Lonely Island

[Jag bestämde att min karaktär är hermafrodit, men kallar sig själv tjej för att kunna undvika det. Hon saknar vissa av de vitala hormonerna för att kunna ha mens och alltså är hon steril dessutom. Men det minns hon inte, so yeah. x'D Was this like confusing?]

(Smart... )

[Thanks, jag trodde jag var galen.]

Något stack Jones hårt i handen och Jones vaknade med ett ryck. Solen bländade honom där den fortfarande stod högt på himmelen även om den flyttat sig en bra bit medan han sovit. Dess strålar brände hans hy och törsten var fruktansvärd. Han satte sig upp för att betraktade sin omgivning och kände hur det drog i hans muskler, varje rörelse fick dem att protestera vilket fick honom att inse att hans lilla simtur troligtvs hade tagit mer på honom än han då förtillfället trött. Inte en människa gick att se. Bara havet, stranden och skogen bakom honom.
Trotts de protesterande musklerna tog han sig upp på fötter och kunde skymta en fågel några meter ifrån honom som stirrade på honom, obehagligt, nästan som om det inte vore en riktig fågel.
”Hey”, sade han till den medan han mötte dess något hungriga ögon.
Han tog ett steg emot den men den flaxade med sina grönskimrande vingar så fort att han knappt kunde se dem för att sedan försvinna upp och in över skogen.
Jones ryckte på axlarna och skakade något på huvudet som kändes tungt som dagen efter en fylla och halsen brände något fruktansvärt. Med något släpande fötter tog han sig in till skogsranden, in i skuggan av de underliga träden som växte där.
Hans kläder hade torkat och sanden hade trängt sig in överallt på ett mycket obehagligt sätt. I ett försök att få bort de skakade han sina kläder men endast de värsta försvann. I kängorna var det värst, särskilt då de fortfarande var fuktiga.
Med en djup suck drog han av sig kängorna knöt ihop dem och hängde dem runt halsen innan han med en sista blick mot stranden började ta sig in i skogen.

(Jag kör på AlexZzs stil då jag vill ha kvar Ashley x3 Ifall det är okej? x) Känner mig värdelös just nu... ._. )

[Haha, I like! x)]

[Aia, haha xD ]

Solen steker hennes rygg och hon vänder sig om innan hon blir stekt likt ägg och inte ens klarar av att ligga på rygg senare. Ashley väntar fortfarande på att hennes kläder ska bli torra och helst inte ha något spår av salt kvar, som hon tror kan ske, men vet dock inte med säkerhet.
Hennes hand far ut mot shortsen och hon känner på dem, märker att de är torra och piggnar till lite, ställer sig upp och tar på sig dem. Hon har inget allvarligt problem mot att sitta halvnaken och sola, men hon vill fortfarande ha på sig sina kläder ifall hon har tillgång till dem. Hennes linne verkar också torrt, och det klart med tanke på att det är av lättare material och torkar snabbare. Hennes skinnjacka är dock förstörd. Men, borde gå att använda ifall hon inte misstar sig och slänger på sig den också med en grimas efter att ha dragit på sig linnet.
"Helvetes skor", muttrar hon medan hon känner gräset mellan tårna och förbannar världen för att de inte har hunnit torka. Ännu. Hur länge till måste hon sitta här? Och vad ska hon göra? Finns det liv på ön? Vart är hon? Vad var det för röst i hennes huvud och vart ska hon ta vägen? Är hon lämnad här för att... dö? I en explosion?
Det verkar så, ja...

