Keelia ~ Fantasy novell

JÄTTEBRA!!!!!

Nej! Blev systern bara 6 år…? ;(

Åh, börjde nästan själv gråta, så du fick till den scen, eftersom jag är okänslig när det gäller sånt ♥♥<♥

Har inga ord♥Underbart!♥


EDIT; Förlåt, men jag har inte riktigt fattat vad själarna är… xD

Själarna: ni får reda på vad det är senare berättelsen. Blir ni nyfikna? xD

JAAAAAAAAAA!

KEELIA ~ Kapitel.5
Om ni hittar något stavfel eller något fel med tempus i det här kapitlet så säg till så ska jag vara med uppmärksam när jag läser igenom kapitlena! ♥
---------------------------------------------------------------

Jag vaknade av att elden sprakade utanför och solen sken in i tältet. Jag sträckte på mig och reste mig upp för att gå ut. När jag kom ut hade lite av snön smält, men det snöade ändå lite. Jag satte mig vid elden. Böjde på benen och vilade hakan på knäna. Jack kom och satte sig bredvid mig.
- Jag har jagat. Men det blev förlust tyvärr, sa han olyckligt.
- Åh, sa jag och suckade. Han försöker i alla fall inte trösta mig, tänkte jag så lågt som möjligt för att han förhoppningsvis inte skulle höra.
- När vaknade du? När jag gick så sov du fortfarande? frågade Jack.
- Ehmmm, sa jag, Jag vaknade när du grejade med elden här ute, men ville inte störa dig så jag låtsade sova, ljög jag. Jack visste antagligen att jag ljög, men låtsades tro på det och ryckte på axlarna.
- Sååå.. hur fick du plats med bågen, allt..det här, i tältet och sånt? undrade jag nyfiket. Han log lite. Han gick in i tältet och kom ut igen med en brun, stor axelväska. JÄTTE STOR axel väska.
- Här i har jag allting, sa han och pekade på den. Inte undra på att allting får plats..
- Jag hängde den på drakens nacke när vi flög! sa han stolt över att jag inte märkt det.
- Jaha, skrockade jag. Han slängde in axel väskan i tältet igen och satte sig bredvid mig. Vi stirrade båda på elden. Jag sneglade på Jack och såg hans ansikte lysas upp av gul-orange färg från elden. När han tittade på mig så skyndade jag mig att stirra tillbaks på elden. Plötsligt hörde vi någon.
- VI VET ATT DU ÄR DÄR! skrek någon på avstånd.
- Oh nej, suckade Jack och släckte elden.
- MINNAH!!! ropade han, Keelia packa ihop alla grejer, bara tumla i de i axelväskan, töm kuddarna först! Bara lägg grenarna vid brasan och ta med dig mat skinnet! Jag gjorde som han sa och när jag kom tillbaka gav jag honom mat skinnet.
- Vad är det som pågår? frågade jag stressat. Minnah kom och la sig ner. Jack klättrade upp utan att svara. Han räckte sin hand mot mig och jag frågade honom igen:
- Vad är det som PÅGÅR?! jag försökte låta vresigare. Han gjorde en gest med andra handen som visade att jag skulle ta hans hand och sätta mig på Minnahs rygg. Jag suckade och tog hans hand. Han hann bara dra mig halvvägs upp innan jag kände att e hand grep tag om min fot. Den handen om min fot höll ett hårt och fast grepp.
- AAH! skrek jag av smärta. Jag tittade ner och där stod en kraftig man med mörk brun väst och varg päls vid väst kanterna. Han hade kort oranget hår och hans näsa var förvriden. Han hade skägstubb och orange mustasch med gråa hårstrån här och där. Hans byxor var svarta och han hade vita läder skor på sig. Den kraftiga mannen började vrida min fot åt höger. Jag kände hur smalbenet också började vrida sig. Mannen tog i mer och gjorde en snabb smärtsam rörelsen och jag kände knät hoppa ur led. Jag skrek och grät men det hjälpte ingetdera. Jag skrek och skrek. Mitt eget skrik ekade i öronen och allt blev svart.
***
Jag skriker så högt jag kan för att distrahera de, själarna, men de lyfter inte ens på blicken. De har svarta rockar och händerna är lik bleka. Nästan genomskinliga och jag hör mina föräldrar skrika:
- SPRING KEE-KEE!! SPRIIIIIING!! Jag står blixt stilla och skriker och gråter floder.
- TA MED PATRICIA! gråter mamma innan hon faller ner bredvid pappa. Jag tar min lillasyster i handen och springer ut medans jag stor gråter. Hon frågar:
- Vad hände med mamma och pappa? Ska inte de med?
- De kommer snart, de, de.. De kommer snart, ljög jag för både henne och mig själv. Vi sprang in i skogen så långt vi kunde. Patricia snubblade på en rot. Jag tog henne i handen och började springa.
- AJ! DET GÖR ONT I FOTEN! skrek Patricia. Själarna kom närmare och jag lyfte upp Patricia och bar henne. Jag sprang så fort jag kunde, men med Patrcias vikt i famnen gick det långsamt. Jag hörde själarna sväva precis bakom oss.
- Mamma och pappa kommer inte va? sa Patricia med tårar i ögonen.
- Vi klarar oss, vi klarar oss, vi klarar oss, vi klarar oss, sa jag mellan andetagen.
- Vi klara oss! grät jag nu. Jag snubblade och allt blev svart. Jag öppnade ögonen och hörde min lilla syster skrika. Jag tittade bakom mig och där låg min lilla syster och själarna var påväg mot mig. Jag reste mig upp och började springa med de mördarna som dödat min familj hack i häl.
***
- Okej, ett två tre, sa Jack till sig själv. Han hade sina smutsiga blodiga händer vid mitt knä. Högra handen lite under knäskålen och vänstra lite ovanför. Han vred till så hårt han kunde. Jag kände otrolig smärt men orkade inte göra mer än att spänna mina käkar och andas tungt.
- MMMMMHHHMMMMMMMM!!! mumlade jag högt. Jack insåg att jag vaknat och viskade:
- Det kommer att bli bra, han smekte mina kinder med sina blodiga händer och jag kännde blodet i mitt ansikte från de. Han gjorde ett till försök att vrida mitt knä tillbaka där det ska vara.
- GAH!!!! skrek jag hest. Jag tittade ner och såg att jag hade en pil i vänstra höften. Jag kollade till höger och såg ännu en pil i axeln. Jag andades tungt och svettas. All denna smärta...
- Du måste dra ut de, mumlade jag plågat.
- Nej, du förblöder! skrek Jack.
- MMMHH! Nnn...nene...nej. Jaag..ja..jaja..jaj..all..t-t..bliiir...bl..ir..braa, mumlde jag svagt och vred mig av smärta. Jag tittade upp i skyn. Så ljus..och vacker.. tänkte jag. Allt blev svart.

