PRS(Miss_Green)

Mia nickade lätt. Hon såg till att ha sin väska innan hon började gå, förbi alla dansade människor och människor som var fulla och tafsade på varandra. Hon försökte att inte se på dem. Tillslut var hon ute i den friska luften och började gå hemåt mot sin lägenhet.
Plötsligt klev någon ut bakom henne och la armarna om hennes midja. "Nu så är vi äntligen ensamma" andades han i hennes öra.

När Alexandra kommer ut i den friska men kalla luften ser hon att den där mannen står och håller armarna runt Mias midja. Alexandra ser i hennes blick att hon inte gillar det.
"Men sa inte hon åt dig att lämna henne ifred? Och om hon inte gjorde det så gör jag det nu.", säger Alexandra och stirrar argt på mannen.

Mia lyckades slita mig loss. Hon såg förvånat på Alexandra, hjälpte hon henne? Mannen såg förvånat på sina armar som om han inte förstod hur Mia lyckats komma loss. "Nej det gjorde hon inte" sluddrade han, tydligt berusad. "Jag tänkte ta med henne hem".
Mia bet ihop. "Jag tänker inte följa med dig, adjö". Hon började gå åt hållet hon skulle åt efter att ha gett Alexandra ett snabbt "Tack".

Innan Alexandra hunnit säga "det var så lite så", så var Mia redan utom hörhöll så hon skulle ändå inte ha hört.
Alexandra stod länge och tittade på Mia där hon gick bort från nattklubben, bort från Alexandra, så äckelmannen hade återvänt in till nattklubben för att leta efter andra unga kvinnor att ta med sig hem.
Alexandra suckar och börjar gå hem hon med.
Hon tänker på Mia och om hon kommer att träffa henne någon annan gång..

(Hoppar till nästa dag, hoppas det är okej :3)

Mia hade under hela dagen gjort studier, hon skulle köra upp på tisdag och hade ett prov dagen efter det. Hon var glad att det var helg...
Efter att ha ätit en lätt middag så drog Mia på sig sin jacka och flätade håret innan hon gick ut. Hon behövde en promenad i parken för att rensa sin skalle från studierna. Väl i parkrn satte hon sig på en bänk och andades ut.

(Bara för att dom ska träffas igen så får Alexandra komma förbi ehe x))

Alexandra hade spenderat sin dag med att, först, sova bort ungefär halva dagen, sen äta någon form av lunch/middag och nu är hon på väg ut. Men hon ska faktiskt inte gå på nattklubb idag, idag ska hon gå och handla för att hon idag insåg att det var ganska tomt i hennes lilla kyl.
För att komma till den närmaste affären från Alexandras hus behöver man gå igenom parken, som nog har varit ganska fin men nu är den väl bara tråkig.
När hon går på den krasande grusgången rakt igenom parken så ser hon någon sitta på en bänk. När hon kommer närmare så ser hon ett par väldigt fina blåa ögon och brunt fint hår.
"Så det är här du håller hus på kvällarna när du inte går på nattklubb", säger Alexandra när hon kommer fram till Mias bänk.

Mia log för sig själv där hon satt. Det var härligt med frisk luft, hon hade suttit inne hela dagen. Plötsligt fick hon syn på Alexandra. Av någon konstig anledning pirrade det till i henne och en rodnad dök upp på hennes kinder av kommentaren.
"Eh...Jag går nästan aldrig ut...Jag behövde bara frisk luft, har pluggat hela dagen". Hon insåg direkt att hon lät som en nörd som bara läste...

Mia, pluggat. Alexandra, sovit. Alexandra önskar att hon hade något att plugga på. Hon sover ju bara.
"Okej, själv har jag sovit.", säger Alexandra och sätter sig bredvid Mia på bänken, inte så nära, bara bredvid. "Visst låter det som en intressant dag där många saker blev gjorda? Fast nu ska jag faktiskt vara duktig och gå och handla."
Alexandra kollar in i Mias blå ögon. Så blå, så fina.

Mia skrattade lätt, det var något med Alexandra som fick henne att må bra, men samtidigt kände hon sig nervös. "Jag måste nog också handla, har inte mycket mat kvar hemma". Då Alexandra kollade henne i ögonen började Mias hjärta slå snabbare. Hon ville inte titta bort....

Alexandra tittade fortfarande in i Mias ögon en stund innan hon tittade bort. Det skulle ju kännas skumt om hon bara satt där och stirrade. Hon skulle lätt göra det, men nej.
"Eh, Jaa.." Säger Alexandra bara för att bryta tystnaden.
Hon känner att hon kanske måste gå, men hon vill sitta kvar på den där bänken med Mia. Hon vill gärna flytta in mot Mia så hon sitter tätt intill och känna om hennes kropp är lika varm som den där handen var. Men det gör hon inte.