Superhero Academy (Rollspel för erfarna)

Gavin höll sig så nära Savi han kunde men trotts det smög sig de andras känslor upp på honom. Väl inne i matsalen kunde han inte längre hålla dem tillbaka. Inte nog med att han på kände det andra kände utan också verkade de dubbleras hos honom. En sådan sorg for över honom. Hans blick sökte genom matsalen och fann en liten flicka sitta i ett hörn. Han visste inte varför hon var ledsen men han kände hur tårarna började rinna nedför hans kinder i en tyst gråt. Savi la en lugnande hand på hans axel och de fortsatte för att ta sin mat.

"Satan" hörde Trenton Raquel svära. Sedan såg han hur en pappershandduk dalade ner på golvet. Pappershandduken var fylld av blod och han såg att en droppe blod från Raquels hand föll ner på golvet. Hon böjde sig ner för att hämta papperet och då kunde Trenton tydligt se det blödande såret på hennes hand. Han ögon vidgades och han drog häftigt efter andan. På en gång slog han sin hand för sin mun. Tänk om Raquel hade hört honom! Då hade han varit dödsdömd! Snabbt lät han båsdörren glida igen och han satte sig på toaletten med armarna runt hans ben. Där satt han och darrade.

Raquel stelnar i rörelsen av att resa sig upp ordentligt av de plötsliga ljudet av en annan människa i rummet. Okej, det är en lögn, knappt någon på den här skolan skulle klassa sig som mänsklig. Vilket också är varför hon ljudlöst klättrar upp på väggarna för att se vem som utstött ljudet. Troligen förvånad över att se en tjej i killarnas toalett, eller så är det någon som är skyldig henne pengar eller liknande. Om det är det senare skulle Raquel inte säga nej till lite fickpengar. Fast när hon väl upptäcker vem hon har att göra med så sitter hon på huk, balanserades på båsets vägg, den som vette mot grannbåset mot höger.
"Ey, vad i helvete håller du på med?" Frågar hon smått irriterat. Så länge han inte gör något mot henne är det ingen fara. Hon har ändå gått över till att använda folk för sin vinning om hon verkligen inte måste lägga sig i personligen.

Trenton blev helt chockad när han såg Raquel sitta på båsväggen intill honom. Hade hon klättrat upp på väggen? Egentligen borde han inte bli förvånad över det, han gick ju ändå i en skola där alla hade superkrafter. Alla förutom han...
"Jag... Äter min lunch?" stammade han ut, men det kom mer ut som en fråga. Han nickade i alla fall mot sina pannkakor som låg i hans knän. "Vad gör du själv här, det här är killarnas toalett borde inte du vara inne på tjejernas?" pep han, rädd för vad hon skulle göra mot honom. Han ville inte bli dränkt i toaletten eller slängd mot något handfat. Han ville bara få äta sin lunch i lugn och ro. Helst utan att hela tiden behöva skärpa sin hörsel och vara rädd för att bli slagen, men det var nog för mycket begärt.

"Jag känner igen dig." Säger Raquel och lägger huvudet aningen på sned när hon letar igenom hennes faktiskt bristfälliga minne efter var. Hon bryr sig inte tillräckligt mycket om människor som inte stör henne för att veta vem den här killen är. "Ah, du är Nobody." Säger hon med ett snett flin. "Flash letar efter dig." Fortsätter hon och undrar vad den här mesiga killen gjort för att förarga Flash, eller vänta lite Flash går på vem som än är i vägen för honom. Flash, pojken som egentligen heter Flash junior men vägrar inse att han bara är superhjälten Flash son. Eller var det sonson? Ugh, Raquel bryr sig verkligen inte. Men Flash är skyldig henne pengar.

"Det är jag det, nollan utan några krafter som används som slagpåse till den som vill..." suckar Trenton, "inte för att vara oförskämd eller något men borde inte du, jag vet inte, slå till mig eller slänga min mat i toaletten? Jag vet din sort, ni gör vad som helst för att få andra att må dåligt!" han blir chockad över sig själv, vad håller han på med? Det är som att han tigger om att få stryk. Men nu var det försent att ta tillbaka det, nu kommer han få vad han förtjänar. Han höjer händerna framför huvudet för att kanske kunna skydda det enda viktiga han har.

Vilken absurd situation. Den här killen ber, bokstavligen, om att få spö.
"Vill du att jag ska spöa dig?" Frågar Raquel fundersamt, förvirrat också för den delen. Sedan lyser hon liksom upp. "Åh, jag kan använda dig som lockbete..." Säger hon roat, mest för sig själv, halvt om halvt för att skrämma om honom. "...eller så går jag bara och hittar Flash själv." Fortsätter hon sitt udda samtal med sig själv. Sedan kommer hon ihåg sin hand och ser till sin lycka att blodet faktiskt börjat levra sig. MEN hon tappar även balansen och ramlar bakåt in i båset bredvid. Hon landar dock på golvet och slår huvudet i väggen på vägen ned, så det var inte stilfullt eller något sådant. Hon går ut ur toaletten just som en annan kille kommer in, men han drar vidare illa kvickt.

Trenton rusade ut ur sitt bås och såg en kille pina ut från rummet, det såg ut som att han precis hade sett ett spöke men hans kinder var lätt röda. Trenton såg förundrat på honom men sen kom han ihåg Raquel och tänkte precis öppna dörren till båset hon fallit ner i, när han sprang in i något. Omtumlad föll han ner på golvet. Det enda han kunde se var ett par fötter, hans blick sökte sig uppåt och då kunde han se Raquel torna upp sig framför honom.
"F..F...Förlåt!" stammade han fram, "det var inte meningen, inte alls faktiskt, jag lovar! Jag skulle se hur det gick med dig, mår du bra? Du skadade dig inte va?"

"Ugh, ärligt? Räta på ryggen istället för att stamma som, jag vet inte vad." Raquel himlar med ögonen, vad är det här för kille egentligen? Hon sträcker ut handen mot honom. "Hjälp upp?" Fortsätter hon frågande eftersom hon inte har något större intresse i att svara på frågan om hur hon mår. Hon mår bra, det var bara hon som var otroligt korkad och ouppmärksam så hon vill verkligen inte svara på den frågan. Hon har också en väldigt hög smärttröskel så det är ingen fara med smärta eller så heller.

"J... Ja tack" stammade Trenton fram, men sedan harklade han sig, "jag menar, ja tack". Han tog tag i Raquels framsträckta hand, hon dtog upp honom. Undrande tittade han på Raquel, borde hon inte göra någonting mot honom? Varför hjälpte hon honom upp? Han rätade ut sin tröja och sa, "klart jag vill se om du mår bra, visst hade det varit Flash hade jag väl tagit första chansen att smita härifrån men du har inte gjort något mot mig... Än.." sa han och kände hur styrkan i hans röst höll på att försvinna nu när han kom på att hon kanske bara väntade på rätta tillfället att slå till honom.