Långt kapitel! Bra kapitel! Awesome kapitel!

Tack! luna lovegood 21

Ska läsa det ikväll, då jag kan riktigt njuta av kapitlet
Men det är säkert superbra ♥

♥♥♥♥♥ Mollz Molly Evans
--------------------------------------------------------
KEELIA ~ Kapitel.6
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag la hande för ögonen och kände en iskall känsla strömma genom kroppen. Jag reste mig upp och såg att jag blivit ganska spinkig. Jag var också likblek och kraft lös. Mina läppar var spruckna och när jag ställde mig upp darrade benen. Jag kände mig väldigt svag, och det gillade jag inte.
- Wow, är du uppe redan? sa Jack hade en kanin i handen.
- Ja hur länge har jag sovit? undrade jag och suckade.
- I...det vill du inte veta antar jag, mumlade han och gick mot en tänd brasa.
- Jag kan ta det, sa jag och gick lite mot honom. Han tittade på mig och det drog lite i hans läppar.
- Det här blir kul, sa han och reste sig upp. Jag iakttog honom konstigt.
- 1 vecka, sa han och ryckte på axlarna. Jag tappade hakan.
- VA!!!!??? 1 HEEEEEEL VECKA???!!!!!!!!! VAAA VAAAARFÖÖÖ..VARFÖÖR??!! skrek jag. Jag lugnade ner mig.
- Varför?! väste jag. Jack log retsamt.
- Du förlorade mycket blod, sa han.
- Och det ska vara kul?! fräste jag och gav honom en varnande blick och hans leende försvann snabbt.
- Du, jag gjorde som du ville, jag drog ut pilarna och fick rusha så du inte skulle...försvinna, sa han och började flå kaninen. Jag pressade ihop läpparna.
- Okej, sa jag och låtsades vara oberörd, Vad blir det för mat då? jag satte mig bredvid Jack.
- Kanin stuvning, sa han utan att titta på mig. Det blev tyst. Jag spärrade upp ögonen och flämtade till när jag såg hur han flådde kaninen. Han tog min tälje kniv och skärde små bitar och tog bort. Jag rushade fram för att ta kaninen, men snubblade över mina egna ben. Jag stönade och tog kaninen ifrån honom.
- Ge mig kniven, sa jag och satte mig ner på andra sidan.
- Vad gjorde jag för fel? frågade han och gav mig kniven.
- Kolla här, sa jag bara. Jag tog kniven och skar ett långt snitt vid magen.
- Sen flår man, sa jag och suckade. Jag gav kaninen till honom och himlade med ögonen tills jag såg att han hade mitt bälte och min båge. Jag tittade ner vid min midja och inget bälte var där.
- Vad gör du med mitt bälte? undrade jag surt, Och min båge?
- Jag skulle ju jaga, sa han och rynkade pannan.
- Ja, men du jagar inte nu, sa jag surt en millisekund efter att han pratat klart. Jag gjorde en gest med höger hand att han skulle ge mig de.
- Du är inte i skick att använde det här ändå, sa han och skakade på huvudet samtidigt som han rynkade pannan igen.
- Spelar det verkligen någon roll när vi är säkra här och inte ska åka någonstans på länge? Plus att det är MINA saker, du har ju inte direkt paxat de? sa jag och gjorde gesten med handen igen. Jack log sitt snea leende som jag älskar. Han började skratta lite och skakade på huvudet. Sen gav han mig sin, nej MIN, pilbåge och bältet med kniven i.
- Tack, sa jag och tog på mig bältet. Pilbågen hängde jag över högra axeln som vanligt. Jag såg mig omkring.
- Inget tält? sa jag förvånat.
- Nej du behöver inget och jag tittade på dig när du sov, sa han.
