Aia & fashion7

Nax ryckte till och hoppade lätt undan.
- Vad vill du? Stick! muttrade han buttert åt Maya.
- Hey! Nax; där är tjejen du känner men inte känner! Sluddrade Peter och vinglade fram till Maya.
Nax drog honom tillbaka. Så gick Nax vaksamt mot Maya.
- Vi har koll på dig. Skvallrar du för Joan är du körd, så lägg dig inte i! Fräste han åt henne.

Maya rynkade något på näsan och skakade något på huvudet.
"Skvallrar?" sade Maya men så gick det upp för henne.
Ifall de menat allvar hade de gjort något redan. Hon ville skratta honom rakt i ansiktet men bet sig hårt i läppen för att hålla skrattet inne.
"Jag tror du är skyldig mig en ursäkt", sade hon med ett litet leende och höll upp handen.

Nax log lite.
- Det var faktiskt du som gick in i mig! Sa han allvarligt, men med en skämtsam glimt i ögonen.
Peter stod bara och såg allmänt förvirrad ut.
- Va? Vafa- Började han, men avbröt sig när han fick syn på en ölburk.

Maya drog något på munnen då hon insåg att han hade rätt. Hennes blick for över hans berusade kompis för en stund och sedan tillbaka.
"Kanske", sade hon tveksamt som om hon inte riktigt ville erkänna det, "Men inte ser jag dig halvt om halvt skadad."
"Maya!"
Joan ropade efter henne. Hon vände sig om och såg han vinka emot henne att komma.

Nax log lite större men blev allvarlig när han såg Joan.
- Helvete, måste dra! Svor han lågt och gick kvickt därifrån med Peter.

"Vilka var de?" frågade Joan som kommit upp bakom henne.
För några tysta sekunder, om man inte räknade med bilarna, människorna och allt annat brus i bakgrunden så funderade Maya ifall hon inte skulle berätta för Joan men varför skulle hon inte?
"Jag tror de vill åt dig", sade hon sedan och fortsatte berätta allt som hade hänt den gångna dagen.
Då hon var klar stirrade Joan storögd på henne.
"Och varför sa du ingenting förut? Maya, de är farliga."
"Jag ville inte oroa dig", muttrade Maya och kunde inte släppa tanken på hur lik Joan var deras far.

(Kan jag hoppa typ....2 dagar????)

[Visst,visst ]

-2 dagar senare-
Nax vaknade klockan 11 den morgonen. Han steg upp duschade, och begav sig mot Joans kontor för att spionera. Han hade en rödrutig skjorta och ett par blå jeans. Och kavaj och converse såklart.

Jag vet att jag är slö.. Förlåt. Hoppas detta duger, vet att det inte är särskilt mycket att gå på...



Namn: Kol Edward Etmere.
Ålder: 20 år.
Kön: Manligt.
Utseende: Har ett något bastant utseende. Är muskolös med kort hals och bred käke. Är relativt kort, ca 170 cm. Har ett fyrkantigt ansikte som pryds av en krokig näsa och små mörka ögon som är bruna men ter sig att se svarta ut. Håret är kortklippt, svart likt skäggstubben på hans käke. Kinderna pryds av två smilgropar vid de få tillfällena han faktiskt ler.
Familj&Bakgrund: Det har alltid sagts ligga en förbannelse över familjen Etmere även om många inte tror på den längre. För många år har passerat tills Kols äldre bror dog. Varje förstfödd son skulle inte komma att överleva sin tjugonde vinter. Kol var inte den som skulle ta över tronen efter sin far även om han var sin fars favorit. Inte heller hade det varit något han hade velat men han förstod att ansvaret skulle falla på honom och taklade det så gott han kunde.
Kol har två yngre systrar Amalia, 19 år som alltid tros sig veta bäst och Emeya, 13 år som alltid varit Kols favorit syster.
Övrigt: -