Cirkeln rollspel

Ze fnissade till över flickans reaktion. Inte vara taskig? Det skulle bli rätt svårt, tänkte hon flinandes och började sleva upp äcklig gröt på sin tallrik. Hon hällde upp ett glas juice och vände sig om och såg ut över salen. Det enda relativt tomma bordet var där flickan satt, så Ze gick ditåt. Hon satte ner sin tallrik framför flickan och slog sig ner utan att ens se på henne. Hon smakade på gröten och gjorde en grimas som fick henne att se ännu fulare ut än hon redan var och sköt ifrån sig gröten.
"Vem gör maten här egentligen? Det var tillochmed BÄTTRE i grundskolan!!" muttrade Ze,,tillräckligt högt för att flickan skulle höra.

"Jag vet," suckar Celeste till svar, utan att tänka på vem hon talar med.
Hon riktar uttråkat sin kraft ut i rummet och känner den vibrerande känslan av elektricitet på flera ställen. Hon skulle kunna få kaffet ur kaffemaskinen att spruta åt alla håll, mobiler att ringa vilt eller lamporna att slockna. Hon gör inget av detta dock, utan ställer sig upp igen och går ut ur salen. Första lektionen på hennes schema är [vad heter de där svarta anteckningsböckerna med elementtecken i, de som man kan prata med Beskyddarna?]-läsning. Hon går mot klasseummet och sätter sig på en bänk utanför för att vänta tills lektionen börjar. Hon känner sig något ensam och hoppas innerligt att någon hon känner ska råka komma förbi.

Alex funderar på att gå efter den nyblivna mycket mer ruskiga varelsen men känner istället känslan av irritation. Förmodligen kommer den både från varelsen och flera andra i rummet som antagligen stör sig på att ha ett "småglin" i sin matsal. En stor kille från gymnasiet kommer fram och säger åt honom att "det här f#n inte är någon lekplats för snorungar". Alex försöker att inte bry sig så mycket och istället för att reagera vänder han bara på klacken och går ut på skolgården.

Han får syn på klockan på skolbyggnadens vägg. Tio minuter till lektionen börjar. Lika bra att gå.

Som vanligt vill läraren hälsa alla välkomna till en ny termin innan de drar igång med att försöka tyda Mönstrens bok [där har du namnet, Miss Black ] för att se om det sker någon skillnad från förra året. I vanliga fall skulle Alex tycka att det var ganska roligt att se vad alla får för besked, om de ens får något, men han kan inte släppa tanken på trähäxan från matsalen. Han är fast besluten om att hjälpa henne. Samtidigt tänker han på den andra häxan som försökte prata med trähäxan. Det kanske skulle bli lättare om hon kunde hjälpa till. Alex hörde faktiskt att de sa något om maten i matsalen till varandra förut och det är ju alltid något.

Läraren kommer förbi Alex bänk och frågar hur det går för honom.

- Jodå, jag försöker iallafall! säger han och ler ett vänligt leende innan han sjunker ner i tankarna igen.


Han sneglar på klockan. Fyrtio minuter till första lektionen är slut. Han beslutar sig för att efter skolan försöka ta kontakt med trähäxan. Och med det i huvudet fortsätter skoldagen i vanlig ordning.

Varelsen hade tydligen förstått att Oskar hade tjuvlystnat på samtalet. Och han blir plötsligt väldigt intresserad av sina pankakor tills han äntligen ätit färdig. Oskar lämnar matsalen och går mot sin första lektion.

Celeste tar upp sin Mönstrens bok och försöker tyda den. Det är svårt, men hon har lyckats ett par gånger förut. Hon vänder blad, frågar boken om terminen.
Vad kommer att hända i år?
Plötsligt slås hon av en bild, eller mer en känsla. Mörker och ljus på samma gång. Mental smärta, sorg och en överhängande känsla av fara...
Hon drar sig ur så snabbt att boken faller i golvet. Hennes hjärta slår fort. Hon är alldeles kall och skakar något. När hon sträcker sig ned för att ta upp boken upptäcker hon att någon står där bredvid och ser på henne.

Hej! Undrar om det är försent att gå med? Förstår helt om det är det

Det ok. Vi har ju inte kommit så långt. Om du bara skyndar dig med mall och så Senast i dag måste den vara "inlämnad" (låter som en lärare xD)

Efter dagens lektioner går Oskar ut på skolgården för att få lite frisk luft. Ute syns inte många till, kanske beror det på det tråkiga vädret. Oskar går fram till en vattenpöl som bildats under natten och försöker få den att avdunsta. Han har aldrig lyckats med det förut så det blir ingen överraskning när inget händer med pölen. Oskar kan än så länge bara frysa vattnet men övar förfullt med att kunna kontrolera det i andra former också.

Efter en stund går han in igen för att gå till 1:ornas sällskapsrum. Där inne sitter några av hans gamla klasskompisar och några tjejer som han inte känner. Där sitter även hans familaris: höken uppflugen på taklampan. Höken flyger ner och landar på Oskars axel.
-Hej du, hälsar Oskar.

Alex suckar av lättnad när första lektionen äntligen är över. Han undrar om gymnasieeleverna har slutat sina lektioner än. Det vore ett bra tillfälle att försöka ta kontakt med den där metallhäxan som han träffade förut. Han försöker komma ihåg hur hon såg ut. När han får upp en bild av henne i huvudet blixtrar det plötsligt till framför ögonen på honom. Så mycket kraft i en känsla! Sorg, smärta och överhängande rädsla! Känslan av att bli förföljd! Hans hjärta dunkar snabbare och snabbare! Han har utan att han märkt det tagit sig ut på skolgården. Han känner sig svimfärdig. Svarta fläckar täcker hans syn. Bild efter bild dyker upp i hans huvud. Smärtan är outhärdlig. Han försöker dra sig ur känslorna. Lämna dem för en stund...

Hans ögon sluts och han faller ihop, avsvimmad mitt på skolgården med en sista förhoppning att någon ska kunna hjälpa honom bort från plågorna.

Oskar kommer ut på skolgården igen för att ge höken lite luft när han ser den avsvimmande pojken ligga på marken, det var samma pojke som pratade med den där varelsen vid frukosten!
Han springer fram till pojken och avgör direkt att han lever. Kan det vara varelsen som har gjort honom illa? Han lägger på minnet att han måste ta reda på mer om "den".

"Herregud, vad har hänt", utropar Oskar och ruskar om pojken i hopp om att han ska vakna.

När pojken fortfarande inte rört sig får Oskar använda sina krafter för att frysa en vattenpöl så han kan ta med sig isen till pojken och tina isen i sina händer. Vattnet rinner från hans händer rakt ner i pojkens ansikte.