Kriget... (Privat)

Silja höll precis på att äta sitt äpple när lägret blev attackerat.
Hon och en av soldaterna lyckas fly från lägret obemärkta.

"Det är uppenbarligen så att någon tjuvlyssnat på er när jag var borta!" Säger Silja argt till soldaten.
"Det kan ju lika gärna varigt du som..." Försöker han men hon avbryter honom.
"Och jag tror jag vet vem... Jag träffade en irriterande flicka påväg till lägret."
"Träffade du någon?! Är du säker på att du inte..." Börjar han men Silja avbryter honom igen.
"Klart jag är! Jag sa inget till henne! Eller jo, men det ljög jag om.
Hon har uppenbarligen hört vad ni i lägret sa! Jag tänkte väll att hon var lite väl misstänksam mot mig..." Säger Silja.
"Du och dom andra är odugliga! Jag sköter mitt jobb bättre i sömnen!!! Det är uppenbart att vårt rika behövda alla soldater dom kunde få tag på, annars hade dom inte låtit sånna odugliga typer som er...!" Skriker Silja och förolämpningarna bara haglar.
Soldaten står bara och stirrar på henne.

Talitha la sig på sängen, nöjd med dagens bravader. Nu behövde de inte vara oroliga för en attack i gryningen. Hon tänkte på spionen. Hon visste säkert att det var hon som hade skvallrat. Det var väldigt tur att spionen inte visste vem Talitha var, annars skulle hon vara illa ute. Hon visste att kriget inte var över.

"Nu drar jag!" Säger Silja till soldaten.
"Du får se om någon av dom andra har överlevt, jag klarar mig bättre på egen hand." Fortsätter hon och går iväg ut i skogen. Soldaten verkar inte han några invändningar mot det, kanske inte så konstigt med tanke på allt Silja nyss skrek åt honom.
Den där irriterande flickan skulle allt få igen om hon skulle träffa på henne igen.

Nästa morgon undvek Talitha att rida i skogen och red en stund i byn istället. Medans hon red funderade hon på om spionen hade klarat sig, inte för att hon gillade henne utan bara för att hon inte ville ha fiender i sin fars kungadöme.

Silja bestämde sig för att stanna i utkanten av skogen nära byn. Hon övervägde att fortsätta jobba, eller åtminstone köpa något för dom pengar hon snott, men hon var osäker. Tänk om den där flickan hade listat ut att hon var spion och berättat om henne. Då skulle det inte vara särskilt bra ifall hon var i byn.
Fast Silja var hungrig... Fast det fick hon strunta i. Det var inte värt att riskera så mycket för så lite.

[Tar sommarlov från mugglis nu. Ses i höst!]