{Prs} Horrokruxen & Angelinaa

" Men vänta och se mister perfekt " morrade Lily.
Hon tog fram staven och sa värdigt.
" Explosion!"
Väggen började att skaka, flera stenar föll ner på marken.
" James..?" Sa Lily oroligt.

Värdelösa grej tänkte James och blängde på kartan. Marodörerna hade antagligen inte sprungit in i korridoren under sin tid. James hade försökt uppdatera kartan en del sedan han fick tag på den. Men det fanns inget som egentligen behövdes uppdateras, kartan klarade allt själv. Förutom nu tydligen.
"Vad har du gjort nu?" gallskrek James och tog tag i Lily och drog iväg henne från väggen för att hålla henne säker. Hans syster var otroligt jobbig ibland, men han ville absolut inte att hon blev skadad. Han ställde sig framför henne som en mänsklig sköld.

Lily blev helt varm i hela kroppen. James hade aldrig gjort såhär mot någon förr, Lily kände en ensam tår rinna ner.
" James.. Det blir en öppning " sa Lily och pekade.

James ställde sig bredvid Lily istället för framför henne. Det låg massor utav stenar och bråte på marken. Nu borde vara tiden att gå till en lärare, om man var en smula smartare och mindre nyfiken än James. Han tittade på Lily och såg tåren rinna ner för hennes kind.
"Du skadade dig väl inte?" frågade han oroligt. James var lite darrig och chockad och antog att Lily också var det och att det kanske var därför hon grät.
James kollade snabbt ner på kartan. Nu började folk röra sig mot dem. James hade inte kommit så långt för att stanna nu. Det var spännande nu ju.
"Vi borde skynda oss om du är okej." James tog Lilys hand ifall något mer skulle börja falla sönder.

" Vi kör " sa Lily och höll hårt i James hand.
Dom båda sprang in i korridoren och precis innan dom kom in i korridoren så började väggen att sättas ihop igen, dom sprang ännu fortare och var inne.

Det var underligt lättande att slottet reparerade sig själv. Men det betydde att dem nu var inlåsta i en opålitlig korridor. James tog en titt på kartan. Han ville försäkra sig om att dem stod där dem skulle, så att inget hade flyttat på sig eller något liknande. Dem stod där dem skulle.
"Vi borde kolla runt! Det kanske finns en gömd skatt här eller något" föreslog James. "Eller en gömd Quidditch plan, det vore fett coolt!" Han kollade sig omkring. Problemet med att dem var inlåsta fick vänta tills senare.

" Varför skulle det finnas en quidditchplan här?" Sa Lily och tittade frågade på sin storebror. Hon tog fram staven och sa:
" Lumos "
Hon började att gå framåt i den börja tunneln. Lyset från staven var inte starkt nog för att se hela tunneln.

"Varför inte om jag får fråga. Det är väl lika troligt som en gömd skatt eller något, och det skulle förklara varför Slytherin slog Ravenclaw i den senaste Quidditch matchen, dem övar i smyg! Vi borde rapportera det!" pladdrade James. Han mumlade tyst "lumos", han försökte göra det utan att säga något. Han skulle börja med att utföra magi utan att säga ord nästa år, han längtade så han hade börjat öva i för tid. Ljuset från James stav nådde inte heller hela tunneln. Han höll fortfarande Lily i handen medan dem gick

" Men vi kan inte säga att vi har hittat korridoren, då kommer dom att göra något åt oss, inte minst professor Longbottom, han verkar ju vara förhäxad på något sätt.." Sa Lily fort.
Hon höll hårt i James hand eftersom hon aldrig hade fått det förr, därför ville hon hålla extra länge i hans hand.

"Vi rapporterar det bara om det finns en quidditch plan, som får Slytherin diskade ur turneringen" förklarade James. "Men det måste göras på rätt sätt..." James började fundera över hur han skulle kunna berätta om korridoren utan att få sig själv att verka skyldig, när han kom att dem faktiskt inte hade hittat någon spelplan än. Det var ingen idé att slösa tankar på saker som kanske skulle behöva ordnas.
"Tror du att han är förhäxad på grund av korridoren? Är det något härifrån som gör honom konstig?" James kollade sig omkring, han sökte med blicken efter ett objekt som såg misstänkt ut. Faktumet att korridoren hade kommit från ingenstans gjorde hela den misstänkt, och James insåg att det kanske var dumt att leta efter en ensam sak.