Jag är ingen häxa! Första året.

*Ny läsare* Mer

Finns en spoiler i kapitlet. Läs inte om du inte har läst Halvblodsprinsen! Jag lovar att du inte missar något betydelsefullt, och det kommer inte spela någon som helst roll i fortsättningen.

Kapitel 4 - Pinsamma tystnader och halvätna bönor

"Kom in! Går du första året?"
"Jaa."
"Vi med. Visst ska det bli spännande?"
"Nja...", svarade jag frånvarande.
Jag hade hittat en kupé med tre stycken förstaårselever som jag nu skulle dela resan med.
"Tycker du inte?"
Jag ryckte på axlarna och såg ut genom fönstret. "Sådär."
Vi lämnade nu London, och asfalt och höga byggnader byttes ut mot sädesfält och lövskogar som skiftade i gult och oranget. Utsikten var i alla fall fin.
De två killarna började diskutera vilket elevhem de ville hamna i, och snart var jag och den andra tjejen indragna i samtalet.
"Alla säger att de som går i Hufflepuff är helt blåsta, men jag tycker de verkar snälla.", sa tjejen.
"Mm.", sa jag utan att tillföra något i diskussionen.

En mycket gammal dam knackade på glasrutan. Killen med lockigt hår reste sig från sin plats och öppnade den lilla skjutdörren.
"Vill ni ha något från vagnen, små barn?"
Jag höll på att kasta mig i hennes armar, men var inte så säker på om hon skulle kunna hålla sig upprätt. Hon var den första på länge som inte kallat mig häxa. Tack och lov, kära gamla tant! Det var nästan så att jag tänkte köpa lite trollkarlsgodis av henne, men där gick min gräns för hur långt jag kunde gå. Istället plockade jag upp ett vanligt, hederligt äpple och tog ett stort bett, så lite av saften rann ner för mungipan och stannade på slutet av min haka.
Jag torkade bort det med baksidan av min hand, medan de andra barnen började hugga i på Bertie Botts Bönor I Alla Smaker.
Tjejen kved till och spottade ut en brunbeige halvtuggad böna.
"SNIGELSLEM!", tjöt hon och tog en stor klunk av sin pumpasaft.
Varför ville man äta bönor som smakade snigelslem, spya eller jord? Jag hade aldrig förstått tjusningen med de där bönorna, och när Damian kommit hem med de hade jag vägrat smaka. Och det skulle jag fortsätta med.
Flera tjut genomljöd kupén, och bönor spottades ut under tågresan, och jag frågade mig själv om och om igen varför de envisades med att äta de där bönorna. Endast fem gånger hade det visat sig vara något de gillade.

Vilka tråkiga människor de var, tänkte jag. Var allt magiskt folk såhär? Var det enda de pratade om magiska saker?
När jag var inne på mitt andra äpple kom en fyrtio-årig man in i kupén.
"Ni är förstaårs elever, förstår jag?"
"Ja, vem är du?", sa en av killarna.
Han skrockade gott.
"Det är jag som ska undervisa er i Trolldryckskonst. Och från om med nu skulle jag uppskatta om du behagade att kalla mig Professor Malony."
Jag ryckte till. Malony? Det var ju mitt efternamn!
"Jag heter också Malony!", slängde jag ur mig.
"Nu glömde ni något, Ms. Malony. 'Jag heter också Malony, sir eller professor Malony.' ska du säga."
"Förlåt, sir."
"Ingen fara. Kom bara ihåg det till nästa gång."
"Ursäkta mig, sir?"
"Ja, Mr...?"
"Mr. Frisinne, sir. Varför kom du hit?"
"Jag ville bara presentera mig för mina nya studenter, Mr. Frisinne."
"Okej. När är vi framme, professorn?", frågade Frisinne.
"Om en halvtimme. Måste rusa.", sa han och gick sakta ut ur kupén, trots att det nyss låtit som att han hade bråttom. Jag antog att det bara var ett sådant där uttryck han använde, utan att riktigt tänka på innebörden.
"Vi ska nog byta om nu.", sa killen med lockigt hår, och vi började rota i våra väskor efter våra klädnader.
Efter trettio minuter stannade tåget, och jag kollade ut genom fönstret. Det hade börjat skymma där ute, men jag kunde skymta ett stort slott som reste sig på en hög kulle.
Hogwarts.

ILikeItALot♥

J'adore!

Awesome!

Gud vad bra!

Oj! Nu börjar d
et bli riktigt spännande....

Vad kul!
Nästa kapitel kommer nog imorgon!
Kram ♥

Bra, men...
Hur kan månen ha en form som ett apelsinskal? Är det halv, full eller kvartsmåne?

Och om man går efter böckerna (inte filmerna) så sker sorteringen i bokstavsordning (efternamn).
Men aja, jättebra i alla fall