PRS The Noble Lion|AlexZz

Dani vaknar faktiskt inte förrän Maxine kommer hem och smäller igen dörren. Då vaknar Dani, men ändå inte tillräckligt för att klassas som vaken. Maxine kommer in i vardagsrummet med minst tre kassar, en var fylld med snacks och sprit, men de två andra var helt klart kläder.
"Dani! Kolla in vad jag köpte!" Maxine låter som Dani, men med såpass mycket entusiasm över egentligen ingenting att Dani känner sig väldigt obekväm. Samtidigt som Maxine snackar drar hon upp ungefär tre olika plagg varav två var olika bikinis. Den ena mer avslöjande än den andra som faktiskt dolde lite skinn iallafall.
"Snyggt." Säger Dani halvhjärtat, som inte riktigt bryr sig och sätter sig trött upp.
"Jag vet! Åh, jag köpte den här åt dig, du sa ju att din blå skjorta höll på att bli för liten!" Säger Maxine och drar upp en grön skjorta som troligen är designad för porrstjärnor. Alltså ännu en skjorta som kommer ligga längst bak i garderoben, dessutom var den inte ens blå vilket får Dani undra om Maxine försöker antyda någonting.
"Tack, Maxine." Säger Dani halvhjärtat samtidigt som Maxine fortsätter dra upp jackor, klänningar, skor och alla möjliga saker. Och Dani inser att hon troligen kommer få sitta här länge och kolla på en av Maxines modeshower och försöka få hennes bestämma outfits till festen. Även om Dani bara ska hålla med sin syster om allt hon vill ha på sig eftersom Danis åsikt egentligen inte skulle behövas.

Resten av vägen dansade Natalie till musik som endast existerade i hennes huvud. De nådde tillslut ytterdörren och William andades ut, snart skulle han slippa henne och hennes eviga pladder. De gick in och Natalie tystnade med ens.
"Varför... Så dystert" frågade hon tvekande när hon såg de mörkröda väggarna och det svarta golvet. William tyckte på axlarna och tog av sig sin regnkappa. Han skakade på sitt huvud och vattendroppar flög från hans hår.
"Jag gillar mörker." Natalie verkade köpa det svaret.
"Ska vi sätta igång?" väste Michael tyst från andra sidan rummet, så pass tyst att det inte fanns en chans för Natalie att höra honom. Han hade tagit av sig sina solglasögon och hans ögon lyste rött. William tog tag i Natalies arm och vände henne mot honom, han var tvungen att använda sin blick nu även om han ville det eller inte.
"Jag vill att du ska vara tyst, du ska inte säga ett enda ord" sa han och stirrade intensivt in i hennes ögon. Hon blev helt stel och nickade maniskt. Kanske var det inget fel på hans blick i alla fall. Han förde henne in i hans bibliotek och tecknade till Michael att följa efter. På golvet i biblioteket låg den livlösa kroppen William hade dödat tidigare under dagen. När Natalie såg kroppen stannade hon, panik letade sig in i hennes ögon och William såg på henne att hon ville skrika. Men på grund av William kunde inte ett enda ljud slinka ur hennes mun. Hon såg sig om efter en utväg, men det fanns ingen. Det fanns ingenstans för henne att ta vägen. En tår letade sig ur hennes ögonvrå och hon sjönk ner på golvet. Hon visste att det inte fanns en chans för henne. Michael som stått i dörrkarmen rörde sig mot Natalie. Han lyfte snabbt upp henne på fötter och vände hennes ansikte mot honom.
"Det här kommer inte att göra ont" sa han och stirrade in i hennes ögon. Sedan satte han tänderna i hennes hals.

