Beastly friendship. (PRS)

Crystal svarar inte, inte för att hon hinner svara när den andra kvinnan dyker upp, Crystal vet inte vem det är och har inget egentligen intresse av att veta när hon ändå lyssnar på deras samtal. Det är inte tjuvlyssning hon använder bara sin utomordentliga hörsel för att lyssna på ett samtal som hon egentligen inte har att göra med. Alltså "råkar" hon bara höra det eftersom hon egentligen tänkt lyssna på något annat - knappast, men det rättfärdigar det för Crystal, så det duger. Fast hon snappar även upp något annat.
"Var försvann hon?" Det låter som Marcus, vem talar han om?
"Inte vet jag, hon var här för bara några sekunder sedan!" Marjorie? Ska inte hon... åh, nej. Marjorie är en av de som tar hand om barnen i flocken, Marjories plågoande är en liten kille som heter William som nyss fyllt 8. Det borde inte vara så farligt om inte William blev rädd så otroligt lätt och har en tendens att liksom förvandla sig när det inte borde behövas. Han är bara 8 så han har rätten att vara rädd och instabil men William råkar också vara en som tycker det är roligt att rymma. När Crystals känsliga hörsel snappar upp Wesker alldeles i närheten så liksom väcks hon ur sin jakt på barnet. Xavier drar sig inte för att straffa barn, fast han är nådigare mot yngre så William skulle nog klara sig men inte stackars Marjorie. Och om Xavier får reda på att Crystal vetat om det utan att göra något så dras hon med samtidigt. Underbart.
"Förbannelsen av att vara en flitig arbetare, antar jag." Svarar hon skämtsamt med en axelryckning. Hon måste försöka hitta William, lite iallafall. Men eftersom hon inte vet vilken form han är i så måste hon försöka hålla människor - i Crystals fall Wesker - borta från honom också. Hon är fullkomligt körd.

Wesker log roat.
"Ja men jag trodde jag kunde få vara ledig när jag lämnat kontoret, tänk vad fel jag hade" sa Wesker och studerade Crystal som verkade lite ängslig. Han undrade om det hänt något, om hon kanske blivit upprörd över hans samtal med Claire, något som han tvivlade på. Det fanns ingen anledning för henne att bli det, hon visste vad han gjorde för att leva.
"Har det hänt något kära du?" sa han och tittade på henne och log vänligt. "Du verkar lite ängslig nämligen" förklarade han och hoppades att hon inte skulle anser att han la sig i för mycket.

"Du får klä ut dig." Föreslår Crystal och försöker tänka sig Wesker i ungefär samma kläder som Xavier brukar klä sig i när han ska ut. Det fungerar inte riktigt, kanske för att hon har tankarna på annat håll eller så har hennes fantasi börjat sina något rejält. "Ett av barnen har kommit bort." Svarar Crystal och hoppas att han förstår att det är något farligt. "Och han är inte direkt stabil." Lägger hon till som för att förtydliga, dessutom parken är inte direkt tom så hon kan inte förklara det... eller berätta alls egentligen för då skulle det finnas en risk att någon förstod.

Wesker skrattade roat.
"Då förlorar jag min respektingivande lock och jag tror egentligen att det är solglasögonen som avslöjar mig och jag har inte riktigt lust att gå utan dem" sa han roat och nickade sedan oroligt.
"Det låter inte särskilt bra" sa Wesker och lät oroad. Han sa inget och funderade på vad som skulle hända om barnet faktiskt bet honom? Han var inte säker på om han ville bli varulv och tillhöra en flock inte Xaviers flock i alla fall. Han hade funderat på att bli vampyr i stället men det hade sina nackdelar det med. Han suckade lågt och såg sig omkring för att se om han fick syn på barnet.
"Skall jag hjälpa dig leta?" frågade han vänligt.

Crystal skulle ha svarat om det inte var för att hon försökte lugna sig istället. Med tanke på att hennes hjärta börjat dunka hårt i bröstet på henne. Hon är väl medveten om att hon inte borde stressa upp sig, vilket de andra två som verkar jaga runt halva London också verkar tycka.
"Så länge du inte blir biten av honom." Crystal låter faktiskt orolig när hon säger det innan hon automatiskt vänder sig mot ett håll där hon just hört Williams förvirrade röst. "Han är här." Säger hon och biter sig oroligt i läppen när hon inte vet om William är mitt i förvandling eller liknande. Var är Marjorie och Marcus!?

