Hur mycket är man bered att offra när kärleken knackar på? (Trejde Generationen)

Tack! Gör gärna det! ♥

AAAAAAAAAAA! BEVAKAR! OMROMROMR, SÅÅ BRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA

Tack så mycket! Kul att du gillar den!

Men, ärligt talat, du kan väl inte förvänta dig att jag skulle tycka den var dålig eller? DET ÄR UNDERBART!! Du är en såndär författare/ skrivare som skulle kunna få mig att gråta om jag inte var så okänslig...

Nu ska du få en lång kommentar♥

Jag kände hur arg jag var, inte på Scorpius utan på Rita. Jag tog min mantel från stolen och mumlade ”Tack” till Scorpius och skyndade mig ut därifrån.
Åh, kvinna, du skriver så bra! Älskar hur du beskriver hur Rose blir arg, men inte på Scorpius.

När jag kom i friska luften igen, så hade duggandet gått över till spöregn. Jag kollade på min röda armbands klocka och såg att det bara var en timme kvar tills vi skulle vara tillbaka till Den läckande kitteln.
Jättebra, jag tycker verkligen du beskriver bra som När jag kom ut i friska luften igen, så hade duggandet gått över i spöregn.


”Nej, den tilltalar inte mig alls.” sa jag kort. ”Men Rose! Det är säkert den tjugonde kvasten du säger inte tilltalar dig ju!” sa pappa uppgivet. ”Men när jag ser kvasten, vet jag att den är rätt!” sa jag precis innan jag såg en underbar vit kvast med ett tunt lager damm på sig.
Så bra, man ska följa sitt inre♥

”Rose kom så går vi och köper en kvast är nyare, snabbare och som passar vaktare.” sa han bestämt och klappade mig på axeln. ”Men snälla pappa!” sa jag bedjande. ”Nej Rose. Du måste ha en kvast som är bättre, slutdiskuterat!” sa han strängt. Pappa var aldrig sträng annars, men när det kom till kvastar och Quidditch fanns det inget som kunde få honom att ändra åsikt, tyvärr! ”Jaja” sa jag och kände att det inte var någon idé att diskutera mer och suckande ”Jag tar väl Åskvigg 100.” och pappas ansikte sken genast upp i ett leende. ”Mycket bra val Rosie! Jag går och betalar kvasten och så går du i förväg till Den läckande kitteln och säger att jag blir lite sen” sa pappa glatt och gick mot kassan.
Nej, varför måste Ron vara sträng när det gäller kvastar? Rose ska gå efter sig själv!
Jättebra skrivet iallafall♥

När alla hade åkt tillbaka till Kråkboet med hjälp av flampulver utom jag och Molly så kom hon fram till mig och sa kallt ”Typiskt att du alltid är sen.”. ”Typiskt att du alltid är i tid och tror att du att du är prefekt.” sa jag med en kallare ton än hennes. ”Jag är i alla fall perfektare än dig.” sa hon kort. ”Tro vad du vill, för jag bryr mig inte ett skit om vad du tycker.” sa jag och gav henne ett kallt leende, och gick mot den öppna spisen, tog en näve flampulver och sa ”Kråkboet!”.
Usch, jag gillar inte Molly... Det märks att det är Percys dotter, det gör det. Så du ska ha en eloge för din perfekta personbeskrivning!!

I köket stod alla i hela släkten och kollade på mig, men jag förstod inte varför, tills pappa höll fram The Daily Prophet med en stor bild på mig och Scorpius och en stor svart rubrik ”Ärkefiendernas barn är ett par! Var på en romantisk dejt igår i Diagongränden!” på framsidan.
”Vad ska de ha föreställa Rose?!” skrek pappa och sa sen kallt ”Du har gjort mig så besviken.”
Åh, gud, dog lite där faktiskt. Nejmen, gud, hoppas det går bra för Rose!

Okej, det var min kommentar, som inte alls blev så lång jag väntat av mig själv, men okayy. Här har du!!

ggggggrrrymm! lööv you!

Godrica Tack för kommentaren! Den värmde! ♥

Alma123!! Haha tack så mycket!

Vill bara säga att jag börjar skolan den här veckan, så det kommer nog bara upp ett, till två kapitel i veckan!

det räcker!!

Kapitel fem, Jag kände hur tårar kom ur ögonen. ”Det är inte som det ser ut! Jag kan förklara.” sa jag med darrig röst.

”Det finns inget att förklara.” sa pappa kort.

”Ronald! Ge henne en chans att förklara sig!” sa hon med arg röst.

Pappa ryckte på axlarna och mumlade ”Visst”.

”Vi går någonstans där det är mer privat.” sa mamma och gav en blick till släkten som nu stod och glodde.
Vi gick in farmor och farfars vardagsrum, och mamma stängde dörren.

”Okej, förklara dig.” sa pappa kyligt och tittade på mig, och mamma tittade nervöst på pappa.

