Viktigt Bortglömda[SV]

Bra!

Verkligen superbra skrivet! C"8
Vill ha MER NU!!

Tusen tack för allt kära läsare ♥
----

5 augusti 2021, 11:19

Isa

Jag trummar otåligt med fingrarna mot den gamla bordsskivan. Klick klick klick.
"Kan du hålla käften!" Fräser mamma ilsket innifrån sovrummet där hon ligger nerbäddad i sin mjuka bädd, ovårdad och deprimerad. Jag har sedan länge slutat bry mig.
Klickandet upphör då jag plockar upp mobiltelefonen. Ett mess. Jag suckar ogillande då jag ser avsändaren till det första:

Har d ätit?
Ja elr nej, väntar p mcd
Saknr dig ♥
/Zack

Jag gör en grimas innan jag svarar att jag redan ätit. Fast att så inte är fallet.
En flickvän ska vilja umgås med sin pojkvän, tänker jag buttert. Men den meningens regler bryter jag mot konstant. Jag känner ingenting för Zack. Det är bara det att... jag orkar helt enkelt inte göra slut. Melissa och Sarah skulle bli helt förkrossade. Förmodligen mer förstörda än Zack själv.
Jag rycker till då hans ansikte dyker upp på displayen följt av en standard melodi från det tråkiga bibliotek av ringsignaler som telefonen erbjuder. Det är ett fint foto som ler mot mig. Trots att jag har sett det miljontals gånger blir jag alltid förvånad över de intensivt gröna ögonen och den ljusmörka färgen i hans rufsiga hår. Jag försöker minnas de känslor jag kände för honom i vårt förhållande. Men nu, jag känner ingenting.
"Stäng av det där ljudet!" Skriker mamma gällt.
"Det är en telefon", förklarar jag ilsket och höjer sedan rösten. "Och den ringer!"
"Hej", säger jag i luren. Jag ber en tyst bön för att han inte ska höra hur mamma vrålar svordomar efter mig i bakgrunden.
"Hej!" Säger han glatt. På hans sida av linjen hör jag avlägsna trafikljud och det höga sorlet av pratande människor som aldrig verkar tystna i centrum. "Jag väntar på på dig."
"Jaså", säger jag släpigt. "Såg du inte mitt sms?"
"Jo..." Svarar han. "Du hade ätit."
"Japp", ljuger jag. Framför mig ser jag det nästan tomma kylskåpet jag nyss öppnade. Med endast sur mjölk och en rutten ost att erbjuda. Jag ryser vid tanken på den hemska lukten.
"Fryser du?" Frågar han, som misstolkat min reaktion. "Om du kommer hit så ska jag värma dig, vet du."
Jag tänker att mina bästa vänner skulle smällt vid den charmiga kommentaren, men jag fnyser. "Det tror jag säkert."
Det får tyst på honom i några långa ögonblick. Tillslut tar han ett djupt andetag och säger trött:
"Kom i alla fall."
Jag känner mig besegrad då min mage ger ifrån sig ett dött instämmande ljud. Ärligt talat borde jag försöka få i mig något.
"Okej, ses snart", säger jag och trycker bort samtalet.
---


((Hela fanfictionen verkar vara helt rörig för tillfället, men snart kommer saker och ting klarna upp. Jag hoppas det i alla fall ;3 ))

Bra!!! MER!!!!!!

Super!♥♥

Tack så mycket! Vad snälla ni är ;3 *Tårar i ögonen*

SUPER!! 8DD
Som alltid
Jag vill tumma, men gjort slut på dem :"C

Det gör inget Det var ju din snälla tanke som räknades ♥

Jag har börjat skriva på nästa del C;
Om jag är snabb kommer den idag, annars imorgon

Bra! Mera? :3

YÄÄÄY!! 8DDD