Everything has changed [SV]

Superduperduktig är du!
Superduper är också kapitlet.XD

Kapitel 6
Allhelgonafesten

Stephanie kunde inte tro sina egna tankar när hon kom på att hon faktiskt varit på Hogwarts i två månader. För ungefär tre månader sedan hade hon varit alldeles säker på att hon aldrig skulle få några kompisar, inte ens lära känna någon. Nu var det allhelgonaafton och hon hade fått mer kompisar än vad hon hade hoppats på.
Lektionerna hade också gått bättre än väntat, eftersom Beauxbatons tydligen hade legat lite före i undervisningen hade Stephanie redan lärt sig majoriteten av vad de gjorde på lektionerna, vilket gjorde att hon fortfarande var en toppelev.
Allhelgonaaftonen gick långsammare än väntat, och Stephanie kom på sig själv med att rita och kladda i hennes böcker istället för att skriva.
”Steph, hur mår du egentligen?” Fred, George och Lee hade letat rätt på henne i skaran av elever där hon gick någon meter efter William, Luke och Melanie. Hon hade vant sig med att de kallade henne Steph nu, även fast en våg av smärta forsade förbi hennes tankar varje gång hon hörde någon säga det.
”Jag vet inte. Jag är bara utmattad idag antar jag.” Ända sedan Stephanie krockade in i George i stora salen hade de fyra kommit varandra närmare, även fast de fortfarande inte visste så mycket om varandra var de vänner, och pratade då och då. Stephanie hade till och med lärt sig se skillnad på tvillingarna, hon slog mentalt till sig själv när hon en dag märkte deras skillnader, som att George har lite starkare kindben, och att Fred hade ljusare slingor i håret.
Stephanie böjde sig ner med en suck för att ta upp sin fjäderpenna som ramlat ner på golvet, men istället snubblade hon på hennes egna ben, och alla hennes böcker och andra tillbehör dunsade ner och låg några sekunder senare utspridda på golvet. ”Toppen. Idag är verkligen min turdag.” muttrade hon och hörde ett kort skratt som kom från Fred på hennes högra sida som hade böjt sig ner för att hjälpa henne.
”Ja, det ser inte ut att vara din bästa dag precis.” Instämde han och ställde sig upp medan han gav böckerna han plockat upp till Stephanie, hon mumlade ett tack och fortsatte gå.


