PRS, Mily & Sannie

"Vad trevligt", fnittrade Delia och såg också snart gläntan. Den var vacker och fridfull och Delia kände att hon genast trivdes här.
"Vad fint här var", log hon och såg sig omkring.

" Ja det är jättefint sa Hampus han knäppte för tillfälligt bort kopelelet och tog fram frispin och kastade den Mika sprang och fångade den
" Utan Mika hade jag nog inte fått några vänner sa Hampus och log

Delia såg på honom. Hon kunde inte besvara leendet. Hunden måste verkligen stå honom nära, tänkte hon.
"Varför säger så många att du är konstig?" frågade hon tyst och rynkade på pannan.

" För att jag tror på spöken och magi nu tror du kanske att jag är konstig sa Hampus han hade egentligen inte lust att säga orsaken men han sa den iallafall

Delia blev chockad.
"Det är ingen orsak att vara elak för!" utbrast hon och förvåningen övergick sakta till ilska, "Hur dum kan man vara?" fräste hon. "Jag tycker spöken är coolt, och jag tror också på att de finns. Jag menar, eftersom det finns magiker borde det ju finnas...", hon hejdade sig tvärt och slog handen för munnen.
Shit, tänkte hon, sa hon verkligen det där högt?

" Va finns det magiker? frågade Hampus han hade länge vellat träffa en magiker fanns dom på riktigt eller var det något hon bara sa

"Ööh...", mumlade Delia bakom handen hon hade täckt för munnen. Hon stirrade med klotrunda ögon på Hampus, osäker på vad hon skulle säga näst. Tillslut samlade hon sig någorlunda och sänkte handen, "Alltså... Ja, det finns magiker", suckade hon och såg ner i gräset.

" Jag har alltid velat träffat en sa Hampus och kastade åter iväg frispin till Mika hon fångade den han bytte ut frispin mot hennes favorit boll

Delia såg upp igen.
"Du står framför en...", sa hon, utan att tänka på att hon faktiskt avslöjade sig själv. Något som hennes familj kämpat så länge för att inte göra, och här stod hon, som om det inte var hela världen. Om hennes mamma skulle få reda på det... ja, då skulle hon flå sin dotter levande. Och sedan skulle hon göra gryta av henne.
"Men du måste lova", Delia blev genast mycket allvarlig och spände blicken i Hampus, "att aldrig berätta det för någon! Gör du det så...", hon letade efter rätt hot, men fortsatte aldrig.

" Jag lovar att inte berätta för någon sa Hampus han visste att Mika skulle se till att han höll sina löften hon såg in i hans ögon med alvarlig blick
" På heder och samvete fyllde han i