Filthy half-breed [Swe]

Åhh Mina med... Aja, jo men när det gäller mig tröttnar jag aldrig på att skriva :o Jag har till och med skrivit ett till kapitel i förväg som jag tänker lägga upp snart

^Yey toppen! Om du lägger ut det imorgon så gör du mig väldigt glad! ;D ♥

Så SKUUKT BRA!!!!! JAG DÖÖÖÖR!!!!

Hehe, det känns som om du typ alltid är glad♥


Aww♥ Här kommer lite mer!

KAPITEL 8
"... Och typ jättemånga tror att jag är ihop med den här Adam... " Skrattar jag och fortsätter kavla ut pepparkaksdegen. Jag och mamma har alltid bakat på mugglarvis vid jul.
"Och ni är inte det då?" Svarar mamma leendes och trycker ned en julgransform i hennes del av degen. Jag skrattar igen.
"Nej! Han är en av mina bästa kompisar!"
"Vad bra. Jag vill gärna veta sånt" Säger mamma och blinkar retsamt med ena ögat.
"Nu pratar vi om någonting annat tack!" Säger jag och lägger undan kaveln.
"Vilka kommer då på festen? Vi kanske borde göra en lista?" Föreslår mamma. Jag nickar och gör några pepparkakshjärtan.
"Ta min deg så skriver jag listan" Säger jag och torkar händerna på förklädet innan jag tar fram mugglarpenna och pergament.
"Familjen Potter och Weasley"

Rose Weasley
Ron Weasley
Hermione Weasley
Hugo Weasley

Albus Potter
James Potter
Harry Potter
Ginny Potter
Lily Potter

"Sen tror jag familjen Malfoy kommer också. Scorpius är min vän."

Scorpius Malfoy
Mr. Malfoy
Mrs. Malfoy

"Jag vet inte vad hans föräldrar heter" Säger jag och kliar mig i nacken.
"Jag tror hennes pappa heter Draco Malfoy" Svarar mamma leende och börjar placera pepparkakorna på plåtar istället.
"Du gick med honom eller hur?" Frågar jag nyfiket.
"Mer eller mindre. Nåväl. Skriv upp Cassandra och Tiffany Black." Suckar hon, fortfarande leendes när hon stoppar in pepparkakorna i ugnen. Mamma lyckas alltid på något mystiskt sätt hitta gott i ont. Hon hittar sidor av folk som ingen annan sett, och hennes leende skulle få vem som helst att smälta. Hon är helt enkelt bra med folk.

Cassandra Black
Tiffany Black
Neville Longbottom

Kluddar jag ned och räknar hur många som kommer. Femton personer totalt, det är fler än något år tidigare. Inte ens då pappa bjudit sina vänner och deras familjer hade det varit fler. Åh pappa, vad jag önskar att du varit här. Mamma tittar oroligt på mig, och jag antar att hon fått syn på sorgen i mina ögon. Jag skakar snabbt bort det och ler säkert mot mamma.

Jag.
Vill.
Ha.
Mer.
Nu.
Annars.
Får.
Du.
Med.
Mig.
Att.
Göra.
Nu.

Haha♥ Slå mig inte :'( Bara så ni vet så kommer jag inte kunna lägga upp i helgen för vi ska bort, och så... Jag kommer strax lägga upp lite mer så jag inte behöver göra det via mobilen

Du, vad, nej...

Tro mig, jag kommer dö om jag inte får skriva
Vi får se om jag kommer in igen via datorn nu... Om inte, vi ses på Måndag eller om jag har internet på hotellet så jag kan gå in på mobilen♥
Kram alla!! ♥

KAPITEL 9
"Neville skickade en uggla. Hans fru Hannah och hans döttrar Luna och Alice kommer också." Lägger mamma till när hon granskat min lista.
"Vad är det med dina kompisar och döttrar" Muttrar jag. Mamma skrattar och börjar stöka bort mjöl och kavlar. Det blir... arton? Arton stycken kommer! Det blir tjugo med mig och mamma! Vid Merlins kalsonger!

Hannah Longbottom
Luna Longbottom
Alice Longbottom

"Har du en julklänning eller måste vi till Diagongränden igen?" Säger mamma när hon sluter upp vid min sida igen.
"Jag måste köpa en ny. Min gamla börjar bli liten!" Klagar jag och viftar med listan. Mammas armar sluter sig runt mig och hon vilar hakan på mitt huvud.
"Vad skulle jag göra utan dig, Bianca?" Frågar hon tyst.
"Du skulle antagligen vara en lika dunderbra människa" Ler jag, men tanken på att jag varit på väg att nämna pappa får det att knyta sig i magen. Varför kan jag inte bara glömma? Glömma allt som har med honom att göra? Leva ett liv utan att behöva oroa mig för honom? Undra var han är?
"Vad tänker du på?" Frågar mamma mjukt och ser in i mina isblå ögon med sina lika stålblå ögon.
"Bara vilken färg jag vill ha på min nya klänning. Svart, röd eller grön. Vad tycker du?" Ljuger jag.
"Din förra var ju svart och året före det hade du en grön. Varför inte köra på en röd?" Svarar hon bara, och frågar ingenting mer fastän hon vet att jag ljög. Att jag tänkte på något smärtsamt. Tänkte på något hon inte vill veta.
"Det blir jättebra." Ler jag brett.
"Vi tar och byter om så far vi direkt efter jag har tagit ut pepparkakorna ur ugnen" Säger mamma och knuffar mig försiktigt ut ur köket och mot trappan. Jag skyndar upp för trappan och genom korridoren som leder till mitt rum med de ljusgröna tapeterna. Rummet i sig är ganska litet, med en säng på tvären längst väggen då man kommer in. De vita lakanen lyses upp av det lilla fönstret med utsikt över skogen, där en stegrande häst av trä står på fönsterbrädan. Jag går fram till min byrå där fotot på tre små flickor i fem års åldern står. Flickan till höger har ett brunt kalufs av hår och hennes grå ögon utstrålar självsäkerhet, eller så självsäker en femårig flicka kan bli. Hennes ljust rosa klänning tyder på en väldigt rik familj, som tycker om att skämma bort sin enda dotter. Flickan i mitten har sitt svarta hår, med en besynnerlig blå nyans i, uppsatt en hög tofs som faller åt sidan, hennes blå ögon ser blyga ut, fulla av hemligheter och hennes pastell blå klänning visar på en enkel, lagom rik familj. Den sista flickan med det trassligaste och färgstarka röda håret ser nyfiken ut, som om hon just sett något nytt okänt hon vill utforska. Hon stirrar stint rakt in i kameran med halvstängda smaragdgröna ögon, och på hennes ljusrosa läppar syns ett brett leende. Fram på klänningen i blått jeans har hon en fläck av apelsinsaft hon kanske druckit innan fotot togs. Jag minns inte när fotot togs, men jag vet att det var Marys mamma som tagit fotot. Mary med det röda håret, och Jessica med de grå ögonen. Två mugglare som aldrig riktigt förstått sig på henne, men ändå varit hennes vän. Min vän.

Jag är alltid glad när jag får ett nytt kapitel!
GOOOO YOOOOOOUU!!!
Det här var lika awesome som vanligt Promise, promise, promise!
Ironiskt nog åt jag pepparkaksdeg när jag läste det (du tog mig på bar gärning.) Och jag kunde verkligen se hur hon torkade av händerna på förklädet.
Klockrent AzrabellaB! Helt perfekt som vanligt!

Hejdå AzrabellaB.
Du skriver som J.K Rowling och jag kommer inte att klara helgen.