Jag började förklara hur jag hade sprungit in i Scorpius och han insisterade att bjuda mig på glass som förlåt, hur Rita Skeeter bara hade kommit från ingenstans och tagit kort och försökt få oss att kommentera händelsen.

”Okej, jag tror dig Rose!” sa pappa efter jag hade förklarat allt från början till slut.

”Men jag vill inte höra något mer om du och den här Scorpius Malfoy? Okej?” sa han strängt.

Jag nickande och sa ”Nej, det här var bara en engångs händelse.”.

”Bra, det är min Rosie de.” sa pappa och gav mig en stor kram.

”Så ja, skynda dig att klä på dig och göra dig iordning! Vi vill ju inte att du ska missa tåget till Hogwarts!” sa mamma med gladare ton än förut.

Jag gick upp rummet och klädde på mig och gjorde mig iordning, och en timme senare stod jag nere i hallen med mina kusiner. ”Vi går ut på gården och transfeterar oss till Kingcross station.” sa farfar och alla gick och på gårdsplan.

”Okej, Ginny du tar Lily, Harry du tar Albus, Hermione du får ta Rose, Ron du tar Hugo, Victorie du tar James, Percy du tar Lucy, Bill du tar Louis, Audrey du tar Molly, George du tar Roxanne, Fleur du tar Dominique och så tar jag, Molly och Angelina husdjuren.” sa farfar, och jag tog mamma i ena handen och min koffert i andra, och blundade hårt.

Det var inte en dans på rosor att tranfantera sig, det kändes som någon vred dina inälvor ut och in, och man fick se upp så man inte spydde. Nu stod vi alla på Kingcross station och var på väg till spärren. ”Tänk om jag inte blir sorterad till Gryffindor!” sa Lucy skräckslaget som skulle börja sitt första år på Hogwarts.

”Jag kommer i alla fall bli sorterad till Gryffindor!” sa Louis säkert som också skulle börja sitt första år.

”Det kommer nog gå jätte bra, ska ni se!” sa Dominique med en lugnad röst.

Vi stannade vid spärren och väntade in alla. När väl alla hade kommit så sa jag ”Jag går först”, och sprang igenom spärren.

Ljudvolymen ändrades snabbt och perrongen var full av Hogwarts elever och deras föräldrar. Jag gick mot bagage vagnen för att ställa in min koffert. När jag hade ställt in min koffert så gick jag och letade efter Albus. ”Albus!” ropade jag.

Längre bort kunde jag se huvudena på Victoire och Dominique. Jag kände hur någon kom bakom mig, och så vände jag mig om och där stod Albus. ”Åh jag som tänkte skrämma dig!” sa han med ett skratt.

”Kom Albus, så går vi och letar efter våra föräldrar.” sa jag och tog tag i hans arm.

Det gick inte länge innan vi hittade mamma, pappa, Ginny och Harry. Jag släppte Albus arm och gick bort till mamma och pappa för att säga hejdå. ”Hejdå älskling, vi kommer sakna dig så mycket.” sa mamma och gav mig en stor kram.

”Kom hit Rosie.” sa pappa mjuk och gav mig en stor kram han med.

”Nej nu måste jag gå! Jag vill ju inte missa tåget.” sa jag smått stressad och gick till Albus.

”Albus kom nu” sa jag och jag och Albus gick på det röda tåget.

När vi gick genom den smala korridoren i tåget, så kände jag att alla kollade på mig och viskade om mig, och jag gissade att det var om det som hade stått på första sidan på The Dailey Prophet. Tillslut hittade vi den kupé som våra vänner satt i. ”Oj, läste om dig och Scorpius idag, när ska ni gifta er?” sa Ed Jones skämtsamt.

”Haha väldigt kul.” sa jag och satt mig ner på sättet.

”Men är det sant?” sa Estelle Draper oroligt.

”Nej det är inte sant för fem öre.” sa jag lugnt, men berättade inte om mitt och Scorpius möte i Diagongränden.

”Men var har hon fått det ifrån i så fall?” sa Edward Stokes.

”Vem vet, kvinnan är ju galen.” sa Albus och jag gav honom en tacksam blick.

”Ja det hon verkligen.” sa Mary McDougal.

Jag trivdes verkligen nu, Albus bästa kompisar Ed och Edward var här och mina bästa kompisar Estelle och Mary var också här. ”Nå, berätta om Frankrike! Hur var det? Fanns det några snygga killar där eller?” sa Estelle nyfiket.

”Det var väl bra, det var i all fall toppen väder hela tiden vi var där. Nja sådär inga speciellt snygga var det väl inte.” sa jag tittade ut genom fönstret, medan dem andra fortsatte att prata om vad dem hade gjort i sommar.

Jag lyssnade inte. För den enda som var i mina tankar just nu, var Scorpius.

Hoppas ni gillar det!

Oaoa! Kääärleeek är det roligaste jag veeet (utom mord såklart )
Du skriver väldigt bra, bara några få stavfel.
UNDERBART!! ♥