På tåget- Tony, Raquel, Oliver och Iris

. Toby log när Oliver slätade till sitt hår igen, ja han fick väl vara den praktfulla killen då, själv drog Toby sin hand igenom håret igen så det blev dubbelt så rufsigt som förut, han hade aldrig brytt sig så mycket om sitt hår det fick stå lite som det ville. Han störde sig inte av det. Sedan hörde han Iris tysta röst och han höll värmande fram sin hand.
"Äsh Iris, om det blir ett prov så kommer du säkert att klara det galant, till skillnad ifrån mig som kommer få sitta på första tåget hem med Paul här" Säger han och slänger en blick på Paul i sin bur. Sedan ser han på Rocky som plötsligt börjar prata om sorteringen och allt de där om att ett prov bara är nonsens, att det är påhittat. Toby vet inte riktigt vad han skall tro på besserwissern Rocky här eller sin syster som faktiskt har gått på Hogwarts.
"Nu är det så fröken att jag tror på min systers ord, och jag bryr mig inte om vad någon liten besserwisser som du ha att säga!" Det där låter ganska hårt i Tobys öron, men något skall hon väl ändå tåla, han står inte ut med att någon gör sig rolig på Weatherlys bekostnad. Sedan när Rocky äntligen slutar prata så ser han på Oliver som börjar prata. Han säger att Rocky behöver bli lite mer vild, och det håller Toby med om.
"Ja lär dig att relaxa lite Rocky, ta inte allt så jäkla seriöst, chilla lite, go with the flow!" Sa han och log emot Oliver lite grann sedan tittade han på Rocky igen.
"Släpp det här med fröken perfekt för det är ingen som kommer vilja hänga med dig då.."

Rocky tittar först på Oliver och sedan på Toby, skall hon tolerera hur dessa två personer pratar till henne. Hon reser sig långsamt upp och ser de båda djupt i ögonen. Först tittar hon på Oliver.
"Nej jag behöver verkligen inte bli mer vild, jag är tillräckligt vild som jag är, speciellt mitt hår.. Och vild i djungeln är jag väl redan enligt er eller hur?" Säger hon ganska sårat.
Sedan vänder hon blicken emot Toby.
"Och jag tänker inte ändra vem jag är, jag är som jag är och någon lär väl acceptera det.."Sedan sträcker hon sig försiktig efter sina grejer på högsta hyllan men hon når inte.

Toby hejdar sig lite när Rocky börjar försöka få tag i sina saker.
"Rocky vi menade inget illa ju, försök att inte ta allt vi säger så jäkla seriöst, som sagt vad relaxa lite.." Han räcker fram sin hand och lägger den på hennes axel.

Rocky känner den värmande axeln på sin arm och hon ångrar sig och sätter sig ner i sättet igen.
"Det är inte så lätt att inte ta allt seriöst, om du har blivit mobbad hela ditt liv, och varje gång du går någonstans så är det alltid kommentarer varifrån att stick tillbaka till djungeln, jag är som jag är och det går inte att ändra på, jag är ledsen om jag inte är er till lags.." Säger hon och tårarna börjar igen rinna ner på hennes kind. Hon var verkligen känslig, kanske för känslig..

Iris log och rodnade lite åt Tobys ord och hand. Varför skulle hon vara så blyg för? Det var som en hemsk förbannelse som hon inte kunde bli av med.
"Det kommer nog gå bra för dig med", sade hon, för hon trodde mer på teorin som Tobys systrar kommit med än den som Rocky sagt. Hur troligt var det att de skulle få på sig en hatt som skulle läsa deras tankar? Ärligt talat så lät det bara sjukt i Iris öron.