*


Allhelgonafesten närmade sig med stora steg och Stephanie kände ingenting annat än glädje och lättnad när hennes sista lektion för dagen var slut. Hon letade rätt på Melanie vars lektion också precis hade slutat, och tillsammans gick de upp till sällskapsrummet där de träffade på bland annat William och Luke som spelade trollkarlschack.
”Men hur kom ni hit så fort? Jag hade ju lektion med er båda för tio minuter sedan!” Utbrast Melanie medan hon utmattat satte sig i soffan bredvid William som var så inne i spelet att han troligen inte hörde. Stephanie satte sig i fåtöljen bredvid Luke som också var extremt inne i schackspelet och intensivt tittade på när en av hans riddare slog ner en av Williams bönder. Melanie fortsatte prata om allt möjligt utan att märka att ingen av de tre faktiskt lyssnade, men Stephanie trodde inte att Melanie egentligen skulle bli så upprörd om hon fick reda på att de inte hade lyssnat, hon blev bara glad om hon fick prata, vilket Stephanie under de två månaderna räknat ut måste ha varit ett av Melanies främsta intressen.
Tiden gick och fler och fler elever började forsa ner från sovsalarna, troligtvis för att gå ner till festen.
En halvtimme senare hade William och Luke äntligen slitit sig från schackspelet och de satt alla fyra nere i stora salen som redan var väldigt full. Tusentals levande fladdermöss flög runt i salen och svepte som i stora svarta moln över borden och helt plötsligt dök mat i alla olika sorter, former och färger upp på de fem borden inne i salen. Stephanie hade precis börjat placera upp mat på sin tallrik när Professor Quirrell, som var lärare i försvar mot svartkonst, kom inrusande i salen. Hans lila turban som han alltid hade på huvudet satt på sned, och han hade ett skräckslaget uttryck i ansiktet. Han hade hela salens uppmärksamhet när han kommit fram till Dumbledores stol och sjönk ihop mot bordet.
”Ett troll… I fängelsehålorna… tyckte bara ni borde få veta det.” var det han flämtande fick fram innan han avsvimmat kollapsade på golvet. Det var då det började låta i salen igen, näst intill alla elever ställde sig upp och de flesta småsprang mot utgången innan alla stannade och tittade upp mot Dumbledore som hade varit tvungen att skjuta flera purpurröda smällare som högt exploderade för att få alla elevers uppmärksamhet igen.
”Prefekter, led genast tillbaka eleverna i era elevhem till sovsalarna!” hans röst mullrade över salen och snart såg Stephanie att Fred och Georges äldre bror Percy, som var en prefekt, snabbt började leda bort flera Gryffindorare. Hon kände någon ta tag i hennes armled och dra med henne med strömmen av elever som forsade ut ur salen. Hon tittade förvirrat upp och såg Luke som snabbt gick bakom Melanie och William, och med hans vänstra hand om hennes handled. Men efter bara någon minut snubblade en äldre Slytherinelev in i Luke som gjorde att han tappade greppet om Stephanie och sedan försvann med resten av folkmassan. Stephanie försökte att inte få panik medan hon började gå igen, men bara kom några meter innan hon blev undanknuffad av någon så hon for rätt in i en ganska lång, rödhårig, Gryffindorelev.
”Vi möts tydligen alltid såhär.” suckade Stephanie frustrerat medan George flinande vände sig om när han förstod vem det var som hade krockat in i honom.
”Ända skillnaden nu var att vi inte ramlade.” skrattade han medan han tittade runt omkring i den nu mindre skaran av alla olika elever. ”Dina förföljare är inte här. Tappat bort dem igen, va?” George fortsatte flina medan Stephanie himlade med ögonen åt honom.
”Kan vi bara gå nu innan vi blir mosade av några Ravenclawelever?” frågade hon, och innan Stephanie lät honom svara hade de börjat gå igen.
”Eller ett troll.” la George till efter en kort tids tystnad.
_______________


* Jag vet inte om George har lite starkare kindben eller om Fred hade ljusare slingor i håret, jag vet inte heller om det är det som skiljer Oliver och James Phelps (skådespelarna) från varandra.
Men så ser man i varje fall skillnad på dem i den här ff:n lol


Tack för kommentarerna tho, blir verkligen jättejättejätteglad!

jättejättebra!

Jag bevakar Du är grym ♥♥

Du skriver så himla bra!! Jag önskar att jag kunde skriva så bra som du!!! ♥♥♥♥♥♥
Jättesupermegaawesomegudomligtcooltbästwowbra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag längtar tills nästa kapitel!! ♥♥
I ♥ Your FF!!!! ♥♥

Jättebra kapitel

bäst!

Ååå,du skriver så himla levande att det är som att få en mycket välgjord film rätt in i skallen när man läser.Det är värkligen jättebra!Du skriver inte häller med knasig ordföljd eller hoppar över ord.Du skriver också om personer som hittar på mycket skoj så att det blir inte bara en rolig handling utan också småsaker här och där som man kan skrata åt.Det gör att det blir väldigt roligt att läsa det du skriver.=D
Tycker alltså att du är en väldigt duktig författarinna som gärna skulle få sälja sina framtida böcker till mig.

Tack så jättemycket! Blir jätteglad när jag läser såna här kommentarer, och självklart alla kommentarer! Ska försöka lägga upp kapitlet ikväll ^^

kapitel ikväll!