PRS Wolf & Dragon

Jag tittade på svärden. De såg oerhört tunga ut. Jag slickade mig om mina torra läppar och kröp långsamt ned under en skinnfäll. Innan Alea var färdig med att klä av sig hade jag somnat och drömde om köttgrytor och varma händer.

Alea kröp ner i enbart byxor och skjorta och drog över sig en skinnfäll och la sig vid den nu sovandes Paz. Ett ömt leende som sällan Alea lät synas for över hennes läppar innan även hon somnade.

Nästa morgon vaknade jag och förstod först inte vart jag var. Sedan kom allt tillbaka. Överfallet och hur jag sedan blivit räddad av människor. Jag snodde runt och tittade på Alea. Vad skulle hända nu? Skulle jag få stanna här, helt ensam medan de gick tillbaka till Gondor?

Alea sov fortfarande, hennes ansiktsdrag var utslätade och hon såg ut som den unga flicka hon var. När hon som hade hon inte den hållning som hon hade bland männen. Där hon måste visa att hon dög att hon var lika bra som de om inte bättre då hon tränat sedan barnsben.

Jag tittade vidare på Alea. Hon hade inte samma ansiktsuttryck när hon var ensam som när hon var med de andra människorna. Hon såg så mycket lugnare ut nu. Jag undrade varför hon alltid var så spänd. Var inte de andra i lägret hennes vänner?

Alea vaknade och ett par isblåa ögon mötte hennes mörkbruna. Alea drog sig bakåt och satte sig upp, hon drog handen sömnigt genom det eldröda håret innan hon mindes allt och log mot Paz.
"God morgon, allt väl?" frågade hon med ett leende till den lilla hoben.

Jag ryggade tillbaka när Alea drog sig bakåt och satte mig upp. "Ja...", svarade jag med en liten nick och reste mig upp. Jag hade fortfarande på mig kläderna från igår. Bara en mantel låg vid min sida sedan igår.

"Bra." sa Alea och log och kröp ur fällarna för att dra på sig skorna. Åter hade hon det mer stängda, slutna ansiktsuttryck, det som hon vanligen bar bland alla människor, det som höll hennes känslor i styr och inte visade vad hon tyckte eller kände.

Jag suckade mjukt och knäppte manteln runt mina axlar. Sedan strök jag bak det snövita håret så att den röda cirkeln i min panna syntes. Jag stack ut huvudet genom tältöppningen. Himlen var grå och tung. Det skulle snart regna.

Alea ser sig om och sträcker på sig då hon kommit ur tältet. Tillsynes var det bara Paz som kommit levande ur detta, "Du hade tur, tur att du kunde gömma dig." kommenterade Alea och såg upp på den regnvåta himmelen. "Föresten, vad är det för röd cirkel, har alla en sådan eller?" undrade Alea.