PRS mellan mig och Kim Potter

Okej och det gör inget!!
---------------------------------------
Det låg en lapp på min mattebok.
0704-462783, ring mig //River
Jag log för mig själv och la den i min ficka. När jag gick ut ur klassrummet så kom killen som hade vinkat till mig förut.
"Tja. Jag heter Xander." Sa han.
"Jaha. Hej." Svarade jag blygt.
"Vad har du för lektion nu?"
"Svenska tror jag..." Svarade jag.
"Det har jag med! Kom så visar jag dig var det är!" Sa han.
"Okej..." Sa jag för jag vågade inte säga emot.
Han småpratade med mig och hjälpte mig hela lektionen och efter ett tag blev jag mer "van" med honom och vi skrattade mycket.
Han var ganska snygg och verkade välldigt populär.
När det ringde ut till lunch så frågade han mig om jag ville gå dit med honom.
"Visst." Svarade jag och vi gick till matsalen. Vi satte oss vid ett bord där de populära och jag skrattade och pratade med de.

En hel dag hade gått och hon hade bara varit med Xander. Jag struntade i att sitta med mina vänner på lunchen, satt för mig själv på lektionen och var allmänt ensam. Jag satte mig utanför skolan och bara kände hur något sög ett stort hål i mig. Jag skakade, och det gjorde ont varje gång deras skratt upprepades i mitt huvud. Det värsta var att Xander slängde såna där blickar på mig.. Och det där skadeglada leendet... Jag kastade en sten hårt i marken och bet mig hårt i läppen.
"Nej", sa jag tillslut.
"Det här ska han inte få vinna!", fräste jag och ställde mig upp. Jag gick hemåt. Jag hade en plan, och planen skulle funka. Den skulle besegra Xander, men, till och med bra planer kan gå fel..

Tillbaka btw xD

Yey!! ♥
------------------
Efter skolan gick jag hem. När jag kommit till mitt rum så tog jag upp lappen jag fått av River. Ring mig. Jag hade ju varit med den där Xander hela dagen, men jag gillade faktiskt River... Men vad skulle Xander tycka om det?
Jag bestämde mig för att ringa lite senare eller imorgon.

Jag vaknade av min väckarklocka. Hon hade inte ringt alls.. Jag struntade i det och kollade på klockan,5 som jag hade planerat. Jag rotade runt i garderoben tills jag hittade en vit skjorta. Jag tog mina "fin" byxor som var svarta med ett vitt bälte. Jag hade lackat pappas ungdomsskor och nu var dom svarta och blanka. Jag tog en härlig dusch med lite extra tvål, tvättade håret, åt en lätt frukost, borstade tänderna med en mintkräm, tog gelé i håret så lockarna hamnade på plats och sken lite, tog på mig kläderna, knäppte upp skjortan vid bröstkorgen och tiden som var kvar tog jag deodorant och tränade på söta, snälla ord. Jag tog väskan och gick ut till bussen. Och för första gången, så tittade alla på mig, inte på Xander.

När jag vaknade på morgonen tog jag en snabb dusch och satte på mig jeanstajts och en grön-rutig skjorta. Sen torkade jag håret och åt frukost.
När jag hade satt på mig lite smink, hämtat väskan och tagit på mig mina skor och min jacka så gick jag ut till bussen.

När jag gick på bussen tittade några på mig som igår och några tittade avundsjukt på mig. Var det för att jag var med Xander igår? Jag log utan att jag tänkte på det och fortsatte en bit in i bussen. Då såg jag River. Han såg annorlunda ut än igår, han hade nog fixat till sig lite extra. Undrar varför? Jag gick iallafall fram till honom och sa "Hej."

Enligt min plan skulle jag egentligen le stort mot henne, men så många känslor kokade inom mig och tillslut vann sorgen och ilskan.
"Oh, hej. Men du ska väl sitta med Xander? Ni är ju det "nya nytt", du har väl inte tid med mig, en sån opopulär kille som JAG? Eller, du hade väl inte tid med mig i helgen i alla fall.", sa jag och kollade med kalla och känslolösa ögon på henne. Mitt hjärta slog hårt, av hennes ansikte, av tanken på Xander och att jag var sämre än honom och av alla känslor som kämpade för att bara en skulle finnas.

Jag blev riktigt sårad av det han sa. Jag trodde att han var snäll. Jag kände hur tårarna var påväg.
"Förlåt då." Svarade jag ynkligt och man hörde på min röst att jag var påväg att börja gråta. Jag slängde mig in på ett tomt säte en bit bort och lutade mig mot fönstret. Jag kunde inte stoppa tårarna som kom rinnande, jag kunde bara hindra mig själv från att snyfta men jag snyftade ändå till en gång när jag satt mig ner.

Jag bet ihop. Nu grät hon också.
Jäklar! Jag slår vad om att den där jädrans Xander inte fick henne att gråta..
En lock kom lös ur gelén då jag tryckte mig mot fönstret. Allt kändes bara fel och dumt. Jag rotade lite i min väska och höll tillbaka tårarna. Jag tog upp ett lite skrynkligt papper och en penna. Med darrande hand skrev jag:
Förlåt. Men jag gillar dig väldigt mycket och det gör så ont att se dig med honom. Jag drömmer om dig varje natt och tänker på dig varje dag. Jag är kär i dig. Förlåt.

Jag vek ihop det till ett litet pappers flygplan och kastade det lätt så det hamnade på hennes knän. Jag kände mig väldigt feg att jag inte vågade säga själv till henne men.. Det var lättare att skriva ner det, även om det inte häller var så lätt.
--------------------------------------------------
Haha, jag bara älskar vårt roll och sättet du skriver på ♥ Vi borde ofc göra en ff tillsammans någon gång xD :3

Tack!! Tycker precis samma!!! ♥ Och jag fick en snilleblixt!!!! Vi skriver en ff om rollet fast gör inläggen/kapitlerna längre!!!!!! (???) ♥
--------
Det landade ett papersflygplan i mitt knä. Det var säkert från River. Tänk om det stog något elakt. Jag vågade inte öppna den men jag la den i min ficka och torkade bort tårarna.

JA! Jag kan skriva ur Rivers perspektiv så kan du skriva ur Cassiopejas c: