Hejsan(igen igen igen
)! Hur mår ni? Jag hoppas att ni mår bra
Här kommer i alla fall en till bit av Lucy och Hogwarts:
Spoiler:
Tryck här för att visa!In kommer tre andra tjejer som såklart också går sitt första år. Lucy känner igen två av dom, Kim och Jackie, från Sorteringen men inte den tredje tjejen. Hon har långt, brunt hår, nästan som Lucy, och hennes klädnad ser ut att vara för stor för henne.
”Hej!” säger Jackie till Mia och Lucy.
”Hejsan!” säger dom glatt. Efter en liten stund har alla krupit ner i sina sängar. Men ingen har somnat.
”Vad heter du?” frågar Mia till tjejen som inte hade sagt något på hela tiden. Det var hon som Lucy inte visste vad hon hette. Tjejen, som inte verkat ha lyssnat på dom andra tjejerna när dom pratat utan bara läst sin bok, hajar till.
”Eh... jag?” frågar hon tyst.
”Ja, du!” säger Mia och ler. Tjejen ler inte tillbaka.
”Det behöver du väll inte lägga dig i...!” säger tjejen osäkert. Det verkar som om hon försöker att låta arg men som om hon inte riktigt vågar. Mia ser förvånad ut.
”Öh.. okej..” säger hon, ”Eh, ja, godnatt då, allesammans!” Alla dom andra mumlar till svar, förutom den mystiska tjejen som fortsätter att läsa. Lucy, som lägger sig på sidan så att hon ser tjejen, låtsas sova. Men egentligen tittar hon i smyg på henne. Det känns som om det är något mystiskt med henne. Plötsligt kollar tjejen upp från sin bok och kollar på Lucy, som om hon känt att Lucy kollat på henne. Hon ser skräckslagen ut och smäller snabbt igen boken. Sedan släcker hon sin lampa och vänder sig om så att Lucy inte ser henne mer. Då vänder sig Lucy om åt andra hållet och somnar nästan bums.
Nästa morgon vaknar Lucy av att Mia puttar på henne.
”Lucy, kom igen nu, vakna!”
”Va?” Lucy tittar sig yrvaket omkring, ”Vad är klockan?”
”Halv sju,” säger Mia. Lucy stönar.
”Varför väcker du mig halv sju på morgonen?” frågar hon och sätter sig upp. Mia sätter sig på sin egen säng.
”Därför.” säger hon och pekar bort mot den mystiska tjejens säng. Lucy kollar dit. Hon blir förvånad. Sängen är tom.
”Vad är det med det då?” frågar Lucy i ett försök att låta ointresserad. Men egentligen är hon nyfiken.
”Men, klockan är halv sju! Alla andra sover ju!” Mia pekar på dom andra sängarna. Jackie och Kim ligger och sover i sina sängar.
”Hon kanske... eh, bara gick på toa?”
”Men jag har varit vaken en stund och hon har inte kommit tillbaka!” säger Mia.
”Du är säkert bara sur för att hon inte svarade på din fråga igår!” säger Lucy och ler.
”Nej! Lucy, det här är allvarligt!” säger Mia.
”Jaja, vi kan väll berätta för Ted och Albus sen, och se vad dom tycker. Men, ärligt Mia, nu måste du sova lite!” säger Lucy. Mia skrattar.
”Jag kan väll inte sova nu! Kan vi inte gå ner till uppehållsrummet?” Lucy tänker en liten stund. Sedan säger hon,
”Ja, jag kan inte somna om nu!” Dom tar på sig och går ner. Till deras förtjusning sitter Albus och Ted redan där nere i var sina fåtöljer. Dom pratar med upprörda röster.
”Hej!” säger Mia. Albus och Ted verkar inte höra för dom fortsätter att prata.
”Hallå!” säger Lucy och Mia samtidigt.
”Åh, hej.” säger Ted. Mia och Lucy sätter sig i var sin fåtölj.
”Vad har hänt?” frågar Lucy.
”En kille i vårt rum blev jätte sur igår när en annan kille i vårt rum, ni vet Charlie, frågade vad han hette!” säger Albus. Lucy och Mia tittar på varandra.
”Vad är det?” frågar Ted.
”Jo, igår,” säger Lucy, ”frågade Mia samma sak till en tjej i vårt rum, och hon blev sur och svarade inte på frågan. Och det konstigaste var att när jag låtsades sova, fast jag egentligen kollade på när hon läste i sin bok, tror jag att hon såg när jag kollade på henne, och då smällde hon snabbt ihop boken!”
”Och,” säger Mia, ”När jag vaknade i morse var hon borta! Och det är ju jätte tidigt på morgonen!” Nu är det Ted och Albus tur att titta på varandra.
”Det.. Det är precis som killen hos oss... Han är inte heller där uppe nu...” säger Ted.