Oliver höll fram handflatorna mot Rocky som för att visa att han inte ville bråka.
"Asså. Du måste ju kunna ta lite kritik. Du har väl ändå självinsikt? Jag vet att jag är pryd och ibland säger väldigt fel saker", Oliver ryckte på axlarna. "Det kan ni säga till mig hur många gånger som helst och jag skulle ändå inte ta illa upp." Sedan höjde han på ögonbrynen.
"Jag har faktiskt inte sagt någonting om det där med djungeln. Jag sade ju till honom att lägga av om du inte kommer ihåg det." Oliver kände hur stämningen mellan de fyra var på minussidan. Iris var den enda som faktiskt verkade hålla sams med alla. Kanske var det för att hon inte sa så mycket.
"Vad tycker du, Iris?"
"Jag håller med er båda två", svarade Iris, som om hon väntade sig frågan. "Det var inte snällt av er att säga sådär, men samtidigt har Oliver faktiskt rätt i att man måste kunna ta lite kritik. Jag är säker på att han inte menade något illa, även om orden kanske kom ut fel."
"Precis", sade Oliver. "Du behöver inte vara rädd. Vi ska inte mobba dig."
Iris nickade också. "Jag gillar dig redan, Rocky", sade hon glatt.

Toby fortsatte att hålla sin hand emot Rockys axel och han såg hur hennes tårar började rinna ner för hennes kinder, kanske var det något annat som störde henne, det kanske bara hade blivit för mycket på samma gång. Toby tittade lite på de andra.
"Jag och Rocky går bara ut en stund, stanna kvar ni här så länge!" Han visade sin hand för Rocky och vänligt greppade han hennes hand.
Sedan gick de försiktigt ut och stängde kupédörren efter sig.
Toby satte sig först ner och sedan gjorde Rocky detsamma.
Toby tittade försiktigt på Rocky, det måste finnas någon anledning till det hela varför klarar hon inte av det här?
"Rocky vad är det som är så jobbigt med kritik?"

Rocky försöker verkligen att lyssna på det de andra säger men i nuläget är det för mycket, hon klarar inte av allt sammans, allt har gått för fort. Plötsligt hör hon bara Tobys varma röst som försiktigt för henne ut ur kupén. De sätter sig ner på tåg golvet och hon tittar ner i golvet, hon vill inte titta på honom. Hon hör hans fråga och kanske var det dags att berätta, fast inte allt.
"Jo jag har inte direkt världens bästa självförtroende, jag ser mig själv som ful, äcklig och ja tjock, världens osmartaste tjej, man skulle kunna göra listan lång tro mig! Det känns som varje gång jag får kritik så faller det ytligare en liten bit bort ifrån det där självförtroendet jag har i mig som i och med detta så blir det bara ett klarare tecken på hur dålig jag är. Om man alltid har fått höra att man är äcklig, ful och ja tjock så börjar man tillslut tro det om sig själv."

Toby lyssnar vaksamt och har aldrig direkt hört det här förut.. Kanske hade Rocky haft det jäkligt jobbigt i sin livsperiod och så förstör bara han och Oliver det just nu med att hacka ner på henne som hon ser det som i alla fall.
"Men Rocky du vet att du inte är alla de där sakerna, du är en fantastik tjej, nu känner ju inte jag dig så bra än men jag antar att du är en glad och go tjej, vad jag har sett så utstrålar du ju inte precis dessa saker som du tycker om dig själv, du utstrålar självförtroende till högsta nivå.." Sen ramlar en pollett ner i Tobys huvud och han nickar.
"Nu fattar jag, du är sådär perfekt, eller försöker vara det i alla fall, för om du är sådan så kan ingen hacka ner på dig, då utstrålar du allt de där självförtroendet som du vill ha, du spelar ett slags rollspel med dig själv, du är inte dig själv eller hur? Men den riktiga Rocky är inte den där perfekta tjejen eller hur, den Rocky är den tjejen med dåligt självförtroende som inte litar på sig själv i något vänster" Han tänker och andas lite grann.
"Jag förstår och jag tycker inte du skall ta åt dig av det vi sa där inne, fortsätt vara den Rocky som är perfektionist och besserwisser, om det gör att du känner dig mer till lags med bättre självförtroende så gör du så. Men om det nu skulle komma någon dum kommentar någonstans ifrån försök att inte ta det personligt. Även om det är tufft så försök för det är det bästa i situationen. Alla menar dig inget illa, men jag skall snacka med Oliver och Iris om det här vi får visa lite hänsyn."

