. Ska de hänga ihop nu?
Han har aldrig riktigt litat på någon förut,
men han kan ärligt säga att han gillar Cleo.
Han vill att de ska kunna vara tillsammans längre. Men när de kommer ut ur staden, vad ska de göra? Bortom gränsen finns det bara sand och damm. Hur ska de kunna överleva därute?

"Jepp..." Håller Cleo med.
Hon har blandade känslor just nu men har aldrig riktigt varit den att planera i förväg. De går länge tills de med blicken når fram till vad som liknar ett café men är full av maskiner.
"Här är det!" Hojtar Cleopatra och går mot stället.

Blade lutar huvudet åt sidan. "Skulle det finnas mat här?" frågar han tvivlande. För det första ser det ut att vara övergivet, för det andra så ser de där maskinerna väldigt misstänksamma ut. "Är det verkligen säkert här?" frågar han och trycker försiktigt fingret mot en av maskinernas metall.

Cleo nickar.
"Ja, man måste göra såhär."
Hon gick fram till en maskin och tryckte på lite knappar. När hon valt det hon ville ha tryckte hon på en bock och det kom ut. Hon tog fram ett paket med munkar och en flaska vatten.
"Här, det kostar egentligen men jag kan alla lösenord här i världen." Hon räckte honom vattnet inte flinade.
" Och kan jag dem inte tar jag reda på dem!" Säger hon säkert och tar en tugga av sin munk.

[Får man tränga sig på? C:]