(Snape/Draco) Sagan om en fantasi

Ja mer! Nu! Draco får inte va död då blir godrica ledsen!

10. Såna som vi med lyckan mitt i sorgen, vi ställer frågor och jag är trött på mina svar. Men du finns i mina drömmar när jag sover
Snape gick med snabba och bestämda steg längs grusgången. Han kontrollerade för hundrafjärde gången att hans stav var med - jodå, den var fortfarande i hans hand. Han hade inte varit i det här huset så många gånger, dom hade mest haft möten hos Malfoys den senaste tiden. Och stackars Draco hade varit tvungen att vara med på alla. Hur grymma dom än var och hur mycket blod och mord som än var inblandat. Åh, Draco. Bara han var vid liv nu. Han måste vara vid liv. I för sig var det inte ens säkert att dom var här. Men kanske. Kanske är dom här. Kanske är han vid liv. Kanske.

När han steg in i huset var aurorerna redan där och besvärjelser kastades hit och dit. Men ingen verkade bry sig om den blonda pojken som hängde upp och ned i luften. Snape viftade lite med sin stav mot honom, och fångade upp Draco då han föll.
"Min stackars, stackars lilla Draco.", mumlade han och strök undan en hårslinga från det bleka ansiktet.
Sedan transfererade han dom båda till Grimmaldiplan 12, det säkraste stället just då.
"Stanna här, okej?", sa han och log svagt.
Draco verkade knappt andas, och han såg väldigt liten och svag ut.
"Du.. du tänker väl inte gå tillbaks till dom?", frågade Draco oroligt.
Snape bara suckade och tittade på honom.
"Rena rama självmordsförsöket.", mumlade Draco.
"Jag kommer tillbaks, jag lovar.", svarade Snape och kysste honom innan han försvann.
Draco kollade runt i huset och kom fram till ett rum som var fullt av soffor. Han la sig ned i den som såg skönast ut och somnade så fort han slöt ögonen.
Sedan började mardrömmarna. Alla handlade om Snape. En död Snape. Om man hade stått nära honom nu och inspekterat hans ansikte skulle man se att han grät. Även om han sov kände han sig ensam. Förbannat ensam.
~
ÅH VAD JAG ÄLSKAR ATT GÖRA ER OROLIGA. :* Trodde ni verkligen att jag skulle döda Draco innan jag ens haft med en detaljerad sexscen?! I för sig, Snape som nekrofil hade ju varit ganska.. intressant. Fniss.
Men usch vad kass jag känner mig. Ett till sånt där inlägg som jag antagligen kommer ångra att jag skrivit. Men skitsamma. Nästa blir nog bättre. Antagligen.

Oh nej stackars lilla Draco känn dig nt ensam, jag kan komma och krama dig!!
Men tur att det slutade type of happy!! ♥ :}
Älskar det ♥ 8}

Men gud vad rädd jag blev! GÖR ALDRIG OM DET DÄR!!11!!!11!!! *låta som Molly Weasley*

Nej men, skönt att det slutade bra där :3 fast jag sitter typ och bölar för att det är så synd om lilla Draco, snyft</3

Så snälla, jag ber dig (men stressa inte). Skriv mer på denna fabulösa ff (%).(%)

Åh, måste ha mer! Så grymt stressa inte, ta tid... Eller stressa lite kanske ♥

11. Så jag håller hårt och kryper tätt intill dig, som om hon skulle försvinna då
Så stod plötsligt Dumbledore där, framför honom. Med sitt vanliga lugna ansiktsuttryck. Han behövde inte säga något. Draco visste ändå varför han stod där. Han visste vad som hade hänt. Precis när han skulle öppna munnen för att tala, för att säga emot, för att säga att han inte alls kunde vara död - vaknade han, alldeles kallsvettig.
Dörren hade öppnats och Dumbledore tittade på honom från dörröppningen. Draco fick panik, men Dumbledore bara log.
"Du har besök.", log han och gick därifrån.
"Draco!", ropade Pansy och sprang fram till soffan för att omfamna honom.
"Pansy.", mumlade Draco.
Han försökte låta så glad som möjligt, men det funkade tydligen inte.
"Hur är det?", frågade hon och smekte hans kind.
Han ville be henne att ta bort handen. Det var bara en hand som fick vara på hans kind. Snapes.
"Bra.", svarade Draco tyst och ställde sig upp. "Har du sett Snape?", frågade han.
"Senast jag såg honom var han i biblioteket. Ska vi gå till han?", sa hon glatt.
"Jag ska gå till han. Vart är det där biblioteket då?"
"Det är rummet mittemot det här rummet.", mumlade Pansy sårat.
Draco log tacksamt mot henne och skyndade sig dit.

