PRS(fashion7)

TOP tog ett steg fram och satte försiktigt på halsbandet.
- Klart! Mumlade han mot hennes öra när det satt fast. Utan att veta varför började TOPs hjärta slå snabbare, det vill säga, om han haft ett..

Elenora ryste tyst till och släppte ner sitt hår igen innan hon vände sig mot mannen. "Jag måste göra något för att tacka er...Säkert det inte finns något?".

TOP log.
- Nej då, det räcker med att ha fått träffa dig! Sa han. Det borde ha vart en lögn, men det kändes inte som det längre...

Elenora rodnade igen och såg ner i marken. Varför rodnade hon så mycket? Han var bara en vanlig man...Även om hon inte visste hans namn ännu. "Säger du det så...Men som jag sa igång, tveka inte att fråga mig" hon log lite mot honom igen innan hon vände sig om och började gå.

TOP såg lite misstroget efter henne.
Kunde hon fortfarande gå ifrån honom? Det här skulle kräva mer ansträning än han trott. Han måste få henne att falla för honom på riktigt! För att inte verka misstänksam stod han kvar vid ståndet. Men han ökade på magin så att ingen skulle vilka gå ifrån honom på avståndet av en kilometer.

Elenora stannade plötsligt upp, den känslan...Hon fick plötsligt en väldigt lust att inte ha så bråttom utan stanna ett tag. Hon försökte skaka av sig det och började långsamt gå igen.

TOP suckade besviket när Eleonorainte återvände. Han bestämde sig för att gå till lekpleatsen. Det var ofta tomt där så TOP kunde vara sig själv.

Elenora gick runt ett tag, tills hon mötte en som fick henne att le stort. Robert. Robert var en av hennes äldsta vänner...Och på sistone...Hade det varit mer än vänner.
De började prata och rörde sig mot lekparken, Elenora märkte inte mannen där. Plötsligt lutade sig Robert framåt, låste fast henne vid trädet och böjde sig fram. Elenora rodnade och slöt lätt ögonen, väntade.

TOP märkte att någon var bakom honom, men brydde sig inte. Han plockade upp några stenar från marken och kastade dem framför sig.

Robert lutade sig fram den sista biten och Elenora exploderade i lycka och besvarade kyssen ömt. "Åh Robert..." mumlade hon lyckligt då de tillslut bröt kyssen. Hon hade inte märkt mannen än.
Robert log mot henne och lutade sig framåt och kysste hennes hals, Elenora flämtade lätt till och blundade igen.
De höll på så ett tag, tillslut var Elenora tvungen att gå och Robert stod ensamt kvar och såg med förälskad blick efter henne.