Ett mörkare Alice i Underlandet (ORS)

"Alice är här"! Ropade ett kort. "Döda ni djuret så hugger jag av hennes huvud", sa kortet leendes och med djuret menade det katten.

Det högg med sin yxa mot Alices håll.
Men hon hoppade undan.

"Försvara dig, katt"! Skrek Alice medan hon försökte få tillfälle att slå till.
Kortet var svårt att närma.

"Försvara dig själv, jänta" muttrar katten och plötsligt är han bakom korten. Dom vänder sig förvånat om och då passar hon på att kasta sig mot dom med klorna utsträckta.

Alice blev smått irriterad, men hon hade inte tid att bråka. Det gällde liv och död.

Alice högg hjärtkortet i hjärtat och det kortet dog också. Samma öde skedde med många andra kort.

Men det slutade till sist komma in fler kort i gruvan, men de visste ändå att det inte var de enda de skulle stöta på här.

Efter en lång uppförsbacke nådde de fram mot en övergiven gruvvagn. Alice klättrade upp i vagnen och satte sig på en hög av småsten. Det var inte särskilt hårda stenar, men inte obekväma heller.

"Hoppa upp snabbt"! Sa Alice då vagnen började rulla av sig själv.

"Jag kan faktiskt förflytta mig från ett ställe till ett annat" säger katten och sitter snart framför Alice i vagnen.
"Det finns bekvämare sätt att resa på" fortsätter han sedan.

Gruvvagnen guppade.
Spåren var ganska ojämna på vissa ställen. Plötsligt började gruvvagnen åka mycket fort neråt mot en brant nerförsbacke.

Vinden fångade hennes långa bruna hår.

När Alice snart kunde se att spåret slutade mitt framför ett stup så förstod hon att man behövde tänka snabbt.

"Hoppa"! Utbrast Alice och hoppade upp från gruvvagnen.

Katten transporterar sig så att han står bredvid Alice.
"Hur är det med ditt minne, jänta?"

"Jag börjar minnas", sa Alice efter att ha landat på en svävande stenig plattform.

Hon hoppade upp på många olika som stod staplade som en trappa.
Allt under och runtom var bara mörker och tomhet.

Efter en stund att hon hoppat på olika plattformar kunde hon se en stor svävande plattform med en stor mur på. Man kunde inte se mycket av vad som doldes bakom muren förutom att några torn stack upp.

"Dörrarnas fort? Ja, vi har nog kommit rätt", sa Alice nöjt.

Katten hoppar smidigt från plattform till plattform bredvid henne.
"Ja, det har vi" säger han nöjt.

Porten i muren var låst och gick inte att bryta upp.
Alice gick då runt muren för att leta efter en annan ingång.

"Du skulle ju kunna testa att knacka på" säger katten och ser nonchalant på henne.