"Så? Så här då, tycker du om det? Jag vet inte om jag borde ha den blå bikinin med den här dock, det kanske blir för mycket blått? Vad tror du?" Frågar Maxine och Dani, som inte lyssnat, nickar bara ointresserat. "Hallå!? Jag frågade ju om din åsikt?" Säger Maxine och Dani vaknar upp som ur en dvala.
"Va-va?" Frågar hon chockat förvirrad. Maxine suckar irriterat.
"Blir det för mycket blått om jag har den här blå känningen över den blå bikinin?" Dani ser på den paljettöverströdda blå klänningen och lägger huvudet på sned. Hon kastar en snabb blick på bikinin som ligger på Maxines säng, vilket är i hennes rum de är nu eftersom Maxine bestämt sig för att gå igenom hennes garderob. Det kan vara ett plus för Dani då hon kan få fatt på kläder att slakta så det passar hennes stil.
"Pärlor och paljetter... passar inte?" Hon säger sin åsikt frågande och tvekande.
"Åh, du har rätt, kommer snart!" Svarar Maxine som om det var självklart.

Hon hade fått fortsätta leva, det fanns ingen mening med att låta henne dö. Då skulle polisen börja undra och det var det sista han ville. De hade låtit henne stappla iväg hem med en sjal runt hennes hals om halsen och hon visste vad hon skulle säga om någon av någon anledning såg vad hon hade under sjalen. Att hon hade råkat ramla men att det inte var någon fara.

"Vad säger du om den där festen då?" frågade Michael.
"Nej." Michael såg på honom förvånat.
"Och du har en anledning till det svaret antar jag"
"Självklart, det kommer vara många människor där. Många dansande kroppar med hjärtan som dunkar i rekordfart. Det kommer aldrig gå, någon av oss kommer ge upp till törsten innan vi ens satt en fot i huset!" sa William allvarligt.
"Det kommer gå bra, vi är båda väldigt bra på att behärska oss, vi kommer klara det!" fortsatte Michael, han skulle tydligen inte ge upp i första taget.
"Märkte du hur det gick idag eller? Du höll nästan på att slita sönder Dani" William ögon vidgades i förvåning när han insåg vad han hade sagt, hur kunde han fortfarande ihåg hennes namn? Det var flera timmar sedan de hade träffats.
"Äsch, vi får väl dricka innan" sa Michael lätt. William såg på honom besegrad.
"visst" väste han mellan tänderna.

Dani skulle gladeligen välkomna ett hopp bakåt, till lite efter hon lämnat skolan överhuvudtaget. Då hade hon inte behövt träffa på William, som hon misstänker är en förrymd patient från ett mentalsjukhus och hon hade kunnat sitta med läxor eller inte varit hemma alls och sluppit sin systers visning.
"Dani!" Säger Maxine och drar upp henne från sängen. "Vet du, mitt horoskop sa att jag skulle vara givmild idag och hjälpa en nära i nöd." Dani vet exakt vad det här är på väg. "Så jag tänker hjälpa dig med ditt modeproblem... för ärligt talat så har du ett." Fortsätter Maxine och Dani hittar på en helt irriterande korkad ursäkt.
"Eh... vet du vad? Jag känner mig lite snurrig, det måste vara dina parfymer." Säger hon lite tvekande. "Jag är ju inte van vid att bo i ett lyxparfymeri." Fortsätter Dani och lämnar snabbt rummet och drar till sitt eget. Vars dörr hon låser så snabbt hon kan bakom sig eftersom hon hör Maxines tjut följt av hennes klackar som slår mot golvet. Troligen för att leta upp henne eftersom Maxines horoskop är ungefär det hon lever för.

Det var länge sedan William hade varit på en fest, och för att vara helt ärlig var han faktiskt ganska exalterad inför den här festen. Att äntligen få leva som en normal tonårspojke. William sjönk ner i en av sina mjuka fåtöljer och började tänka tillbaka till hur hans liv såg ut för några årtionden sedan.