Cole nickade kort. Han hade med nöd och näppe lyckats hör tjejens ord. Han suckade och såg sig om. Vart var de? En Ö visste Cole att det var, men vart låg den? Så långt han än såg var ön omringad av vatten. Ingenstans syntes annat än vatten, och ett par små jordbitar som stack upp över vattenytan, bara några fyrtio metrar från stranden. Återigen suckade Cole. Att inte ha saker under kontroll var inget han gillade.
- Jag vet inte vad du tänker göra, men jag tänker gå längs stranden! Muttrade han småsurt åt henne och började gå. Just nu hade han ingen lust att vara vänskaplig. Han började fundera medan han gick och omvärlden försvann. Kvar blev hans frågor. Vem var han? Var bodde han? Älskade han någon? Hade han familj? Hur hamnade han här? Vems var rösten i hans huvud? Kände han den där tjejen? Hade hon varit med om samma sak som han? Fanns det fler än de, här på ön? Varför befann just han sig här just nu? Och viktigast: om han någonsin kom bort från ön; skulle han överleva havet?
Cole såg upp på den klarblå himlen,som om han förväntade sig att alla svar vara skulle komma regnandes. Det gjorde de ju inte, så med en suck såg han ner mot marken igen. Cole hade inte ens tänkt på hur han såg ut. Vilken ögonfärg hade han? Vilken färg var hans hår? Var han stilig, eller såg han ut som en alkis? Det fanns mycket att klura ut.
Men just nu tänker jag kolla in den här ön, från strandkanten till att börja med, tänkte Cole och ökade takten.

Svetten rann nedför hans panna. En blöt ring kunde skymtas runt hans halsring på t-shirten och Jones som hade försökt att hålla samma kurs även om det verkade omöjligt då det funnits flera hinder i vägen stannade upp. Även om han hade rört sig uppåt kunde han ännu inte se ut över ön så som han hade hoppats utan istället skymde flera, enorma träd hans vy men det var inte hans största bekymmer. Han var tvungen att hitta vatten, sötvatten. Ju mer han rörde sig desto fortare förlorade han vatten och han var vagt medveten om att ifall han inte fann vatten under dagen eller morgondagen så skulle han dö av uttorkning. Symptomen hade redan börjat. Munnen var torr, halsen värkte något fruktansvärt och hans huvud ville han inte ens tänka på för så fort han började tänka på det blev huvudvärken värre.
Med en beslutsam min torkade han sin panna med en av händerna som han sedan kletade av emot jeansen innan han fortsatte men istället för att fortsätta uppåt drog han sig åt höger, varken nedåt eller uppåt. Det var tvunget att finnas vatten. Djuren, träden allt behövde vatten för att överleva och han var helt säker på att fågeln han sett tidigare verkligen hade funnits.

"HALLÅ!" skriker hon för full hals, bryr sig inte riktigt om någon hör henne eller inte. Tills tanken på apor kommer och får henne att hålla käften efter att ha skrikit två gånger till. Sedan sätter hon sig bara, väntar på att hennes skor ska torka så att hon kan börja gå utan att riskera att skära sig på stenar eller andra småsaker.
Hon hoppas att någon kommer, att någon kan komma och vara med henne, men tills vidare lägger hon sig på rygg med händerna knäppta bakom huvudet och ser upp mot himlen. Drömmer sig bort bland molnen, önskar att hon kunde vara närmare den blå himmeln. Hur kommer det sig att den egentligen är så blå? Och varför är den så långt borta? Något som kan se så fridfullt ut borde inte vara så långt borta.
Hon känner tårarna välla upp och sakta börjar rinna, men hon slutar inte tänka, fortsätter mana tankarna framåt, torterar sig själv med tanke på att hon inget vet just nu.
Varför hon? Varför är hon här? Vad har hänt med henne? Vart är hon? ... Hade hon en familj? I sådana fall vad hände med den? Hade hon syskon? Älskade hon dem eller bråkade hon jämt med dem? Vem är hon? Varför kan hon inget minnas? Älskade hon någon? Var hon älskad? Varför kan hon inte känna något? Några bevis borde det väl finnas ifall hon har några vänner, eller? Inte?
Hon får inte svar på något och allt hon kan göra är att bara stirra tills hon vänder på sig, kryper ihop till fosterställning och låter tårarna rinna. Väntar på att skorna ska torka och hoppas för allt i världen att någon ska hitta henne.
"Snälla", viskar hon lågt för sig själv medan hon snyftar till.