Rocky nickar försiktigt här sitter hon verkligen med en riktigt smart kille, smartare än henne själv, som kan resonera sig fram till egna tankar. Men när han plötsligt nämner att prata med Iris och Oliver om det här skakar hon på huvudet.
"Nej de får inget veta, och du säger ingenting, allt det här skall fortsätta som att ingenting har hänt och du vet inget heller, men visst det kanske skulle underlätta så att de tar hänsyn med det där med kritik, även om jag skall klara av det, jag borde göra det!"

Toby nickar även om han inte direkt gillar det hela, men han lovar Rocky att inte lägga det här på minnet, han lovar henne och det måste han hålla. Han reser sig upp och sedan så ber han Rocky att sitta kvar en stund medan han går in en liten stund till Iris och Oliver.
Han ser deras förvånande ansiktsuttryck när han kommer in där själv utan Rocky i bakhasorna.
"Vi borde kanske tänkt oss för, en del människor har skit lätt med att ta kritik medan en del tar det som att det är en kniv kastad emot än, även om kritik ibland är bra så behöver man kanske inte ha sagt allt de där nu, vem vet Rocky kanske har världens sämsta självförtroende så hon tar det vi säger skit illa, vi får försöka anpassa oss till att alla människor är olika inget annat, och kanske skall vi tänka lite på att om det nu är så att inte kritisera Rocky för hennes uppförande, låt henne vara som hon vill inget annat och vi får finna oss i det!" Han säger det ganska allvarsamt och han hoppas att de förstår vad han har sagt. Han låter inte riktigt som den där Toby som skall vara den tuffa killen.. Han låter lite som sin far.

Oliver och Iris satt bara kvar i kupén och såg på varandra. Båda skräckslagna över vad de hade gjort.
"Gosh!", sade bara Oliver och slog sig för pannan. "Det här fick en vändning jag inte hade väntat mig."
"Samma här", svarade Iris. Oliver förstod fortfarande inte hur Rocky kunde ta emot Tobys hand när hon var ledsen men knappt en kram från honom själv i en liknande situation.
"Vi borde be om ursäkt, eller hur?", frågade Iris. "Hon kanske mår jättedåligt, menar jag. Tänk om hon har världens sämsta självförtroende. Vi borde istället få henne att må bättre över allt sådant där så att hon kan ta sådant i framtiden."
Oliver bara såg på Iris med halvöppen mun.
"Du är verkligen smart, va?" Iris visste inte vad hon skulle svara.
"Du är ju så tyst, och jag trodde du var blyg, men du tänker hela tiden på allt som händer omkring dig. Eller hur?"
Iris log ett strålande leende.
"Tack så mycket. Du är inte så dum du heller."
"Jo, det är jag faktiskt. Jag vet att ni kommer hamna i Ravenclaw, men inte jag. Det är därför jag är så nervös. Jag vill komma med er, men jag vet att det inte kommer bli så."
Precis när Iris skulle svara öppnades dörren och Toby kom in. När han kom med ett förslag nickade båda ivrigt, för de höll med honom till hundra procent.

Toby log emot de båda två och sedan vände han sig försiktigt om och gjorde en vink till Rocky att det var läge att komma in.
"Jaså sitter ni här inne och svärmar?" Säger han bara med ett stort brett leende. Han hoppas att de skall förstå att han bara skojar sedan så sätter han sig ner bredvid Iris igen. Medan han studerar med blicken hur Rocky bara sätter sig ner bredvid Oliver utan att säga ett ord. Men hon ser som vanligt sådär strikt ut som hon hade varit tidigare visar inget tecken på sårbarhet.
"Ja då är vi snart framme, endast en kvart kvar, tänk vad spännande allt nytt folk som vi kommer få träffa, hoppas vi alla hamnar i samma elevhem" Säger han med ett stort brett leende.

