Barnie och coolingen, prs

Jag nickar och tar upp en bok som jag börjar läsa ur.

Jag springer in i kupén igen.
"JAG FICK! JAGFICK! JAG FICK!!!", jag glädje hoppar upp och ner på golvet och kastar mig över henne.
"Jag får köpa den!"

Jag tappar boken på golvet och står förvånat och ihop klämd. "Vad kul!" ler jag svagt och kramar lätt tillbaka.

"Då kan jag lära dig flyga den bästa kvasten i världen", jag sätter mig bredvid henne.

Jag flämtar girigt efter luft och nästan faller ihop på sätet. "Du är rätt stark!" flämtar jag och andas djupt.

Jag skrattar,
"Förlåt då!"
Jag sätter mig ner mitt emot henne och ler stort.
"Jag måste säga att jag vet lite om dig... Pling?"

Jag ler stort. "Tja, ingen vet om mig på riktigt. Jag har alltid bara vart tjejen som ibland brister ut i falsk sång eller börjar dansa tango med lärarn, jag är pling eller Adnil-Klubben för alla och jag tror inte ens att någon vet mtt riktiga namn - Linda."

"Hej Linda", jag ler.
"Men jag gissar att du vet mycket om mig?"

"Lite grand. Jag vet till exempel redan att du heter Brian och gillar quidditch. Och att du enligt alla i min sovsal är 'stålhet'."

"Men oj. Det brukar jag inte höra från 4:orna... De brukar mest vara fniss. Men kul att veta, något mer?"