De utvalda

Eletha nickar lägger undan bågen på marken och drar i en snabb och smidig rörelse sin dolk och kastar iväg den och den hamnar om inte mitt på så närmare än pilen mycket närmare och spetsen hade genomborrat tavlan, hon ler lätt åt sin prestation och ser på Ethan.
"Okej, lite närkamp? Utan vapen så ingen gör sig illa." ler hon glatt.

"Nätkamp? Det är jag värdrlös på...jag fick alltid stryk då jag och mina vänner rök ihop mef varandra i byn. Han skulle nog få stryk igrn...
Men han lade iftån sig bågrn och väntade på Eletha.

Eletha skrattade, "Mycket handlar om skicklighet och smidighet med. Har man inte styrka att lita till får man lita på sin snabbhet. Det mesta och viktigaste är att aldrig hålla fötterna stilla som när du brukar svärd, fötterna alltid i rörelse." säger hon alvarligt och för honom till det stället där de brukade träna närkamp. "Så försök att få ner mig." ler hon åt Ethan, mest för att upptäcka de fel han gjorde.

"Hm...". Då kanske Ethan hade en större chans. Han var snabb och rätt så smidig när han ville och om han kanske bara flyttade på sig tillräckligt snabbt så kunde han kanske få ner någon.
Då hon sa åt honom att försöka få ner henne såg han tvekande på henne en liten stund innan hans fötter började röra sig. Han försökte få ner henne från sidan samtidigt som han rörde sig bakom henne.

"Kom ihåg att utnyttja motståndarens svagheter, alla har alltid några." ler hon mot honom då han börjar. Detta var som en katt och råtta lek för henne, hon skulle inte ta i något, mest gjorde hon det för att se hans teknik. Han kunde inte använda sig av samma som henne då hon bara kunde slå ner eller brotta ner folk innan hon slog in skallen eller skar av dem halsen. Oftast fick hon dock krossa ben eller liknande för att kungen skulle få ut något av det.
Hon ler gillande mot honom, "Duktigt." flinar hon innan hon tar ett snabbt steg fram tar tag om hans arm och får ner honom på marken. Hon kände att det knappast var rättvist,
"Du borde egentligen göra det med någon annan." mumlade hon och räcker honom handen för att dra upp honom.

Ethan visste att han inte skulle lyckas, men det kom ändå som en besvikelse då Eletha med en enkel rörelse kunde få ner honom på marken.
"Äsch, det blir mera utmaning med dig..." sa han och tog hennes hans och tog sig upp. Han drog undan lite av sitt hår som hamnat framför ansiktet.

Eletha ler mot honom, "Ditt val." flinar hon och ser på hans hår. "Du borde sätta upp det." sa hon och gap honom ett läderband och funderade sedan, "Reglerna i närstrid är ganska enkla, utnyttja dina egenskaper och motståndarens svagheter. Och underskatta aldrig någon, även minsta barn med en kniv i hand kan vara farliga vid obevakade ögonblick." berättar hon.
"Sen gör inte misstaget att underskatta kvinnor, det gör de flesta." flinar hon och ett grymt leende sprider sig över hennes läppar.

Ethan tog emot läderbandet och satte snabbt upp sitt hår i en liten tofs. Han kunde ha det uppsatt, bara han inte tvingades klippa det, han tyckte om sitt hår.
"Jag underskattar inte kvinnor..." sa han sedan. Det var pinsamt men han hade till och med förlorat ett slagsmål mot en tjej en gång...

"Bra, för de är exakt lika bra som männen bara de får chansen." säger hon alvarligt med den blick att om han någonsin skulle göra det med henne eller någon kvinna så skulle hon inte vara nådig.
Sedan hörs klockan ringa, "Slut för träningen idag, nu blir det mat." säger hon lätt.

Han tog allvarligt på hennes blick eftersom att han inte tvekade på att hon menade allvar.
"Mat? Hm..kungen sa något om jag skulle vara med på någon bankett sen eller något...". Han lät inte alls glad över det. Han tyckte inte om kungen, Randa hade ju tvingat honom ifrån hans by för att han skulle bli en liten legosoldat.