"Tja.", log Draco och kramade om Snape bakifrån.
Snape gav ifrån sig en lätt flämtning, hur Draco mådde just nu kändes väldigt tydligt mot hans bakdel.
"Vart har du Pansy då?", mumlade Snape och fortsatte att sortera böckerna i bokhyllan.
"Är du svartsjuk?", flinade Draco och ställde sig framför bokhyllan och tittade på Snape.
Snape bara himlade med ögonen.
"Du är det!", utbrast Draco och skrattade till. "Gulligt.", flinade han och kysste honom.
Snape besvarade kyssen och drog ned dom till en soffa som stod där i närheten. Det var en väldigt liten soffa, så dom fick sitta väldigt nära varann. Inget dom klagade på precis.
"Jag vet faktiskt inte vart hon är. Hon sitter väl och planerar vårt bröllop.", sa Draco.
"Ska ni gifta er?", flinade Snape.
"Hon säger det ja."
"Trevligt, är man bjuden på bröllopet?", undrade Snape och log retsamt mot honom.
Nu var det Dracos tur att himla med ögonen.
"Jag tänkte att ni skulle få duellera om mig.", flinade Draco.
"Jag skulle döda henne direkt.", sa Snape och log snett.
"Jag vet. Ingen skulle ju sakna henne.", sa Draco.
Snape skrattade till.
"Du är så hemsk."
"Jag vet.", log Draco. "Men du älskar mig ändå va?"
"Självklart.", svarade Snape och kysste honom.
Allt kändes perfekt. Det hade kunnat varit perfekt också, om det inte vore för den där lilla detaljen att Pansy stod några meter ifrån dom och hade hört vartenda ord.
Hon skyndade sig därifrån, med tårar i ögonen.
~
Egentligen skulle det här bli sista delen, men jag ångrade mig. c: JAG BLEV FAKTISKT GANSKA NÖJD MED DENNA DEL.
Whatevah.
Mer? x3

Mer?! Ofc, vad tror du?! Jag tycker att du gjorde rätt i att det här inte blev den sista delen. 8}

Lider nt med Pansy direkt. Rätt åt henne ;P Drape/Snaco är mkt sötare än Dransy/Paco (;P)

Lääängtar efter meeer ♥ :}
I LOVE IT

Mer! Du gjorde rätt när du ångrade dig, detta ska icke vara sista delen ♥

12. Öppna din dörr och säg att du vill ha mig här
Snape ryckte till då han hörde hur dörren stängdes, och han råkade av förvåning knuffa ned Draco, som inte hade märkt att dörren stängts, från soffan.
"Aj.", muttrade Draco. "Varför gjorde du så?"
"Dörren..", mumlade Snape och ställde sig upp.
"Ja. Det är en dörr där, väldigt fin och så. Kan vi återgå till mysandet nu?", sa Draco och tittade upp på Snape.
"Tänk om det här kommer ut..", sa Snape och började vandra fram och tillbaks längs golvet.
"Dörren? Jag är faktiskt ganska säker på att den kommer stanna kvar där och inte gå ut någonstans.", sa Draco och flinade lite.
Snape slöt ögonen för en sekund och suckade högt.
"Hur ska vi göra nu då?", frågade han och tittade på Draco som fortfarande satt på golvet.
"..Med dörren?", frågade Draco förvirrat.
"Ja, precis Draco. Dörren. Det är den som är det största problemmet just nu.", sa Snape ironiskt.
"Varför då?", frågade Draco dumt.
"Helt otroligt att du ens klarade skolan.", mumlade Snape och började gå mot dörren.
"Vart ska du?", frågade Draco försiktigt.
Snape vände sig om och tittade på honom. Efter en lång tystnad sa han:
"Det här funkar inte."
"Vad är det som inte funkar?", undrade Draco. "Dörren? Är det den som inte funkar?"
"Vi. Det är vi som inte funkar. Jag tror.. jag tror att jag aldrig riktigt tänkte på alla konsekvenser.", sa Snape lågt och gick sedan därifrån.
Draco bara tittade efter honom. Det här var ett skämt, eller hur? Han skulle snart komma tillbaks. Eller hur?
~
Allmänt kort och usch men ni överlever nog ändå.
Mer? ;w;

Seriöst. Känn dig bevakad! ♥ (lyckades visst hitta hit trots allt)