Ib. (Rollspel)

Jag såg skrämt på Ib.
"Ib, tänk om vi inte kommer ut??" Jag tittade oroligt omkring mig för jag kände mig iakttagen

Ib:

När hon kommit ner hade hon frågat den där frågan som jag visste att vi inte kunde reda ut så jag sa bara med ett lätt tonfall;
"..Jag vet inte, vi får väl se", sa jag och drog på munnen. Jag fortsatte gå i den blåa korridoren. Jag hoppade till då och då när tavlorna nös eller rörde sig, men jag fortsatte, fortsatte men försiktigt.

Mary:

Jag höll hårt i Ibs hand. Jag skakade. Jag förstod allvarligt talat inte hur jag hade kommit hit. Jag var väldigt.. Nej inte väldigt rädd, jag var skiträdd rent utsagt. Jag kände mig som en typ borr så som jag skakade. Ib höll ett fast grepp om min hand. Jag tyckte om henne.

Ib:

Jag försökte lugna Mary med posetiva ord då jag själv var rädd. Jag försökte att inte skaka och lugna Marys skakningar som var väldigt häftiga.
"Ta det lugnt Mary, allt kommer bli oke-", jag hann inte säga klart meningen då jag såg en rätt så söt kille på kanske 16/17 år med bara tre rosblad kvar.
Han vände sig mot oss, backade.
"Vi är också människor...", sa jag försiktigt.

Mary:
Mannen tittade förvånat på oss.
"Jag ville kolla om det fanns några andra.."
Han lät allvarlig, men det var något med honom som jag inte gillade.

Gary:

Flickorna såg misstänksama ut, så jag började sakta le.
"Är ni också fast här? Hm, det är nog säkrast om vi håller ihop..", säger jag och sätter min blåa ros i en vas bredvid mig.
"Har du... Också en.. Ros?", frågade den rödögda flickan.
"Ja, en blå. Jag antar att ni också har några? Var försiktiga med dom!", sa jag allvarligt men log sedan igen.

Mary:

Jag genomskådade Gary direkt. Jag sa inget till Ib, för Gary ville inte lämna oss ensamma. Han var sjukt skum.. Jag visade min gula ros och Gary log. Jag log inte tillbaka.

Gary:

Jag trodde att den ljushåriga flickan genomskådade mig. Jag försökte blidka henne genom att le, men hon köpte det inte. Jag suckade och vi fortsatte in i rummen.

Ib:

Först hade jag inte litat på Gary men han hade tydligen varit helt okej, även om Mary inte verkade lita på honom. Han kunde flytta tunga föremål, visste många ord och kunde beskydda oss eftersom han var äldre. Jag kände mig trygg hos Mary och Gary, då jag ändå inte helt litade på honom..

Mary:
Jag gick genom gångarna och jag tog loss en tavla av en myra. Vi gick in i ett rum och vi gick över myrbilden som bro. Vi hittade en nyckel och jag tog upp den, men plötsligt... Började en skyltdocka i rummet att röra sig..

Ib:

Skyltdockan närmade sig. Den skulle precis hugga tag i Mary då jag tog tag i henne och nästan kastade oss över gapet och stampade ett hål i tavlan.
"Inte illa", log Gary då dockan trillade ner i hålet.
Jag viskade ett tack och gick ut ur rummet.

Gary:
Ib verkade blyg och Mary var för misstänksam, men jag skulle försöka, det var inte lätt men vad skulle jag göra?