Året var 1967, nio år efter att han hade blivit biten. Han och Michael satt i ett litet rum på ett hotell i centrala New York, exakt var visste han inte säkert. De hade bestämt sig för att gå ut just den här kvällen. Månen sken in genom fönstret och lyste upp Michaels grin. De gick ut ur hotellrummet och över vägen. Det fanns en anledning till att de hade valt just det här hotellet för precis utanför var en av New Yorks populäraste klubbar. De hade använt sig av sina blickar för att komma förbi både den milslånga kön och vakten. William hade hört folk viska om dem. "Wow de där måste vara mångmiljonärer" och "Är inte det där den där jättekända skådespelaren? Du vet han som var med i den där sjukt bra actionfilmen" Men William var faktiskt inte alls känd och han var verkligen inte en mångmiljonär han var snarare utfattig. Men vem behövde pengar när man kunde få folk att göra vad man än vill? När de kom in genom porten hörde de basen dunka och sorl av röster som skrek för att bli hörda i den höga ljudvolymen. De började röra sig till musiken. Det var dags att välja offer. William sökte med blicken efter ett tänkbart offer och lyssnade efter pumpande hjärtan i den knappt synbara folkmassan. Det var nästan så mörkt att inte ens han kunde se sin hand framför sig. Det ända som lyste upp stället var de mångfärgade, blinkande lamporna. Han hittade snabbt en väldigt attraktiv ung kvinna som han tyckte passade perfekt. Han närmade sig henne med svängande höfter, hon ett bländande leende mot honom och de började dansa tillsammans. Efter ett par låtar började han kyssa hennes hals och hon suckade i välbehag. Han lät sina tänder sjunka ner i hennes hals och hon gjorde inte ett ljud. Hon lät honom suga så mycket blod han ville ha och sedan lämnade de klubben tillsammans. De hade sitt lilla roliga i hans hotellrum tills solen gick upp och då använde han sin blick för att se till att hon inte kom ihåg någonting alls av natten. Det hade varit en av hans bästa nätter som vampyr.

Dani lägger sig på sängen, drar upp hennes bandspelares volym på max, vilket brukar vara precis så att hon knappt hör Maxines knackanden och bankanden på dörren. Felicias rum är ljudisolerat, har varit det sedan något år tillbaka, så för henne spelar det ingen större roll hur mycket ljud som dunkar genom huset. Vilket betyder att Dani kan ignorera Maxine bäst hon vill. Samtidigt ser hon sig om i rummet vilket är utsmyckat med i princip allt hon gjort över de senaste åren. Hennes rum är dessutom väldigt stort, men exakt lika stort som Maxines och Felicias förutom att Danis rumsväggar är täckta av affischer, teckningar, målningar och planscher. De flesta av teckningarna och målningarna är hennes egna, och de hon gjort under de senaste åren är väldigt lätta att se då de är mycket mörkare än de hon gjorde då hon var yngre. Danielles suckar när en ny låt börjar som verkligen inte hjälper hennes humör.

"Noone know what it's like to be the bad man..." sjunger hon lågt med på låten samtidigt som hon öppnar upp sin dator över den bäddade sängen som går i ett mörkgrönt och vitt tema, vilket passar väldigt bra när det väldigt stora sängen är i sig mörkbrun. Där man väl kan se väggen vilket är på några få ställen så ser man att hennes rumsväggar också är gröna. Rummets golv är i en sliten mörkbrun färg och på den väggen som är på motsatt sida av dörren, som går i samma träiga brun som golvet, finns det ett fönster med gröna gardiner och det är egentligen rätt stort fast man ser det inte riktigt på grund av gardinerna. Dani reser sig från sängen, tar ett block och penna och börjar rita samtidigt som sången bara fortsätter spela.

Vampyrer sover inte, varken upp och ner som en fladdermus eller i en kista. Det verkar som att de flesta böcker och filmer äntligen har insett det. Men även vampyrer behöver vila ibland. Alla vampyrer har olika sätt att slappna av och Williams sätt är att sätta sig ner i en skön fåtölj och drömma sig bort till gamla minnen och tankar. Han kan sitta och drömma i flera dagar om det är det som behövs. Idag behövdes dock bara drömmen om klubben i New York för att han skulle bli så gott som ny. Allt var bra förutom den brännande känslan han hade i halsen. Han undrade för sig själv hur mycket klockan var, hur länge hade han drömt? Precis i det ögonblicket kunde han höra en klocka klämta 6 gånger i fjärran. Det var dags att göra sig i ordning för den där festen han hade lovat att gå på. Han undrade om Dani skulle vara där, Maxines fester var ju tydligen de bästa och då måste det vara mycket folk där, däribland kanske Dani. Varför tänkte han ens på Dani? Med en snabb rörelse drog han handen genom sitt blonda hår och skakade sedan på huvudet. Nej nu måste han strunta i den dumma människoflickan!

