(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

Adam gick runt i korridorerna och såg sig om efter elever som inte borde vara uppe han såg även sig om efter Alice som borde vara här någonstans

Alice följde stegen men hade inte fått något svar på sitt ropande. "Adam?" provade hon igen. Hon kände att det plötsligt blivit lite kallare. Hade hon råkat gå ut till yttersta korridoren?
"Adam är inte här" sa en röst som lät otroligt bekant, men mörkare och elakare än den påminde om. Det var läraren som sagt åt de att ta det här jobbet...

" Alice ropade Adam och såg sig om och försökte lyssna efter Alice han sprang i en korridor som verkade vara den yttersta koridoren han såg då Alice
" Där är du sa han lättat och sprang fram till henne

"Adam?" sa Alice frågande. "Det är någon mer här...det lät som magister Brendon" sa hon sedan långsamt. Ett elakt skratt hördes som verkade komma från alla håll. Men ingen syntes till.
"Små barn är de roligaste" sa rösten. "Vi ska leka med er, och tillslut ska ni göra en fin måltid".

" ja det låter verkligen som magister Brendon sa Adam och försökte hitta koridorens lysknapp där var den han tände den och korridoren lystes upp

"Små barn är så goda" fortsatte rösten som lät mörkare och mörkare för varje sekund. "Speciellt små flickor...." sa rösten och lät drömmande för en liten stund.
Alice ryste till utav orden, vad menade han? Goda? Tänkte han äta upp de eller något? "Ser du någon Adam?" frågade hon. Visserligen så såg hon att ett ljus tändes eftersom mörkret i hennes ögon blev gråaktig istället för hel svart.

Adam såg på magister Bendon
" Ja det är magister Brendon sa Adam och ställde sig framför Alice för att skydda henne. Han trodde inte på det han såg en rödögd magister med hugtänder som en vampyr stod framför honom

"Magister Brendon? Vad menade du förut? Goda? Leka?" frågade Alice och kände att Adam ställde sig framför henne. Hon verkade väl rätt så hjälplös...
"Goda, barn, eller ja ungdomar som ni är så goda, så rena...." rösten kom framifrån och Brendon flinade elakt mot Adam.
"Och leka ja..." sa han i hennes öra plötsligt. På någon sekund hade han förflyttat sig flera meter..."Jag vill ju dra ut på nöjet".

Adam såg förskräkt åt sidan han tog tag i Alice och började backa
" Låt oss vara sa Adam med rätt rädd röst och såg på magistern

"Varför skulle jag göra det?" frågade Brendon och leendet blev större. Hans huggtänder blev längre och blänkte till. "Ni accepterade ju den här uppgiften...". Det hade väl varit uppenbart något skumt...varför skulle man välja en blind att se ifall elever sprang omkring?
Alice var glad för Adam, för hon hade helt tappat vart i rummet Brendon och de befann sig nu. Hon bet sig hårt i läppen.