Jao är ett konstigt ord(Prs, Corriiz)

Jag går den korta vägen mot affären, genom en gränd. Max ser osäkert på mig,
- Niel?
- Det finns inget farligt här! Lovar jag och kramar Max hand.
- Äntligen hittade jag dig! Vrålar någon plötsligt. Jag hör sparkar och slag och börjar springa mot ljudet. Jag får se tjejen från igår - Faith hette hon väl? Hon blir slagen av någon gubbe.
- Niel! Viskar Max skräckslaget och kramar mig hårt. Jag sätter mig på huk framför honom.
- Shh! Vänta här! Viskar jag tillbaka och kysser honom på pannan innan jag får honom att sätta sig ner i ett hörn. Med raska steg går jag mot gubben.
- Ey! Skriker jag för att få hans uppmärksamhet.

Faith hörde en annan röst.
Hon kunde knappt andas av sparken hon fått i magen. Hon hade blivit träffad flera gånger i magen och benen. Även i huvudet flera gånger. Blod rann från näsan. Hon låg där på marken. Livrädd..

Gubben vänder sig mot mig.
- Om du säger något om det här till någon annan, då ska du få! Fräser han. Jag ler lite.
- Få vad? Hundra kilo smör? En leksaksbil? Lego?
- Din jävla snorunge! Vrålar gubben och tar stryptag om mig. Jag ser lungt på honom när han klämmer om halsen. Plötsligt skriker han av smärta och faller på knä på marken. Bakom honom står Max med en kniv.
- Max! Säger jag och sjunker ner framför honom. Max slänger sig gråtandes i mina armar.
- Niel du är så dum!
Jag ser olyckligt på Max smala rygg och kramar om honom hårdare.

Faith såg sin farbror falla ihop. Hon blev rädd och snyftade till. Det sved i halsen.
Hon försökte resa sig men hon kunde inte, hennes ben gjorde för ont.

Max tar sig ut ur min omfamning.
Han går osäkert fram till tjejen som antagligen heter Faith och sträcker ut handen åt henne.
- Hej. Jag heter Max! Ler han blygt. Jag flinar, Max gillar nog henne.
- Hej där! Säger jag lågt och hjälper tjejen upp
- Lite hjälp kanske passar? Skrattar Max. Jag ler.

Faith hostade då hon kom fötterna.
"ummm.. vad hände..." Hon tittade på sin farbror och blev svag i bena.

Jag lägger tjejens ena arm och lägger den om mina axlar.
- Vi måste handla först, sen får du komma med mig och Max hem. Vill du ringa någon? Vem tar hand om dig? Har du föräldrar? Du...du heter väl Faith?

"ehmm... nej" ljög hon. Hon ville inte berätta att det var hennes farbror. Hela hennes kropp gjorde ont. Hon hade svårt att andas. Det kändes som om
hon skulle svimma.. Eller något.

Jag suckar och lyfter upp henne i famnen.
- Så, lättare att inte behöva anstränga sig kanske? Vi får gå hem direkt.

Faith hatar allt. Hon hatar sin farbror.
Hon hatar livet. Varför vill inte hennes föräldrar ha henne?
Varför lämnade dom henne till sin farbror! Varför!
Hon snyftade till och tittade ned.