Krig, Påskägg & Lustigkurre (Privat)

Simon stiger in. Han tappar hakan när han ser mig. Sedan börjar vi skratta.
- Du ser ju fördjävlig ut! Garvar vi åt varandra, samtidigt dessutom. Vi skrattar än mer och tillslut kan Simon inte ens stå upp.
- HJÄÄÄÄLP! flämtar han och skrattar mer. Jag gör samma sak.
- Ta ut honom härifrån, jag kommer aldrig kunna sluta skratta annars! flåsar jag när jag ser Simon kräla som en mask över golvet av skratt. Jag slår handen mot golvet för att inte svimma av skratt och kan ta ett par djupa andetag innan jag börjar skratta igen.

"Det var som fan... För den äldre till tortyrrummet och skicka hem den lille. Båda är ju för fan sjuka..." säger jag och Lukas samtidigt. Det är nog bland den längsta meningen vi sagt tillsammans.
"Jag kunde inte hålla med mer", säger vakten som kom in med Simon. Vakten griper tag i den unga pojken.
"Behåll deras hästar, ta in på deras rikedom och... vad säger jag? För hit herr Long i egen hög person! Den äldre av dem!" säger jag argt.

- JAG BEHÖVER KISSA!!!!!! Ylar jag skrattandes. Simon hickar till av skratt,
- Hejdå Michael! Hälsa Satan från mig, och hoppas du kissar på dig! flinar han elakt. Jag flinar lika elakt mot honom
- Simon, jag vet att du fortfarande tror på allt jag någonsin sagt till dig! Hälsa trollen att de ska äta upp dig! skrattar jag. Simon skrattar.
- Om du inte var bunden i en gardin skulle jag visa min rädsla! säger han.

"Slå båda medvetslösa, och lås in dem båda!" skriker jag på vakten. "Annars kommer jag slita av deras huvuden personligen och tvinga dig dricka deras blod som bestraffning för att du vägrade lyssna!"
Han börjar genast försöka få ut båda samtidigt.
"Nej, din värdelösa sak! Skaffa fram fler vakter! Annars kommer du också döda honom! Plus, så kommer han rymma i sådana fall... Förlåt för värdelösa sak", tillägger jag. Vakten nickar och skriker ut order i riktning mot hallen, och vakter kommer springandes på någon sekund.
"Varsin cell... Och när deras far, Lord Long, är här så kommer han att få betala riktigt mycket för att jag ska.... nej, inte ska döda dem, menar jag", muttrar jag. Vakterna nickar och två av dem griper tag i den äldre Long medan två andra tar tag i den yngre.

Jag tror jag dör. Prinsessan är galen om hon tror att far betalar för oss.
- Vi är rätt värdelösa på att spionera åt Kung Nile av Tratdor! fnissar jag och undrar om prinsessan går på det. Jag hoppas det, och när jag tänker mig hur det skulle se utom hon trodde mig - ja, jag skrattar helt enkelt ännu mer.

"Va?" är allt jag kan säga. "Slå honom medvetslös, allvarligt, annars är han död innan ni låser in honom. Jag suckar, himlar med ögonen och masserar tinningen. "Den där dummerjönsen är väl äldre än mig? Är han inte?"
"Jo, det vill jag minnas", säger Lukas.
"Vad tusan är problemet med honom?"
"Hans far kanske?"
"Skit samma. Betalt får vi i vilket fall som helst. Han vill ju inte skämmas inför dem andra, eller hur?"
"Du har så rätt så", säger Lukas medan vi betraktar vakterna som för ut Longs.

Jag andas ut när jag kommer utanför rummet.
- Nåväl, då var den sektionen avklarad, snart blir han nöjd kung Nile, och jag får mina pengar! flinar jag tyst så att vakterna som håller mig ska höra men tro att det inte är meningen.

- Vakternas perspektiv -
Vakterna sprang upp till Prinsessans kontor och knackade vilt.
- Ers nåd, ers nåd! Vi hörde viktig information från den äldre Long! Han trodde att vi inte hörde, men det gjorde vi! sa de panikartat.

"Jag tror inte du förstår! Jag sade åt dig att slå honom medvetslös! Idioter! Lita inte på ett ord! Han håller förmodligen på och kissar på sig nu när du är här! Gå bort igen! Kom inte och stör mig igen! Då svär jag på att jag dödar er alla själv! Jag ska prata med min rådgivare, okej?" frågar jag och ser dödsallvarligt på vakten. Han verkar obekväm i denna situation.
"Men..."
"Idiot! Man säger inte sådana saker högt! Man tänker dem! Om ens det! Så dra nu härifrån!"
"Prinsessan..."
"Lukas", säger jag lågt och Lukas kör genast ut vakten ut ur kontoret.
"Han skrattar säkert så att han kissar på sig", mumlar jag bestört.
"Ja, det gör han säkert..." säger Lukas och låser om dörren efter oss. "Fast, nu ska vi två prata."

Jag pissar i pottan jag fått. Urlöjligt - potta.
- Hmph! Man får säkert bättre behandling hos Nile! Mumlar jag när jag väl är inne på Nile. Det är lite kyligt, men annars bekvämt. Som om jag vore hemma tar jag av mig min skjorta och sliter sönder den. Sedan börjar jag fläta tygbitarna.

"Öhm... Jag märkte just att jag inte tycker om de där orden", säger jag och försöker se bort. Han behöver inte se hur jag rodnar. Lukas griper tag i min handled när jag försöker gå ifrån honom.
"Prata är viktigt, men det är en sak jag behöver göra innan jag dör", säger han leende och kysser mig sedan. Jag kysser honom tillbaka, innan jag inser vad han sade.
"Dör?" frågar jag förskräckt.
"Sarah, jag är förälskad i prinsessan, tror du verkligen jag kommer ignoreras av din far? Han kommer se det som ett svek. Han kommer döda mig. Jag må vara av adel börd, men en prins är jag då inte."
Jag smäller till honom på kinden. "Inom några år är jag drottning, och då väljer jag själv min make, din idiot."
"Friade du just?" frågar Lukas.
Jag spärrar upp ögonen. Det var det jag gjorde, eller hur? Herregud... Jag friade till min bästa vän.
"I sådana fall så tackar jag nej", säger han, och då börjar jag gråta. På allvar. Jag har aldrig stått ut med skam. Jag har fått lära mig att jag inte ska skämma ut mig eller min familj, vilket får mig att gråta varje gång jag skämmer ut mig. Det känns som om jag sviker alla och alla kommer med anklagelser, fastän det oftast brukar vara helt tyst.
"Jag tackar nej för att jag inte står ut med det", viskar Lukas tätt intill mitt öra. Han håller i min hand.
"Lukas, snälla!" ber jag honom och försöker ignorera hur nära han står.
"Jag står inte ut med tanken på att jag inte får fria. Vänta bara, en dag, en dag kommer jag fria och ge dig en ring, en sådan ring som du önskar dig", viskar han. Jag vänder mig om, kastar mig om hans hals och kysser sedan honom.
Våran kärlek är olik andras. Andras hjärtan slår hårt av kärlek och upphetsning. Allt vi känner är behov. Det kan jag nästan svära på.
Men, med tanke på hans sätt att ta mig på så svär jag på att det mesta vi båda känner är behov av varandra. En hunger som endast kan mättas av den andra. Det är det vår kärlek är.