Wesker såg att hon började bli orolig och la en lugnande arm runt hennes axlar.
"Det ordnar sig nog. När någon försvinner brukar de alltid återvända." sa han uppmuntrande och skrattade sedan "Jag har ingen plan på det så jag lovar att undvika det" sa han leende och stannade sedan. "Vart någon stans? Det kanske är bäst att du pratar med honom" sa Wesker vänligt.

"Inte om de inte hittar hem." Svarar Crystal med en suck och eftersom William knappt känner till London så är det ett under att han ens lyckats komma hit. Hon är lite lättad över beskedet, trots att det finns en röst i bakhuvudet som gladeligen hävdar att han ändå inte har en alltför stor chans att klara sig mot en varulv om den verkligen bestämt sig för att ta död på honom. "Mhm..." Svarar hon frånvarande, William hade inte förvandlats så många gånger - kanske för att vid så många fullmånar som möjligt får barnen stormhatt för att inte gå bärsärkagång. Crystal försöker att inte ha ett misstänkt beteende när hon går lite längre bort och försvinner bland ett tätt buskage. William sitter därinne, han gråter och har uppenbarligen förvandlats minst en gång då han slitit av sig sina kläder. Med andra ord har han inga kläder alls. Dessutom måste han har rivit sig någonstans, säkerligen när han skulle gömma sig för han är blodig lite överallt.

"Det är i och för sig sant, men det löser sig skall du se" sa han och kramade hennes hand lätt. Wesker var egentligen inte särskilt omtänksam men när det kom till Crystal kunde han inte låta bli. Han ville ibland bara hålla om henne och säga att allt skulle bli bra, detta var ett sådant fall men han motstod impulsen. Wesker betraktade henne när hon försvann, han antog att hon hittat William och det fanns ingen mening för honom att springa efter, särskilt inte och skrämma den andre.

"William?" Frågar Crystal försiktigt och den lilla pojken vänder sig skrämt mot henne. "Det är jag, Crystal." Fortsätter hon i en försäkrande ton. William ser på henne, han är rädd och Crystal förstår varför.
"Crystal! Du hittade honom!" Säger Marcus och Crystal slår av reflex till honom när han dykt upp i busken helt utan förvarning.
"Skräms inte!" Väser Crystal för sin egen räkning och drar av Marcus hans slitna jacka och lägger den om William.
"Var är Marjorie?" Frågar Crystal.
"Tror hon skulle prata med din vän om någonting." Svarar Marcus och de reser sig båda två.
"Om vad?" Frågar Crystal misstänksamt.
"Säkert något om det hon pratade om förut." Svarar Marcus och rättar till jackan om den lilla pojken som just nu sitter i hans famn. "Förut" är ett vanligt samtalsämne eftersom Marjorie alltid hävdar att Crystal kommer tappa kontrollen och mörda Wesker. "På återseende, Crystal." Fortsätter Marcus och försvinner. Crystal lämnar buskaget och går tillbaka till Wesker, och Marjorie är också där.

Wesker vände bort blicken från buskarna där Crystal försvunnit, när en kvinna uppenbarade sig framför honom.
"Ja?" sa han utan att låta särskilt intresserad. Han var van vid att människor gick fram till honom av olika anledningar. Oftast gällde det pengar, tjänster eller sex, men den här kvinnan verkade inte vilja ha något av det. Han väntade på att hon skulle börja tala.
"Du vet vad hon är va?" sa kvinnan och Wesker log kallt, så det här var en av varulvarna som fanns runt Crystal.
"Om jag gör det, spelar det någon roll?" frågade han och höjde ett ögonbryn.
"Hon är instabil, hon kommer mörda dig" sa kvinnan plötsligt rakt ut. Det var något som förvånade Wesker, han hade inte räknat med att det var det kvinnan ville.
"Är det här en varning?" frågade Wesker och log sedan "Eller ett sätt att försöka få mig att sluta umgås med henne?"
"Det är båda, din idiot" sa kvinnan och Wesker skrattade.
"Din vän här Crystal verkar inte riktigt vid sitt sinesfulla bruk" sa han ochs gå på Crystal.