{PRS} ErisedStone & TildeW 2

Jag såg på den stora vargen länge, och misstänkte att doften jag känt kom från den.
Men jag hade aldrig sett en sån stor varg, den var nästan lika stor som en häst.
Men oavsett vad det vad för något kunde jag döda den. Inte för att jag tyckte att det var kul men, om jag var tvungen skulle jag.
Det var någon skumt med det här.
Jag försökte ignorera vargen. Den kanske bara existerade i min fantasi.
"Man blir inte mätt på bara blåbär" sa jag efter en lång och pinsam tystnad.

"Vi är varulvar!" sa jag.

"Varulvar?" sa jag. "Driv inte med mig"

"Jag driver inte!" sa jag och förvandlade mig.

Jag letade efter andan, även om det var omöjligt.
Jag blundade och öppnade långsamt ögonen igen. Det var på riktigt.
Brukade de avslöja sig för mäniskor? Eller visste de att jag var en vampyr? Jag visste inte vad jag skulle tro.

"Och var gör en vampyr ensam här?" sa jag.

Åh, så dem visste. Men hur kunde de veta det?
"Det angår inte dig" sa jag kort och försökte släppa blicken från en stora svarta vargen.

"Och varför inte det, jag svarade på din fråga, dags att svara på min!" sa jag.

"Jag kanske har lust" sa jag och började bli rädd. En gigantisk varg, en gigantisk kille med MUSKLER (!) och en tjej som ... som vadå? Jag kunde knappast vara rädd för henne. Eller kunde jag?

"Låt oss ta det här snabbt, Vad gör du här?" sa jag.
"Jade" sa Embry och tog tag i mig.
Jag stöte bort honom.
"Jade Thirlwall!" sa Sam och ändade form.