- SÅ DU HAR INTE SOVIT PÅ FLERA DAGAR?! nästan skrek jag fast jag bara var några centimeter ifrån honom. Han ryckte på axlarna.
- Jag blev aldrig trött. Och.. var det DET du fastnade på? Jag hoppades du skulle reta dig på att jag tittat på dig när du sovit i 1 hel vecka? sa han också förvånat.
- Jag stör mig på det, men man vänjer sig vid en dum pojke som har tappat förståndet och retar ihjäl en efter ett tag, sa jag med humor i rösten och Jack skockade.
- Ge mig kniven, sa han.
- Som jag sa, det är inte dina grej..
- Jag behöver skära upp små bitar, om det inte är så att du vill äta den hel? Jack visslade och tittade upp i himlen när han räckte handen till mig och väntade på att jag skulle ge den till honom. Jag gav den motvilligt till honom. Han började skära upp små bitar och la de i en kastrull fylld med stuvning. Det luktade ljuvligt, även om kaninen ännu var rå. När han lagt ner alla bitar så petade han lite i elden med en pinne och det sprakade till så elden blev större. Sen ställde han upp en halv kvadrat gjord av tre pinnar med ett av mina rep knutna i mitten. Han hängde upp grytan/kitteln i repen över elden och tog en annan pinne för att röra runt.
- Så vad har du drömt? Du har ju sovit så länge, sa Jack.
- Olika..bara.. Ja, olika, suckade jag. Maten blev inte klar förrän på kvällen och jag kom på en sak. Jag grävde i fickan. Ja det är kvar! tänkte jag lättat.
- Vad är kvar? undrade Jack. Jag höll upp ett silver halsband. Symbolen var en silver oval (som hängde lodrätt) med silver kanter som såg ut lite som spetstyg. När jag öppnade den såg jag en bild på mig och min familj. Patricia, mamma, pappa...
- Ett minne, tänkte ge det till..min lillasyster hennes födelsedag skulle ha varit idag, suckade jag. Jack insåg att det var väldigt privat och bytte ämne.
- Vilka djur gillar du då? undrade han och fortsatte röra runt i grytan.
- Ursäkta va? sa jag överraskat.
- Jag vet n'stan inget om dig, lika bra att lära känna dig nu än i den där grottan vid bergen, sa han.
- Jag vet inte...hästar, sa jag tvekande, Du då?
- Jo jag gillar drakar, fast det vet du antagligen redan. Det blev tyst en lång stund.
- Varför ville du att jag skulle följa med? undrade jag.
- Det är..inte den riktigt frågan den riktiga frågan är, varför du villa följa med mig utan vidare frågor? undrade han och kollade in i mina ögon.
- Jag hade tråkigt och sånt, sa jag. Jack tittade misstänksamt på mig.
- Jaha? sa han och fortsatte med att röra runt.
- Varifrån kommer du då? undrade han.
- Där du hämtade mig, sa jag. Varför frågade han så mycket frågor nu? tänkte jag tyst och blev misstänksam. Kan jag verkligen lita på Jack? Vad har jag gett mig in på?

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Förlåt om ni tycker det blev kort! Men skriv iaf vad ni tycker! Vad som var bra och vad jag kan göra bättre! ♥

JääääääääääTTeeeeebra!!!!!!!♥♥

fantastiskt # sorgligt # fint

Kapitlet var super! men dog Keelias lillasyrra? :'( Hoppas det kommer mer dåna flashbacks, för jag vill ta reda på vad själarna är!

Ett tips: Beskriv hur de ser ut, då är det lättare att förställa sig de ♥.

LÄGG UT NÄSTA KAPITEL!♥ :3
Finns inga ord för din berättelse! Den är bara .... AWESOME!♥