Nova in overland!

Jag tittar neråt och ser hur Cilla stadigt kommer flygande, ochen bit bredvid henne Rachel. Herregud! Jag ropar till Cilla och tänker säg att hon hör!

Jag ser plötsligt Sigge några meter över mig och lite längre bort Rachel och Nova och även Becky!
Jag börjar försöka ta mig neråt men det finns inget att ta tag i! Och nu syns nästan inte längre min farmors hus.

Men... Vart ska vi?!
"VART SKA VI?!"

Uppåt!!!! Vi måste uppåt, ropar jag. Jag börjar simma uppåt och regnet börjar falla. Det piskar mig i ansiktet. Efter bara nån minut är jag dyblöt och trött. Jag stannar ett tag och låter min hjärna vila sig medans jag spanar efter de andra.

Jag följer med de andra upp. Regnet börjar smeka mitt ansikte o jag ser plötsligt min mobil trilla ur min ficka o falla neråt, då börjar jag se moln UNDER mig!

Cilla är påväg upp mot oss nu och Becky är någonstans i det piskande regnet jag skriker att vi borde stanna tills det avtar. Jag stannar upp och vilar ännu en gång. Vänta vi befinner oss över molnen. Jag ser ett ljus långt, lågnt upp. Som ett hål i skyfallet. Men det verkar oändligt långt bort. Hur kan det finnas ett hål i himlen det är väl omöjligt...
-Hörni, ropar jag. Titta på hålet där uppe. Jag pekar på hålet.

Jag simmade motvilligt upp till de andra, tills jag såg hålet. Ett stort hål. Det var mörkt och oändligt djupt. Jag spärrade upp ögonen mot de andra. Jag försökte ta mig neråt men mitt försök lyckades inte. Jag började snurras i luften och försökte hitta något att ta tag i men insåg att vi var ovanför molnen. Hålet närmade sig och jag sögs upp ännu fortare.

Det kom som ett sorts sug från hålet, det var svårt att motstå och jag skrek högt. Jag gillade inte hålet det lyste starkt nu och jag såg att Rachel också sett det. - AAAAARG, nu var jag bara en meter från hålet!

Ett stort och långt hål syntes plötsligt på himlen. Det kändes som om något drog i mig mot hålet som en virvel vind började jag snurra in i hålet med sprattlande armar som försökte ta tag i vad som helst för att komma bort från hålet men vi var ju i himlen! Det enda som fanns att ta tag i var luft....

Aaaj! Jag landade med en duns på nåt so. Kändes som gräs. Men det var inte gräs, det var ett enormt hål! Rädslan grep tag i mig! Jag förstod inte varför jag låg här och framför allt inte varför jag nyss svävat! Kanske var allt bara en dröm, men så kom jag på att man inte kunde känna i en dröm! Hålet lyste fortfarande. Landskapet jag befann mig såg dock helt fantastiskt ut. Det var som... Jag kom att tänka på något långt bort i mitt minne. Men... Jag tror att jag drömt om detta!