Röda blåbär och gröna smultron

Lavinia ser upp efter den skrikande flickan men mannen drar med henne ut. Han hade inte hyrt in på värdshuset men en gränd fungerade lika bra det med. Lavinia gjord det desamma så länge hon fick pengar. Och mannen gjorde ut för varje öre hon fick, hård och brutal var han. Han visste att han hade rätt till det och hon bara hade att foga.

Värden släppte Anna inte fören de var utanför. "Kom inte in igen, då ska jag slå dig gul och blå" hotade han innan han gick in igen. Han ville inte bli bestulen.
Anna kröp ihop mot värdshuset och suckade djupt. Hon var så hungrig...Om hon bara såg tillräckligt ynklig och liten ut så kanske några rikare kom och skänkte henne någon slant? Det var värt ett försök.

Pling trycker sig närmre mannen, hur ont det än gör när han tar på henne. Man vänjer sig efter ett par år, vänjer sig vidd ärren och blåmärkena. Och männen, deras äcklande lust.

(Pluggar så kan vara lite seg att svara ;P)

Mannen är klar och lämnar gränden. Lavinia kommer på fötter och rättar till kjolarna, hon hade tjänat flera guldmynt, men också fått en sprucken läpp av ett slag. Hon kommer ut ur gränden, pengarna gömda i en skinnpung under fötterna och går fram till vattentunnan som står vid husknuten för att skölja bort blodet.

(Okka xD)

Anna såg upp en aning då en kvinna hon sett inne i värdshuset kom fram ur en gränd. I det att hon hade en blödande läpp och såg lite tilltufsad ut antog Anna att kvinnan lyckats med det hon misslyckats med, att tjäna pengar. Hon kröp ihop mer mot väggen, snart var hon så hungrig att hon nog inte skulle dra sig från att stjäla någon oaktsam herres plånbok.

Pling kom senare ut ur ett rum i värdshuset med en liten och sliten säck mynt. Hon undrade lite surt om tre ynka guldmynt var allt hon förtjänat för att stå ut med den där irriterande mannen och hans flottiga hud.

Lavinia hade närsom missat flickan vid värdshuset om hon inte sett ner just då. Hon log halvt eftersom flickan påminde om henne själv.
"Hungrig?" frågar hon vilket var en dum fråga då alla gatubarn var hungriga.

Anna nickade sakta, en aning förvånad över frågan. Hon ställde sig upp och såg upp på kvinnan. "Ja" sa hon sedan enkelt. "Jag har inte ätit på ett bra tag...". Och alla hennes försök att tjäna pengar någolunda hederligt hade gått i kras.

Pling kommer ut på gatan och suckar tungt. Hon rättar till sin smutsiga tröja och får syn på några andra flickor i närheten. Hon ser vad de pratar om, sådant kan Pling avgöra nu för tiden, då hon är som dem. Hon har smutsigt hår och smutsiga kläder...hon är ett äkta gatubarn. Och en hora. Varje gång Pling tänker på det faktum att det är precis vad hon är ryser hon. Efter en stunds tvekan närmar hon sig, långsamt för att visa att hon inte vill illa. Man vet aldrig säkert vad som är vems territorium i en större stad som denna.

Lavinia såg mot den nya figuren som närmade sig dem, "Gick det bra?" frågar hon endast ty hon visste vad flickan hade gjort på värdshuset, hon hade trots allt ögonen med sig.
Flickan var ingen ovanlig syn smutsiga och magra var de alla tre, men det faktum att hon hade byxor var ovanligt.
Hon vänder sig åter mot den andra flickan, "Jag tänkte ta mig ner till marknaden." sa hon som ett erbjudande att följa med till dem båda.