PRS(Wolf)

Piraten muttrade. "Upp med dig, du ska ut och svabba". Han drog upp henne ur cellen och upp på övre däck.
Nathan var redan där, klädd endast i sina byxor så svabbade han eftersom det var så varmt.

Jag stapplade ut i solskenet och såg mig omkring. Hamnen var borta. Jag var omgiven av blått, djupt hav och fast på ett skepp med förbrytare. Det kunde knappast bli mycket värre. Redan nu svettades jag ymnigt i min kjol och jag hasade mig sakta bort till Nathan. "Pst!" viskade jag till honom. "Kan jag låna ett par byxor?"

Ethan torkade svetten ur pannan och tittade upp. "Byxor?" Han gjorde tecken åt henne att följa efter och började gå mot sin hytt.
Väl där räckte han henne de minsta byxorna han hade, som borde passa henne. Han torkade svetten från pannan igen, men till ingen nytta då hela han var svettig och solbränd av arbetet.

"Tack", sade jag med en nick och började dra ned kjolen innan jag hindrade mig själv. Jag harklade mig och kastade en liten nick mot dörren. "Skulle du kunna, du vet...?"

Nathan nickade fort. "Självklart". Han gick ut ur sin hytt och stängde dörren, med en svag rodnad över kinderna. Om det hade varit någon av de andra piraterna hade de troligtvis sett på istället.
I hans hytt fanns också en hög med hans kläder, några knivar, en sabel och några mer få personliga tillhörigheter han hade i en låda under sängen.

Jag skyndade mig snabbt att dra på byxorna och till min stora förvåning passade de perfekt. Jag kikade ut genom nyckelhålet. Ingen syntes till. Med ett slugt leende slängde jag mig på golvet och tittade in under sängen. En liten låda fångade min uppmärksamhet och jag drog kvickt ut den. Jackpot! Inuti lådan låg några knivar och jag plockade upp en. Det kunde vara bra med ett vapen på det här stället. Jag stack ned kniven i en av mina strumpor och tassade sedan ut igen.

I lådan fanns också ett kort på en vacker ung kvinna, Nathans mor. Även ett halsband som tillhört hans mor fanns där i.
Då kvinnan kom ut så stängde han igen sin hytt. "Order från fa-kapten är att vi ska svabba däcket". Han började gå uppåt igen.

"Jag vet", sade jag surmulet och gick före Nathan upp.

Solen slog emot dem då de kom upp och Nathan gick genast iväg till sin mobb och fortsatte. Det brändes verkligen av solen, därför var han väldigt solbränd och så. Det kanske inte var världens smartaste att vara barbröstad, men det var för varmt med tröja.

Trots att jag fortfarande svettades var det svalare nu utan kjolen. Jag plockade upp repstumpen jag också hittat i Nathans hytt och knöt upp håret i en hästsvans. Mycket bättre. Jag plockade upp en annan mopp och hjälpte till att svabba.