Varför vill alla rolla privat? Jag vill ju också rolla!!!

Vii måste ha någon ordning så att det inte blir råddigt.

Ok!

Sophie satt som vanligt på sin favoritklippa och lät vinden leka med hennes hår. Hon hörde att dörren öppnades och vände sig om. På altanen stod hennes mamma.
"Skynda dig på Sophe!" ropade hon. "Annars kommer du försent till skolan!"
"Och...?" stönade Sophie.
Hennes mamma suckade men rufsade ändå Sophie vänligt i håret när hon gick mot sin cykel. Hon satte sig upp på den och trampade iväg.

Kevin satt inne på sitt rum och väntade på att bussen skulle vända in på gården. Han hatade skolan men ändå var den nästan hela hans liv.
Där träffade han sina vänner och hade roligt.
Han bodde långt bort från de andra i skolan. På dagarna åkte han rullbräde på rampen som hans pappa hade snickrat åt honom då han var 12.

Liam gick nervöst mot skolan. Han kollade ner på de redan slitna conversen, som de hade köpt precis innan pappa stack. Pappa var rädd.. egentligen ganska ensam. Men ändå är Liam rätt glad att han är borta. Förevigt. Eller.. han skulle inte våga komma tillbaka, nu när mamma äntligen börjar må bättre. Han ökade farten lite, rädd för att bli försenad igen. Vilsen i sina egna tankar.

[Wolf]

Zelia lutade huvudet mot fönsterrutan. Hennes mammas lilla gröna bubbla tuffade tålmodigt fram över asfalten på väg mot skolan. Zeila undrade om idag kanske var dagen då hon skulle få en riktig vän. Visserligen hade hon vänner i Australien sedan hon bodde där, men de sågs aldrig.

Sophie svängde in på skolgården och låste fast sin cykel i cykelstället. Sen gick hon tvärs över gården och in i skolbyggnaden. Hon skuttade uppför trapporna och gick in i niornas korridor. Klassrumsdörren var öppen, så hon gick in och satte sig.

Zelia slog igen bildörren och mamma körde iväg utan att säga farväl. Hon slängde ryggsäcken över axeln och skyndade sig in innan någon hann se henne. I klassrummet satt redan en tjej. Zelia kastade en snabb blick på henne och satte sig längst bak intill fönstret.

Kevin sprang ut ur sitt rum och satte på sig skorna och slängde på sig jackan.
Han sprang till bussen och satte sig på en bänk ganska långt fram.
Han suckade och tittade genom fönstret.
Det såg ut som om det skulle kunna börja regna vilken sekund som helst.

När den första droppen slog emot fönstret ryckte Zelia till som om hon hade blivit skjuten. Men strax njöt hon av ljudet. Smattret kändes visserligen deprimerande, men Zelia gillade det. Enligt henne var det bara en ny genre inom musik.