Demon - fantasy roll - begränsade platser

Panik utbröt. Korgar kastades omkring, människor rusade omkull varandra och jag behövde inte ens anstränga mig för att gå igenom. Jag grinade fortfarande när jag nådde utkanten av byn och följde Ambrosines doft till en liten stuga. En eld brann så hon måste vara hemma. Jag kikade långsamt in på henne genom fönstret och såg henne hämta ett par filtar. Jag var tvungen att hitta ett annat fönster när hon gick vidare till kaminen. Så snart hon hade somnat skulle hon bli ett enkelt offer. Jag återgick till människoform och borstade av lite damm från paniken på torget och satte mig att vänta.

En man kom upp till henne. Han hade blond, kort hår och skäggstubb. Man kunde se att han var en alv.
"Ambrosine..." sade han och lät bekymrad
"Vem är du?" frågade hon med en skakig röst, det var bara hon och mannen i drömmen, allt annat var vitt.
"Jag är Edicûve, din far." svarade mannen med en äcklad röst. Han glodde på henne
"Jag kan inte förstå att du var min dotter..." morrade han
"Var..?" frågade Ambrosine med en liten röst
"Du är inte min dotter längre, du är ett monster..." sade han innan han försvann.

Ambrosine vaknade med ett ryck. Hon kollade sig omkring oroligt men såg inget ovanligt.
'visst var det bara en dröm? H-han besökte mig inte på riktigt va?' frågade hon sig själv om och om igen. Om det inte hade varit en dröm så visste hon inte vad hon skulle göra; Ambrosine hade alltid varit rädd för att hans far och mor inte skulle vilja ha henne som dotter efter...allt som hon hade gjort. Hon lutade sig mot väggen och tog några djupa andetag innan hon stängde ögonen igen.

Just när jag skulle öppna upp dörren hörde jag hur Ambrosine vaknade igen och fick försöka att inte slå sönder dörren i rena besvikelsen. Som tur var somnade hon om ganska kvickt och jag andades ut. Tyst, tyst öppnade jag dörren och tassade in. Jag satte mig på knä bredvid henne och drog upp repet ur min väska som hängde runt axeln på mig. Jag vände försiktigt på henne så att hon låg på mage och började knyta repet runt hennes handleder.

Ambrosine ryckte till och öppnade ögonen. Hon märkte att hon låg på mage och försökte komma upp men ångrade det direkt; någon var bredvid henne. Hon kändes genast att det blev varmt om kinderna; hur kunde hon inte höra att någon kom in?! Ambrosine försökte röra armarna för att trycka sig upp men märkte att personen höll på att knyta något runt hennes handleder.
"Vem är du?! Vad vill du?!" morrade hon

Heather steg upp en vacker gryning i sitt palats och gick ut på balkongen för att se ut över staden.

Det var en vacker syn som hon aldrig kunde bli trött på, staden låg nära bergen och skogen och man hade även utsikt över det klara blåa vattnet i havet som inte låg så långt borta.

(Alltså jag har inte hängt med vad ni gjort hittills men jag bara skriver som det är från drottningens perspektiv)

Jag gav upp ett omänskligt morrande och drog upp en dolk som jag tryckte mot hennes nacke. "Var stilla", morrade jag och ryckte hårt i repet runt hennes handleder. Fortfarande med kniven tryckt mot hennes nacke började jag att knyta fast resten av repet i repet runt hennes handleder. På det viset kunde jag gå med henne framför mig i koppel.
Siriusis

Ambrosine kved till och började skaka. Hon tryckte huvudet mot marken; det gjorde ont, men hon var tvungen att erkänna att hon var besegrad.
Hon tog ett lugnande antertag och viskade "vad vill du?"

(sorry för kort xc )

(Alltså, är alla fiender här eller? Det är vad jag uppfattat hittills?)

(Det är bara att Zora är en prisjägare och Ambrosine råkar vara hennes nya mål)

"Inte att döda dig och jag föredrar att inte skada dig mer än nödvändigt", sade jag med ett lite flin och drog i repet för att få henne att resa sig upp.

Ambrosine kved en gång till och reste mig upp. Hon ville gärna känna sig modig vid detta tillfället men om man ska tala sanning så var hon livrädd. Hon glodde på personen bredvid (?) mig.
"Okej, men vem är du?" morrade hon.