PRS med Mily

"Vi pratar inte om det nu" sa kvinnan.
"Ja" sa jag.

Adam suckar oxh reser sig för att ta en promenad i tåget

"Ja, jag har redan pratat med honom" sa kvinnan.
"Va?" sa jag.

Adam gick till en annan del av tåget

"Nae, vad elakt!" sa jag.

Adam satt i en anman del av tåget. Han suckade och tänkte åter igen på sin moster

tågat stannade hårt och jag flög upp.
"Nu är vi framme!" sa kvinnan och jag gick ut.
Flera tusentals människor stod och väntade på oss.
En kamera filmade mig och jag log.
"Titta, där är Finnick, tillsammans med Mags!" sa kvinnan.
Jag gick fram till fyrorna.
"Hej!" sa jag och dom hälsade tillbaka.
Mags viskade i Finnicks öra och han sa det högt till mig.
"Mags tycker du är mycket vacker, och jag håller med, du är riktigt vacker!" sa Finnick.
"Tack och ni mycket mycket stilig!" sa jag.

Adam gick ut ur tågen och försökte le men vem kunde le nu? Han såg sig om med en suck

"Tack, det var fint sagt!" Sa Finnick och tog min hand och kysste den.
"Jag hoppas att det var okej att vi kom för att mötta av dig, den var väldigt sorligt att få se dig bli vald!" Sa Mags och Finnick i mun på varandra.
"Det var bara roligt!" Sa jag.
"Det värkar som om huvudstadsborna har fått sett oss!" Sa Finnick.
"Ja, jag antar det" sa jag.
"Du kanske vill ha en rundtur i staden med oss?" Frågade Mags.
"Ja, tack!" Sa jag.
"Hur gammal är du?" Frågade Mags.
"24" sa jag.
"En perfekt ålder för Finnick. Han lär behöva en kvinna!" Retades Mags.
"Jag kanske är 24 men en kvinna behöver jag inte!, jo kanske" sa Finnick.
"Har du någon där hemma då?" Frågade Finnick.
"En familj eller?" Frågade jag.
"Japp" sa Finnick.
"En bror har jag väll, mina föräldrar blev avrättade när jag blev vald och dom galna!" Sa jag.
"En så sorglig historia!" Sa Mags som man hörde på rösten var medlidande.
"Ja, sorgligt!" Sa Finnick.
"Man vänjer sig!" Sa jag.
"Det hoppas jag!" Sa Finnick och tog min hand.
"Ska vi gå?" Frågade Finnick.
"Ja, det kan vi" sa jag.

Adam gick ensam genom staden han brydde sig inte om han skulle gå vilse. Han såg på de upplysta gatorna och på alla människorna. Han satte sig tillslut på en bänk och såg ner på marken