”Dom kanske är syskon?” frågar Mia.
”Hur ser han ut?” frågar Lucy.
”Han har brunt hår det ser ut som om hans klädnad är för stor.” säger Albus, ”Varför undrade du?”
”Jo, för dom kanske är tvillingar!” säger Lucy. Det blir tyst.
”Jaa... Båda var ju väldigt mystiska.” säger Ted. Då hör dom plötsligt hur dörrar öppnas och ner i uppehållsrummet kommer det ner elever från både killarna och tjejerna. Ingen bryr sig om Ted, Mia, Albus och Lucy, utan alla är påväg ut.
”Ja, just det!” säger Mia, ”Vi har ju inte ätit frukost än!” Så dom följer med alla andra till stora salen.
Dom tänker inte mer på den mystiska killen och tjejen. Efter att dom ätit färdigt tittar dom på sina scheman.
”Vi ska ha Örtlära nu.” säger Ted.
”Ja, du har rätt! Men om vi ska hinna i tid måste vi skynda oss!” säger Mia. Dom reser sig upp och följer med dom andra ut. Det är en rätt kall och dimmig morgon. Utanför växthusen står...
”Kolla!” säger Lucy och pekar på deras lärare, ”Det är ju Neville Longbottom!”
”Hur känner du honom?” frågar Albus, ”Och du får inte glömma av att säga professor Longbottom!” Mia och Ted tittar undrande på henne.
”Öh...” Lucy får ännu en varnande blick av Mia, ”ja.. Jag fick honom som kort i en chokladgroda!”
”Jaha, okej!” säger Mia men hon ler mot Lucy. När hon ställer sig bredvid henne viskar hon,
”Säkert!” Lucy skrattar men hon tystnar snabbt när hon ser att professor Longbottom har börjat prata.
När lektionen är slut och Lucy, Ted, Mia och Albus har samlat ihop alla sina saker och ska börja gå, kommer professor Longbottom fram till dom.
”Hej Albus!” säger han och ler.
”Öh.. hej..?” säger Albus.
”Hur mår Harry då?” fortsätter professor Longbottom.
”Bra...” säger Albus, ”Varför und...” men han hinner inte säga klart meningen för Mia och Lucy har dragit med honom ut.
”Ursäkta mig, professorn, men vi måste gå till nästa lektion!” säger Lucy.
”Ja, förlåt mig!” säger professor Longbottom. Han ler och går sedan in till växthuset igen.
”Varför gjorde ni sådär!?” frågar Albus argt. Ted tittar också på Mia och Lucy med undrande blick.
”Öh..” Lucy tittar på Mia. Hon nickar. ”Vi måste berätta en sak för er två...”
”Men vår lektion!” säger Ted.
”Vi hinner, det är fem minuter kvar.” säger Mia. Dom skyndar sig upp till uppehållsrummet. Där är det inte så mycket folk, bara några fjärdeårselever. Lucy springer upp till sitt sovrum medan Mia, Ted och Albus sätter sig i ett hörn. Strax kommer Lucy ner igen. Hon kan inte springa ner för hon har något i sina händer. Det är böcker. Hon släpper ner dom på bordet vid dom andra. Ted räknar dom.
”Sju böcker!” säger han.
”Ja!” säger Mia och Lucy, ”Men ser ni inte vad dom heter?” Albus, som har läst på omslagen, tittar upp.
”Det står.. Harry Potter...”
”Ja, precis! Det är därför jag visste vem professor Longbottom är!” säger Lucy.
”Står det om han här i också?” frågar Ted.
”Jaa... Det gör det!” säger Mia. Då kommer Lucy på en sak.
”Ted, vad heter du i efternamn?”
”Lupin.. Hur så?” säger Ted.
”Vänta! Vad hette din pappa?” frågar Mia.
”Remus Lupin... Hur visste ni att han var död?!” frågar Ted och nu börjar både Ted och Albus bli väldigt nyfikna.
”Jo.. Det står liksom här i böckerna...” säger Mia.
”Ni kan få läsa dom om ni vill! Ni behöver ju kanske inte läsa alla ord utan bara titta i dom?” säger Lucy.
”Jo.. Det skulle vara.. intressant...” säger Albus och Ted nickar.
”I vilken står det om min pappa?” frågar Ted.
”I trean, Fången från Azkaban.”
”Din mamma är också med i böckerna men hon kommer lite senare.” säger Mia. Då kommer Lucy på en grej.
”Lektionen!” Dom rusar upp och springer ut ur hålet. Sedan springer dom vidare till klassrummet där dom ska vara.
”Tur att du såg det här klassrummet förut, Mia!” flåsar Ted.
”Ja, tur att ni har mig!” säger Mia. Dom knackar på dörren och går in. Det är Försvar Mot Svartkonster.
