Grimm - För Ninniku och mig :3

(( Hugga av huvudet på andra wesen? Har jag sagt att han skulle det? ))

(( Hon pratade om att han var i bråk hela tiden tid innan ju som andra Wessen ))

(( Nej, hon frågade om han inte antog att HON skulle slita av huvudet på honom. Eftersom han kanske var rädd för henne (som de flesta wesen är rädda för grimmar...) ))

(( Äsh,ändrar det bara nu så att vi kan gå vidare ^^))

Något blixtrade till i hennes ögon. Lucy kände för en sekund för att ta ifrån honom fotot. Hon vet inte ens varför hon lät det stå framme. Hon har inte haft kontakt med honom på ett halvår, minst. Hon saknar mamma. Istället går hon bort och sätter sig i gungstolen i hörnet.
"När hade du tänkt ge dig av då?" hon höjer ett ögonbryn och lägger armarna i kors.



((...Ninniku31...?))

'' Ge mig av? '' Adrian höjde ett ögonbryn och ett riktigt slugt leende dök fram på hans läppar. Han låtsades att tänka på det hon sagt. '' Hmm.... När jag har lust att ge mig av ''
Utan några större problem så klev Adrian in i Lucys kök och öppnade hennes kylskåp. De bärnstens färgade ögonen såg på allt som fanns i hennes kylskåp. ''' Hmm.... Du hade inte mycket man kunde äta... Men det här väl duga'' Utan att ens fråga om lov eller något annat så tog han fram ingredienser till rätten fransk omelett.
Adrian såg mot Lucy. '' Äter du fransk omelett?''

( Förlåt för det sena svaret men nu är jag mer aktiv och kommer försöka vara inne varje dag! Glömde bort Mugglis under en tid tack vare skolan och andra saker....Men nu är jag som sagt tillbaka! )

Lucy höjde ett ögonbryn.
"Va?"
Det kom lite oväntat bara. Helt plötsligt vil han laga mat. Pigg liten rackare. Fransk omelett? Det har hon aldrig ätit förut. Kunde vara kul. Om det nu inte är så att han försöker förgifta henne eller något. Hm.

Adrian himlade med ögonen. '' Du hörde min fråga. Äter du fransk omelett eller inte? Nåja,vi märker väl om du svullnar upp eller något'' sade han med en sarkastisk röst medan han tog fram en stor skål där han kunde blanda alla ingredienserna.
'' Så.... Är det bara du som bor här eller? ''

Lucy nickade sakta.
"Ja." svarade hon efterhängset och ryckte på axlarna. Hon reste sig upp ur gungstolen i hörnet. Huset var egentligen inte så stort, men väldigt mysigt och fint inrett, om man frågar henne. Det fanns kök, vardagsrum, ett litet sovrum, en städskrubb/förråd och en toalett.

Adrian såg upp från matlagandet. Hans hand höll i en stor kniv för att finhacka vitlöken. Bara några meter ifrån sig stod Lucy med ryggen mot honom. Han hade chansen att mörda henne, en chans att få slut på jakten. Men frågan var om han skulle göra det eller inte? Hon hade faktiskt räddat hans liv... Handtaget om kniven hårdnade.
Efter någon kort minut därefter så kunde man återigen höra hackandet. Han hade beslutat sig för att inte döda Lucy, i alla fall så länge han stod i skuld till henne.
'' Så, vilka olika sorts Wesen har du stött på Lucy? '' frågade han medan han finhackade vitlöken.