Alice i Underlandet (Privat med Mily, OBS kan förekomma mycket våld och blod)

Dinah började fräsa och öronen lade sig ner för att visa att hon var arg. Dinah började gå mot vampyren.

Alice viskade i hennes öra.

"Nej, Dinah! Vänd om! Det är ingen idé", sa Alice oroligt.

Sam såg mot katten hans ögon lyste av ilska han brydde sig inte om katten flög på honom
" flyg på mig bara du kan lika gärna försöka döda mig om inte vampyrer passar på den goda sidan " sa Sam ilsket.

"Dinah, det vore nog en bättre idé om vi hittade en säker plats där vi kan planera hur vi ska rädda Lorina och familjen istället för att attackera vampyrer", sa Alice.
"Du har rätt", suckade Dinah. De red sedan iväg.

Sam såg efter dom ilsket hans ilska ville inte försvinna han sprang därifrån då han inte passade på den goda sidan så kunde han lika gärna döda sig själv
" Sabla fördomar " sa Sam ilsket

Efter en stund kom de fram till ett ganska snett träd med tjocka grenar.
"Vi kan sova här i natt om du vill", sa Dinah.
"Hellre här än i snön", sa Alice.
Det var snart midnatt och som kallast. Dinahs päls och tassar värmde Alice som ett täcke.

Sam satte sig tillslut lutad mot ett träd han gömde ansiktet i händerna Laura kom och satte sig brevid honom.
" Du tror säkert också jag jobbar för drottningen " sa Sam med tårarna rinnande ner för ögonen.
" Nej självklart inte " sa Laura hon höll om Sam hon hade aldrig tidigare sett en vampyr gråta förut.

Det dröjde länge innan Alice somnade.

Hon stirrade länge på fullmånens sken innan hon somnade. Det var mycket vackert.

Trädet som hon sov på var mycket högt. Mycket långt bort kunde man se ett stort grått slott med höga torn med röda toppar. På det högsta tornet fanns ett stort rött hjärta på toppen. Runt slottet var många höga häckar. Alla fönster lyste.
Vakterna måste varit vakna dygnet runt.

Hon funderade över hur hon skulle bli stor igen. För att försöka rädda sin familj skulle aldrig löna sig om hon var liten som en mus.

Sam tänkte på vilket monster han egentligen var katten hade rätt om honom.
" Sam tänk inte på vad katten sa " sa Laura som höll om honom
" Men jag är ett monster som borde känna drottningen " sa Sam

(Min dator raderade exakt allt jag skrev! D: )

På morgonen vaknade Alice av att katten pratade med henne.

"Vi måste ge oss av nu", sa Dinah. "På morgonen och på kvällen söker Hjärter Dams soldater igenom området runt slottet på jakt efter efterlysta och det är precis vad du är".
Alice tyckte att det hela var så obehagligt. Att en fruktansvärd diktator med så mycket makt ville henne det värsta.

"Öh, tror du att du vet hur jag kan få min normala storlek igen"? Frågade Alice. Hon tyckte inte om att vara liten.
"Jag tror jag vet", sa Dinah.

Sam såg drottningens soldater vandra omkring i skogen. Han kunde lika gärna gå med drottningen nu
" Hm vampyr " sa en av soldaterna och kom fram till dom
" En vampyr som inte tjänar drottningen är dömd till döden " sa en annan soldat
" Döda mig bara " sa sam och såg på soldaterna