”Ursäkta att vi kommer försent, professor.. öh..” Albus kollar ner på sitt schema, ”Carrow.” Professor Carrow är tjock och kort. Han ler elakt när han ser dom.
”Jaså!” säger han, ”Nu passar det att komma!”
”Men vi glömde bort tiden!”
”Ha! Glömde bort tiden! Fem poängs avdrag från Gryffindor!” säger professor Carrow elakt. Dom går sorgsna och sätter sig.
”Han är föreståndare för Slytherin...” viskar Ted.
”Det märks, han..”
”Vad sa du, Potter?” säger professor Carrow.
”Öh, jag sa ingenting!” säger Albus.
”Jo, det gjorde du visst! Fem poängs avdrag från Gryffindor!” säger professor Carrow och ler elakt. Albus ser ut som om han ska säga något men han hindras av professor Carrow, ”Vill du att jag ska fortsätta?”
”Nej, professorn...”
”Då fortsätter vi!” Han vänder sig om och börjar skriva något på tavlan. Framför Lucy sitter en Slytherinelev. Tjejen vänder sig om mot Lucy.
”Det verkar som om Gryffindor inte kommer att vinna elevhemspokalen några år framöver. Ni har ju fått en Potter.”
”Äh, håll klaffen!” säger Lucy men tyvärr säger hon det precis då professor Carrow ställer henne en fråga.
”Vad sa du?” frågar han elakt.
”Ing..”
”Professorn, professor! Hon sa håll klaffen till mig, utan att jag sagt något!” säger tjejen framför Lucy.
”Va? Så var det inte alls!” börjar Lucy.
”Jaså! Först kommer du försent till min lektion, sedan är du dum mot mina elever! Det verkar som om ni vill att Gryffindor ska förlora elevhemspokalen!” säger professor Carrow, ”Fem poängs avdrag från Gryffindor, för dåligt uppförande!” Sedan vänder han sig om igen och skriver mer på tavlan.
”Var tysta nu, snälla!” viskar några Gryffindorelever till Lucy och hennes vänner, ”Så vi inte tappar mer poäng!”
Så resten av lektionen sitter dom bara tysta och antecknar. Dom nästan springer ut ur klassrummet när lektionen äntligen är slut.
”Vilken pers!” säger Mia medan dom går upp mot uppehållsrummet, ”Och vad mycket läxor vi fick!”
”Ja, på första dagen! Och han sa ju inte till tjejen som att framför mig när hon pratade!” säger Lucy upprört.
”Precis som Snape!” säger Mia. Lucy nickar.
”Håller inte ni med?” frågar hon vänt mot Ted och Albus.
”Känner ni igen Snape från dom där böckerna?” frågar Ted tyst när om klättrar in uppehållsrummet.
”Ja.. Men om ni läser dom kan ni ju se själva!” säger Mia uppmuntrande. Albus och Ted mumlade bara till svar. Efter att dom lämnat alla sina saker i sina sovrum går dom ner till Stora salen för lunch. Efter lunchen går dom ännu en gång upp till uppehållsrummet för att denna gången, hämta sina saker. Sedan skyndar dom iväg till lektionen i Trollformellära med professor Flitwick.
”Välkomna till er första lektion i Trollformellära!” säger professor Flitwick när alla suttit sig ner. Han har en pipig liten röst och han måste stå på många böcker för att nå upp till katedern. ”I dagens lektion ska vi börja lite smått med att prata om vad en besvärjelse är!” Det blir tyst i klassrummet. ”Någon som kan berätta?” Fortfarande tyst. ”Eh, jaha...”
Professor Flitwick verkade inte ha räknat med att ingen skulle räcka upp handen. ”Okej... miss Rose?” Lucy, som inte räknat med att han skulle säga hennes namn, blir förvånad.
”Öh.. Ja, professorn?”
”Ja, vad är en besvärjelse?”
”Det är en...” Lucy tittar på Mia, Albus och Ted i hopp om hjälp. Men alla bara skakade, nästan osynligt så att inte professor Flitwick skulle se, på huvudet.
”Öh.. jag.. jag vet inte, professorn...”
”Jaha..” Professor Flitwick ser lite förvirrad ut. Han hade antagligen räknat med att Lucy skulle svara.
”Ja, det är det man säger. Tillexempel såhär,” Professor Flitwick håller upp sin trollstav,”Lumos!” Genast börjar spetsen på trollstaven att lysa. Alla elever ser imponerade ut.
”Det jag just sa, alltså Lumos, är besvärjelsen, det vill säga, ordet.” Några nickar när professor Flitwick släcker ljuset från trollstaven(”Nox!”).
Vem tycker ni mest om än så länge? Hoppas ni gillar
♥
Mugglarportalen