(I can't help feeling sorry for William... XD)

Dani vaknar nästa morgon, musiken är av och det sitter en lapp i pannan som skymmer hennes synfält som hon trött drar bort från ansiktet och läser på.
Vi ses på söndag kväll raring!
Vad har vi sagt om att sova med musik förresten? Du blir alltid så nervös och hoppig när du gjort det!
Glöm inte smoothien, de står i kylen! Älskar dig.
♥ Mamma
"Ugh, mamma." Suckar Dani och gnuggar trött ögonen innan hon ser vad hon ritat dagen innan. Kvällen är väl snarare ett bättre ord. Fast det tar en stund att få henne koppla.
"William..." Mumlar hon förvirrat, varför skulle hon rita honom? Verkar ovanligt detaljrikt dessutom. Hon drar bort den från blocket och ska till att slänga den när hon istället sätter upp den på väggen. Den var ju helt okej. Faktiskt fin. Hon byter kläder till egentligen nästintill en likadan outfit som gårdagens förutom att hon har en grön skjorta som är liksom knuten under brösten och har kvartsärm. Annars är det jeans och vitt linne.
"Upp och hoppa Dani!" Hörs det från en walkie-talkie som står på skrivbordet, det är Felicias sätt att kommunicera med Dani när Maxine vandrar runt som en osalig ande. Klockan var typ ett på eftermiddagen, antar att de ska börja fixa till det korkade partyt åt Maxine.

Dani dricker upp smoothien ungefär en kvart senare samtidigt som hon och Felicia lyssnar på Maxine som drar igenom vad de måste göra innan partyt. Hon ger dem de vanliga listorna och Dani lyckas undvika att rengöra poolen den här gången. Istället ska hon uppenbarligen tillbringa timmarna innan partyt med att gå igenom huset och sätta upp dekorationer och jäkelskap. Vilket hon motvilligt börjar med.

Några timmar senare dyker den första gästen upp, vilket råkar vara Trent. Maxines pojkvän. Strax följd av hans bror Roy, som var Danis vän tills för ungefär tre år sedan då han bekände en extrem kärlek för henne. Vilken verkligen inte var besvarad. Festen ska väl börja snart... antagligen.

(Sorry, jag drog bara igenom dagen lite snabbt. x'D)

(HAhaha aaaw)

William hade helt glömt bort hur man klär sig till fester. Inte hade man väl kostym på sig? Nej det kunde han inte tänka sig, dessa människor var ju ändå ungdomar! Han tog tag i kragen på sin blodfläckiga tröja och drog den sedan över huvudet. Sedan satte han på sig en av sina svarta t-shirts och ett par slitna jeans. Egentligen brydde han sig inte om han hade rätt sorts kläder på sig, men han ville inte dra allt för stor uppmärksamhet till sig. Han ville inte att någon skulle se han svagt rödtonade ögon han hade. Någonstans i bakhuvudet hörde han en röst som sa till honom att ta en liten snabbis ut på stan och dricka tillräckligt mycket för att inte göra något dumt i kväll. Men han ignorerade rösten, han hade varken tid eller ork till det. Nu ville han bara ha kul. När han stirrat sig själv i spegeln ett tag och rufsat till sitt hår så det låg perfekt, gick han ut ur sitt bittra rum. Utanför stod Michael och väntade på honom.
"Dags att gå?" utropade han entusiastiskt. William nickade spänt.

På två minuter stod de utanför Maxines dörr. De hade inte alls vetat var hon bodde men de hade följt den höga musiken.

(no problemo at all)