PRS(Dragon Fantasy)

Stefan tog sig ut ur sängen och kallade snabbt på en annan tjänare. Minuter senare bars en madrass in tillsammans med en kudde och en filt.
"Nå, om du inte vill fråga något annat så sov" muttrade Stefan och satte sig i sin säng igen. Han knäppte upp sin skjorta och slängde ner den på golvet innan han drog täcket över sig och blundade.

Ina satte sig på madrassen och la sig sedan ner lydigt och snabbt, hon var duktig att lyda befallningar. Hon kröp ihop på madrassen och drog filten om sig för att få upp värmen. Men hon varken vågade eller kunde sova dock slöt hon ögonen för att han inte skulle bli arg på henne igen.

Stefan sov snart och var lugn och rofylld i sin sömn. Hans ansikte var utslätat och han log till och med i sömnen. Så var det hela natten han hade ett leende på läpparna tills han återigen var vaken på morgonen. Hans ansikte hårdnade och han såg ner på Ina som låg på madrassen. Vad skulle han göra av med henne?

Ina låg vaken länge när hon utmattat somnat var hennes sömn orolig och ofrivilligt gnydde hon. Hon vaknade skräckslaget och mötte hans ögon snabbt slog hon ner blicken och satte sig upp. Hade han hört henne? Hade hon talat i sömnen, nej det hade hon väl inte?

"Godmorgon" muttrade Stefan och drog på sig sin skjorta han kastat av kvällen innan. Han tog sig upp och såg på henne igen. "Du kan gå nu, till ditt rum eller vad du behagar att göra". Han gick till sitt fönster och stirrade ut.

Hon andades ut, han hade inte hört henne. Hon ställde sig upp och bet sig i läppen som att hon tvekade, men att fråga om en mer varmare och anständigare klädsel var nog inte tal om.
Hon neg och försvann sedan ut ur hans rum, hon ville hjälpa honom men samtidigt inte.

Utanför Stefans rum så stod hans far. "Precis den jag letade efter" mumlade han och gjorde en gest åt Ina och gick några steg. "Du har säkert märkt att min son är olycklig" sa han och såg på henne. "Och, du ska med alla medel du kan försöka få honom lycklig" beordrade han sedan. "Försök med allt du kan, försök roa honom även om han säger att han inte vill, prova allt". Efter de orden vände han sig om och försvann.

Ina neg till svar, men vad skulle hon göra? Hon fruktade sitt liv från två håll nu och knackade åter på dörren innan hon öppnade och klev in. Han stod fortfarande vid fönstret och hon kom sakta fram till honom, stelt och stirrade på hans ryggtavla.

Stefan stirrade fortfarande ut genom fönstret då han hörde knackningen. "Kom in" mumlade han och vände sig sakta om. Han förväntade sig någon ur hans familj, inte kvinnan.
Förvånat såg han på henne och tappade sin kalla mask. "Vad gör du här?" undrade han, utan sin hårda ton utan lite mer nyfiket.

Ina skrev snabbt något på papperet som började bli fullt nu och gav till honom. "Vill du veta en hemlighet?" skrev hon men strök över det osäker på om han ändå kunde se det och skrev att han verkade behöva sällskap.