Rocky går försiktigt in bakom Toby och hon säger inte så mycket hon tittar bara på omgivningen ganska observerande som hon brukade göra, nu skulle hon bara glömma det som Toby hade fått reda på. Plötsligt hör hon Tobys kommentar om att Iris och Oliver satt här inne och svärmade, hon skrattade till och fick faktiskt ett litet leende på läpparna. Sedan blev hon tyst igen hon kollade på de andra medan de snackade det var bara bättre att göra så. Toby började prata igen om hur spännande allt skulle bli och Rocky nickade vänligt och sedan sa hon någonting.
"Ja det skall bli riktigt spännande att börja, jag har hört att taket i stora salen är förtrollat så man kan se natthimlen, det står i en av böckerna som mamma köpte till mig i Diagongränden"
Hon hoppades att de andra skulle uppskatta henne för någonting av det hon sa i alla fall.

Toby log när Rocky pratade lite grann och han blev förbluffad över vad mycket det fanns att läsa runt omkring Hogwarts, själv hade han inte läst ett skvatt innan han kom hit.
"Åh gud vad coolt, hoppas det regnar inomhus om det är regn ute, jag älskar regn. Föresten Rocky får jag fråga, hur mycket av våran kurslitteratur har du läst egentligen?"

Rocky log och skrattade åt Tobys kommentar om regn.
"Åh jag har bara läst allting några gånger, kollat igenom lite grann, övat lite hemma på en del enkla formler, ja typ det, när man har fotografiskt minne så fastnar nästan allt direkt!"

Toby log ytligare en gång och såg imponerat på Rocky.
"Wow vad coolt att du har ett fotografiskt minne, visst är det de allihop, du man kan inte få din hjärna till de kommande proven som kommer, skulle underlätta mitt läsande en hel del"

Oliver flinade lite. När han hörde det där om `samma elevhem´ blev han kritvit i ansiktet och såg på de andra. Han mådde plötsligt illa. Skulle han ens få några vänner där han skulle hamna? Skulle han ens ha tid över att träffa sina vänner? Han sade ingenting utan vände bara ansiktet mot fönstret och hoppades att ingen skulle märka hans minst sagt sjuka utseende.

Iris log. "Då kan du säkert allt. Du får lära mig sen. Jag har inte läst någonting. Det kanske jag borde. Har ni det?" Hon såg först på Toby och sedan på Oliver, men han såg väldigt illamående ut.
"Är du åksjuk?", frågade hon tyst.
"Nej. Det är det jag sa till dig innan. Jag vet att jag inte kommer komma i samma elevhem som er." Oliver fortsatte envist att se ut genom fönstret. "Ni är så... smarta. Allihopa. Jag är inte det. Inte alls på samma sätt som er. Jag funderar på om jag kommer få några vänner där jag nu hamnar, eller om det ens finns ett elevhem som vill ta emot mig."
Han mötte fortfarande inte deras blick. Oliver skämdes över sig själv. Han ville inte verka vara en drama- queen.

Toby skakade på huvudet, han hade verkligen inte läst ett skit, och han hade inte orken till att göra de heller. Han tittade på Oliver som plötsligt blev vit i ansiktet hur var det med honom egentligen?
"Hörru du Oliver hur är det med dig egentligen det ser ut som om du skall spy vilken minut som helst, vill du att jag går och hämtar en spypåse, det finns på toaletten" Sedan märker han hur Oliver säger nej att det inte är något illamående. Toby hör hur Oliver berättar att han är rädd att de inte lär hamna i samma elevhem. Han hör att han tycker Toby själv och de andra är smarta, han måste skoja Toby var la den minsta man kunde kalla för smart.
"Om det inte är någon som kommer hamna i samma elevhem som ni så är det väl jag, jag är ju inte ett dugg smart"

Rocky hörde hur Oliver oroade sig för vilket elevhem han skulle hamna i. Rocky la sin hand på Olivers ena hand och smekte den lite försiktigt. Sedan så sa hon långsamt.
"Oliver du är ju en jättesmart kille, tro inget annat, säg inget nedlåtande saker om dig själv, om du bara tror på dig själv så kan du klara vad som helst, jag tror på dig" Säger hon med ett leende på sina läppar och med en värme i sin röst. Hon håller fortfarande kvar sin hand försiktigt.