Created with human minds. (Privat)

"Det var du som gick mitt i en konversation. Jag försöker bara hålla igång den eftersom du faktiskt är rätt intressant. Får man be om ditt namn, Sir Namnlös?" Frågar Crystal med ett leende, hon har falska namn, hon kan presentera sig tusenfalt om hon vill. "Eller ditt alias, om du så vill." Fortsätter hon då hon känner många som inte vill säga sitt riktiga namn. Dessutom är hon lätt påverkad så hon känner sig extremt social för tillfället, mycket bättre än förut.

"Mr Namnlös? Jo, det är rätt nära" skrattar J lätt. Hon är faktiskt ganska underhållande, om han ska vara ärlig mot si själv. På ett sätt, konstigt nog, vill inte J "avslöja" sitt "namn". Inte ens en simpel bokstav som J. Dessutom gillar han att vara mystisk, när han tänker efter.
"Fröken Klöver kan väl inte vara ditt riktiga namn, eller?" frågar J för att fortsätta på samma spår. Han är mycket väl medveten om att han inte svarat på Fröken Klövers fråga, men om hon r allvarligt intresserad så kommer hon fråga igen.

"Det beror på, kommer jag få höra ditt om jag berättar mitt?" Frågar hon leende innan en dansare knuffar in henne rakt i honom. "Och hur kan du vara säker på att det är mitt?" Frågar hon vidare och tittar upp på honom med en smått forskande blick då hon snabbt passat på att bli några centimeter kortare än innan. Därefter backar hon ett steg. "Jag tror att vi antingen får ta oss härifrån eller dansa. Ditt val, Sir." Konstaterar hon och flinar lite just som de byter till en ännu svängigare låt än innan.

"Det beror på, mitt riktiga namn eller mitt alias?" svarar J lättsamt. Det tar en stund innan han känner en duns i bröstet, och innan han vet ordet av tittar han ner på en, vad det verkar, mycket kortare Fröken Klöver.
""Det är väst för dig att du lägger ner Fröken Klövers verksamhet" har jag för mig att mannen sa. Eller jag kanske misstar mig?" J blinkar med ena ögat. En lite svängnigare låt sätts på.
"Är det där en uppbjudning, Miss?" Han ler snett.

"Ditt val, Sir." Svarar Crystal leende. Hon verkar se lite fundersam ut när hon ska svara på det andra.
"Blev du tvungen att dra upp det igen?" Suckar hon faktiskt uppgivet och himlar med ögonen en aning. "Men jag kan fortfarande ge dig ett falskt namn." Svarar hon uppstudsigt nog. "Ja, jag kan gå ned på knä också, men då skulle folk stirra." Det är mest menat som ett skämt, men hon låter faktiskt allvarlig på något sätt, samtidigt liksom.

"Du kan kalla mig J. Det gör alla andra, så varför inte en till?" säger J, varken glatt eller irriterat. Många skulle log tolka det som neutralt, men för J var det mer åt det glada hållet. Varför skulle det inte vara det?
"Det kan du alltid göra. Men jag tror inte att du innerst inne är en sån person som ljuger för en man som precis berättat sitt livs hemlighet, har jag rätt eller fel?" fortsätter han sen. Han skrattar smått åt hennes kommentar om uppvaktningen, trots att det finns en allvarlig underton i skämtet.
"I vilket fall som helst: det skulle vara en ära, Fröken."

"Då kan du kalla mig Crystal, och det är det faktiskt inte så många som kallar mig just nu." Mest för att hon i flera år varit Fröken Klöver och det är så folk känner och fullkomligt hatar henne, inte älskar, utan rent utav hatar henne. Crystal är fortfarande inte alldeles säker på varför, men hon antar att hon byggde upp ett nät av kontakter och kom på ett häftigt rim. Crystal brukar verkligen inte tänka mer än så. Åtminstone inte när hon var yngre. Hon ler bara mot honom och börjar dansa till musiken eftersom hon inte har ett bättre svar.